Började ju inte så bra, kom dit 14:20 och trodde att jag var 10 minuter tidig. Icke. Han slängde upp dörren och sa att du vet att du är 20 minuter sen va. Fan. Sedan började den vanliga frågostunden.Hur jag mår, hur lederna ter sig, hur mycket kortison jag tar och till sist om jag har slutat amma. Nej, det har jag ju inte. Han tycker dock att jag borde göra det eller i alla fall inte vänta allt för länge med att sluta för att kunn börja med mina sprutor. Jag fattar tänket.
Jag går därifrån med ett huvud i kaos. Är det dags att sluta? Kan man bara sluta? Vill jag sluta? Vad säger Maken? Kan jag stå ut med smärtan ett tag till? Skriver en kommentar på Facebook och är helt oförberedd på responsen. Folk tyker att jag har kämpat länge nog och att jag ska tänka på min hälsa och att Alma hellre vill ha en glad och pigg mamma och att jag har ammat längre än några som kommenterade och så vidare.
Det är inte ofta jag grubblar ner mig men nu gjorde jag det. Låg vaken på natten och funderade. Och vände och vred på beslutet. Liknande den gången reumatologen ville att jag skulle börja med Methotrexate (cellgiftsbaserad medicin). På morgonen fick jag ett meddelande på Facebook av min goa vän A-C.
Hej vännen!
Har googlat lite om amning och hittade den här texten bl.a.
Bröstmjölk anses också skydda mot vissa allergier. När man börjar ge barnet smakportioner av annan mat så är det extra viktigt att fortsätta amma eftersom bröstmjölken skyddar slemhinnan i tarmen. Till exempel så kan bröstmjölken skydda mot glutenintolerans ifall man ammar samtidigt som man börjar introducera mat som innehåller gluten till barnet.
Så gav hon lite tips på hur jag skulle kunna göra en smidig övergång (hey, kvinnan har tre barn och borde ha lite hum!) och hoppades att detta kunde ha hjälpt min i min vånda. Och som det gjorde! På stående fot bestämde jag mig för att fortsätta amma men även för att fortsätta med puréer och introducera mer och mer mat.
Dagens fika med andra mammor spädde bara på det beslutet då de berättade om hur svårt de hade haft med amningen och hur illa de mått över att inte KUNNAT amma. Jag kan! Ska jag då bara sluta fast jag vet att jag kan "stå ut" ett tag till utan medicinen? Nej. Sprutorna får vänta.
Jag har världens mest förstående och underbara Make som försöker lasta av mig när jag har ont. Igår erbjöd sig (nja, sanning med modifikation) pappa att följa med till Ica Maxi och storhandla eftersom min högerhand - ursökta språket - kukat ur. Pappa avskyr Ica Maxi. Och han behövde egentligen ut och sanda. Nu löste vi det så han inte behövde åka med men det är ändå den tanken som räknas som en enorm hjältehandling i min värld. Sen är jag ju lite för satans envis också, vill själv...
Så jag ammar med ger gröt+puré till lunch och banan+plommonpuré till kvällsmål. Ska koka palsternacka och puréa imorgon så ska hon få smaka på det till middag tänkte jag.
Ni som läser, vad tycker ni om mitt val??
(BILDEN ÄR GOOGLAD)
3 kommentarer:
Sounds good! Jag har också legat vaken och tänkt på amningen... och nu när jag läste det din vän skrev, om att amningen skyddar & hjälper till mot allergi när smakportionerna ska börjas... så får jag dåligt samvete. Jag ammade senast i förrgår, och ena bröstet ät lite fastare än det andra, men inte hårt. Och igårkväll började jag äta mjölkprodukter igen (att gå i mataffären var som att gå i leksaksaffär/godisaffär helt plötsligt!). Men du har ju ammat väldigt länge - jättebra! Folk påstår att jag har ammat och kämpat länge... Nästan 4 månader! Men började ge tillägg när han var 3 månader. Men så länge du mår bra och är pigg, så mår Alma bra! Men om du börjar må dåligt, får för ont - så känner Alma av det. Kevin märker direkt när jag är ur gängorna! =/
Du gör som DU tycker känns bäst!
Du skall göra det som känns bäst för Dig! Om Du vill fortsätta att amma så gör det. Om Du vänjer in Alma vid lite annat att äta så kan Du successivt sluta att amma. Så gjorde jag med Dig och Dina systrar och det funkade bra (eller hur?).
Som jag sa tidigare tycker jag att du är en super morsa! Jag beundrar verkligen dig som orkar! Men det är myt att amningen skulle hjälpa mot allergier, tyvärr. Det ger antikroppar som skyddar mot infektioner men inte allergier. Men bröstmjölk är den bästa maten för bebisarna. Du skall göra det som känns bäst för dig och din dotter och valet är ditt! Massa pussar till er sötnosar!
Skicka en kommentar