På plats!

Kom in till förlossningen 2:30, öppen 3 cm och ca 8-10 minuter mellan värkarna. Att vi åkte in var för att värkarna kom igång så snabbt kom så tätt så fort!

Nu är klockan 5:00 och det är 2-3 minuter mellan värkarna. Har värme på magen och redan svinont i ryggen av den här sängen! Hoppas det går fort nu, fast inte för fort...

Saknar Almaplutt!!!

Hinnsvepning

Igår var jag på sista besöket hos BM Kicki. På sista besöket hamnade magens storlek mitt på medelkurvan! Är så nyfiken på storleken på kluttan!

Kicki gjorde även en hinnsvepning och konstaterade att tappen var mogen. Att göra hinnsvepning var inte det mest njutbara jag varit med om kan jag säga men med Kicki är det inga problem. Hon pratade mig igenom det, tog pauser, frågade hela tiden om det hick bra. Och i jämförelse med att föda så var det ju inget att gnöla över!

Sen satte jag i babyskyddet i bilen, fick besök av Pälsklingen en stund och mös mös mös! Allt gick bra ända till kvällen då jag blev väldigt trött i både kropp och knopp. Gick och la mig före Maken och tvärslocknade. Dessvärre så har nattsömnen inte varit den bästa. Maken har snarkat och tagit hela sängen och Alma har gnytt borta i sitt rum då och då.

Imorse ropade Alma på mamma och sa att drömmen hade kommit. Det betyder alltså att hon vaknat av mardröm. Klockan var 5:50 när vi gick ner. Låg och mös i soffan en timme innan Mamma Mu åkte på på datorn. Det följdes av Totte innan vi klädde oss och började med frukost. 9:30 väckte vi trött Make!

Dagen har förlöpt bra, på eftermiddagen var Alma, jag och Moster Go på promenad och då började jag må dåligt. Illamående, hjärtklappning, svettningar och yrsel. Blev beordrad vila av Maken medan han och Alma åkte till affären och handlade lite. Sedan styrde han upp middag medan jag och Alma kollade Emil på Youtube!

Efter maten känns allt annorlunda och banne mig om det inte är på väg att sätta igång! Vi håller tummarna och hoppas!!

Maken hemma igen och BF+1

Igår morse kom han hem, trött men glad att vara hemma! Han höll sig igång hela dagen igår och stupade i säng kl 20. Då hade han varit uppe i över 31 timmar. Han var lite seg när klockan ringde imorse!

Så skönt att ha honom hemma, även om jag har haft det bästa av sällskap här när han har varit borta. TACK tjejer!!

Alma blev glad att se pappa när vi båda åkte och hämtade hos dagmamman. "Pappa!" utbrast hon men sprang ändå fram till mig. Nåja. De fick resten av eftermiddagen och kvällen för sig själva med mys, bok, TV, bad och nattning. Tror att Maken behövde fylla på det förrådet mest dock, ALma förstod nog inte varför pappa var så himla kramig och pussig på henne igår.

Själv satt jag och bölade i soffan igår. Antar att det är delvis en rejäl ökning av hormoner (märker det i ansiktet också) i kombo med tryggheten att Maken är tillbaka som gör att tårarna forsar. Jag är helt enkelt skiträdd! Rädd för smärtan (så dumt...), rädd för amning, nattvak, enrgibrist, tålamod, att räcka till för båda mina barn, rädd för mer prövningar för vårt redan hårt prövade förhållande (så dags att tänka på det nu, jag veeeet!), rädd för hur det blir med ekonomin (som vanligt), rädd för framtiden. När jag egentligen bara ska se fram emot en ny liten varelse, en ny liten familjemedlem.

Igår var ju BF. Hände inte mycket, fogarna var helt ok, bara framfogen som gör redigt ont emellanåt eftersom trycket nedåt har ökat. Jag sover inte alls lika bra, vaknar jag inte av en öm mage så är det mardrömmar som gör att jag inte sover ut ordentligt. Kroppen anpassar sig helt enkelt. Igår vilade jag mest hela dagen, tog det ganska lugnt. Idagg har jag som mål att göra det samma och än så länge har det gått bra. Låter tvättmaskinen göra jobbet åt mig idag; håller på att bädda rent!

Hösten är här med alla sina sprakande färger. Till och med Maken noterade att det bara på de dagar han varit borta blivit mycket gulare ute och vissst är det så, det går fort nu. Ändå håller sig temperaturen på runt 12 grader på dagarna vilket är skönt för då behöver man inte bylsa på så mycket kläder på ALma. Hon har sin tjocka fleece (typ)-jacka och regnbrallor eller överdragsbrallor. Västen tvärvägrar hon att ha, imorse GALLskrek hon när jag föreslog den. Satte den vändbara mössan med rosa sidan ut; GALLskrek. Tog fram hennes stövlar; GALLskrek varpå hon slängde stövlarna. Då ställde jag undan dom och sa lättsamt att då får ALma nog gå barfota idag och gissa vad hon gjorde då? GALLSKREK efter sina gummisstövlar. Gick ut till bilen. Började storgråta för att bilen var blöt av dagg. Grät ännu mer för att det kom krokodiltårar (ja hon säger faktiskt det själv, kommer kokodiltårar mamma!). Sen bar jag henne till A-L, och hon var helt förstummad över dimman som låg över lekparken och att duvan och hans kompis gick omkring och pickade vid gungorna. Hon pillade i mitt hår medan jag bar henne ända tills hon såg A-L då hon sken upp som en sol och fick springa fram i full fart till sin dagmamma.Så jag snackade och berättade om morgonen för dagmamman och granntanten (som hänger mycket med A-L och barnen på dagarna) och de bara skrattade. De har flera barn själva så de har en heeeeel deeeel att berätta.

Ska ta och köra igång torktumlare och ytterligare en maskin och sedan vila lite, ska hämta Alma och sedan åka och hämta paket. Har äntligen fått tummen ur och köpt ett madrasskydd till Tempurmadrassen! Kan ju vara bra nu när man kommer att läcka och det kanske kommer bebiskräks och så....

Uppdatering följer...

5 dagar kvar!

Då ser man ut så här!

And off he goes

Nu sitter Maken på flyget mot Chicago där han sedan ska byta till Las Vegas. Han åkte tåg till Arlanda, från dörr till dörr tog det otroliga 1 timme och 10 minuter! Smidigt som tusan! Han har fått med sig en inköpslista och lite önskemål om vad som ska följa med hem i väskan.

Många har frågat om Maken inte är riktigt klok som åker 5 dagar innan bf och lämnar en fru men foglossning, trötthet och ett bitande tvåårstroll på hemmaplan för att åka till Vegas för armbrytningens skull. Men det är inte bara hans beslut! Låt mig förklara...

Maken har levt armbrytning i 20 år. Han har en så fin plakett i sitt träningsrum som den mest värdefulla armbrytaren i Sverige. Han kallas Yoda. Folk BETALAR honom för att han ska komma och träna dem runt om i Sverige. Han är, vare sig han gillar/förstår det eller inte, en levande legend inom sporten. Han, Lindholm, Sundling, Indian, Remez, Roine och en massa andra duktiga karlar var dom som fick igång armbrytningen i Sverige och gjorde det till en sport som nu på senaste VM skördade 22 medaljer, en sport där Maken nu ser alla unga lovande killar och tjejer skörda framgångar i en sport som han själv har varit framgångsrik i och som han själv har fått promota och fått att växa.

Han tävlade i master på EM, dvs där deltagare är 40+, och tog hem brons i bägge armarna. Det var hans sista tävling. Han har lagt av och det är som att en del av honon är borta. Han saknar så innerligt att stå där vid bordet och känna adrenalinet, att greppa motståndarens hand och läsa sin motståndare för att veta hur han ska gå; top, hook eller kanske bara sida. Som komplement har han hittat 3 förbannat duktiga killar att träna. Två av killarna bor i Helsingborg men i helg i månaden åker de hela vägen hit till vårt hus för att träna. Ett gympass och så ett par timmar vid bordet. Maken bryter inte så mycket, han iakttar och låter killarna själva utvecklas med hans hjälp. "Tänk på det här" "Hur känns det om du ställer foten där" "Använd ryggen" "Mer jävlar anamma"

Jag är förbannat stolt över min Make och alla hans pokaler och hans framgångar inom en sport som många hånar. Kanske är jag även avundsjuk. Jag har inte modet att ens testa en sport för jag är för Jante, jag vågar inte sticka ut eller vara förmer än de i mängden. Jag har vunnit jumbopris och blivit utskrattad av en hel årskull i nian. Tack, det var kul... Jag har vunnit en Guldmyra (vilket jag är sjukt stolt över) för mina arbetsinsatser på Olsten (Adecco) och nu på jobbets fest vann jag, utsedd av mina kollegor, fröken Krutbruket. Även den är jag jättestolt över! För det är det jag är duktig på, det jag tar mig för på min arbetsplats.

När en av Makens adepter blev inbjuden att tävla mot Cobra Rhodes på Arm Wars i Vegas så sa Maken drömmande att det vore så häftigt att se honom där, jag tror att han är redo för en re-match. ÅK! sa jag på en gång och sedan började vi diskutera vad som kunde hända om han åkte. Jag gick två veckor över med Alma, vi skulle bli igångsatta. Hur troligt är det att den här lilla skulle komma just när han åkte? Tänk om vi går över, ska han sitta här och gräma sig då? Nej, det funkar inte så. Dagen efter får han ett SMS av sin adept där han ödmjukt frågar om inte Maken kan följa med som coach med allt betalt. I två dagar våndades Maken över beslutet. Jag peppade. Åk åk åk!

Igår kändes det beslutet galet. Men ändå rätt. Det viktiga i det här är att Maken är helt ok med att han kanske missar förlossningen. Jag kommer att ha Moster Go och BFF med mig så jag är inte ensam. Klart det skulle kännas konstigt att åka in utan Maken om nu värkarna kommer igång men jag klarar det! Och när våra barn växer upp och vi förklarar så kommer de, precis som jag, vara stolta över sin pappa och det han har gjort för en sport som nu är så stor!

Summa sumarum: beslutet att Maken åker till Las Vegas som coach till en vansinnigt duktig armbrytare är ett gemensamt beslut så snälla sluta ifrågasätt! Dessutom kommer han hem på tisdag igen!

Det bitande tvåårstrollet då... Jo hon var på tvåårskontroll hos den muppigaste BVC-sköterskan EVER. Jösses vad jag ska byta sen! I alla fall var hon galet imponerad av Alma. "Oj va hon pratar!" "Oj det där pusslet var ju lätt!" "Men, hon har ju inte någon blöja! Är hon redan torr?" "Va?! Kan ni föra konversation med henne?" JA JA JAAAA! Vårt lilla A-barn. Mini-babblan. Det här med att hon bits, hon biter ju inte varje gång. Ibland sätter hon bara tänderna emot och skakar av ilska i ren frustration äver att inte få sin vilja fram eller att inte vara förstådd. Oftast säger jag inte ens ifrån utan tittar bara på henne och då skäms hon för hon vet att det är fel. Så pratar vi och säger förlåt. Sen kan hon brista ut i "känns bättre nu mamma". (Kan det ha varit så att jag har sagt "känns det bättre nu?" när hon bitit? Jupp...)

I alla fall,  92,5 cm och 15,5 kg noterades i hennes journal innan vi åkte till världes bästa dagmamma.

Nu ska jag sätta igång här, ska möta Mamma i Tumba som ska ha Wilma medan Maken är borta och sedan vankas fika och babbel med Lotta en stund. Foglossningen i framfogen är inte att leka med idag, vänster bak fär inte heller helt skön. Eftersom jag inte är 100% säker på att det ÄR en Agnes så kallar jag fortgarande bebis för just bebis. Så... Bebis är vild emellanåt, huvudet är inte helt fixerat utan fortfarande ruckbart. På höger sida av magen kan det ibland sticka ut en fot som vägrar flyttas på. Igår kväll kunde jag nästan ta tag i foten genom skinnet. Magen är fortfarande precis UNDER medel på kurvan och det är mer en basketboll under tröjan, med Alma var det mer 3 dunkuddar! Haha!

Sätta fart var det ja...

Ha en fin torsdag på er!

Dag för dag

Ett loppisfynd från FaSussi blev en hit och blev genast döpt till Timothy.

Köpte nytt skötbord på Blocket, slipade och  målade. Klar förbättring! Ska till en hylla också.

 

Regnar det så gör det!

Min Mima. Min Mima muuk. (Morgonmys innan vi åker till dagmamman)

Morfar och Monicas badkar har fått gäster; KRÄFTOR! Dessa utforskades med pappa och Moster Go.

Mormor har hittat en av mostrarnas dockor, den fick genast en ärad plats!

Är i vecka 38. Det känns! Foglossningen är emellanåt BRUTAL (som just nu) och varenda steg ilar både uppåt och neråt, framfogen känns som att den ska gå itu när som och just nu brinner nedre delen av ryggen. Samtidigt sparkas det hejvilt i magen. Det är inte alls samma sak som med Alma, med henne kändes det som att det fanns mer plats i magen, här är magen liksom för liten så den är liksom spänd spänd spänd! Nytt besök hos barnmorskan nästa vecka. Förra veckan var huvudet fortfarande ruckbart, järnvärdet bra och hjärtljuden var jättefina!

Längtar så till förlossningen även om det är med delvis splittrade känslor och viss rädsla eftersom Maken åker till Las Vegas 27/9 och kommer hem på BF-dagen. Tänk om lillsnurpan bestämmer sig för att komma då! Jag har ifs sällskap men ändå...

Just nu har vi det tufft, vi båda kämpar med våra känslor, våra gränser, vår interna stress. Jag som är sjukskriven för delvis stressymptom (och delvis foglossning) och Maken som försöker räcka till överallt så han blir alldeles sönderstressad. I morgon ska vi till familjerådgivningen igen vilket är bra, vi kan inte ha så här.

Alma ska på tvåårskontroll imorgon, ska bli spännande att se vad puckot tänker säga och skriva om henne. Kan du hoppa? KAN HON HOPPA? Kan hon gå normalt är väl rätt fråga... Kan du färgerna? Låt oss säga så här; idag plockade Alma en blomma. Mamma kolla en gul maskros! Just så... Hon räknar med Jake och piraterna, hon räknar till tio på kulramen och lägger men 4 vindruvor framför henne räknar hon dem. Hon sjunger Ai se eu te pego och en massa barnsånger. Hon ÄLSKAR Emil i Lönneberga och hans Snickerboa, hon svarar på tal ibland så man tappar hakan och måste verkligen anstränga sig för att inte börja gapskratta i allvarliga situationer. Exempel på det är när hon har bitit mig i fingret en morgon och jag allvarligt säger lätt bryskt "Alma! Vad säger man nu när man har bitit?" och förväntar mig ett "sölåt" men får istället "Mamma jag ÄR inte galen!". Va?! Va bra! Återigen, hämtat från Emil.

Babyskyddet står i hallen, imorgon ska jag åka och titta på en begagnad vagn, ett superfint babynest ligger i spjälsängen, kläderna ska läggas ner i lådan i byrån... Jag är snart redo. Bring it on!

Nu måste jag sova, ska försöka få hjälp uppför trappen!

Återkommer!

Sköljmedelsfundering

Var och storhandlade idag och skulle köpa sköljmedel. Har kört med ICAs Skona oparfymerad ett bra tag men var sugen på den gamla godingen Comfort blå. Så jag hittar naturligtvis den stooora flaskan på 4 liter och tänker att den här måste ju kosta skjortan. Tittar på prislappen flera gånger. Tittar vad den lilla flaskan Skona på 750 ml kostar. Folk måste ha trott att jag var seriöst knäpp där jag stod och gapade.

Skona kostade typ runt 30 spänn, minns inte exakt. För 750 ml.

Comfort blå kostade 39:90. FÖR FYRA LITER!!! Valet var inte så svårt! Och här har jag gått och trott att Comfort bar lite av ett märke som kostade. Tydligen inte! Himla glad blev jag för 4 liter god doft och bra sköljmedel!

Till pluttans tvätt kommer jag att köra parfymfritt, precis som jag gjorde med Almas. Nu mer har jag mindre mängd sköljmedel pm jag vet att hennes kläder ligger med i maskin. Om ens något, använder ofta mina sheets istället; sköljmedel på blad som man lägger in i torktumlaren. Love it!

Nu är det sovdags för fru Karlsson.

G'natt!

Kräksjuk liten

Vid 21 igår hörde vi Alma gråta, går upp och hittar en ledsen drömmande tjej. Trodde jag. Medan hon sitter i mitt knä och får tröst kommer första hulken. Håller henne över golvet och skriker efter Maken. Hon kräks och kräks. Lyfter upp henne och ska bära ner henne när hon kräks mer.

Sätter henne i badkaret och duschar av henne. Vi går upp och lägger oss i bår säng. Hon knölar och knölar, jag är beredd men när hulkningen kommer hinner jag ändå inte så det kommer på täcket innan jag får henne över hinken. Maken kommer och sanerar. Hon är så matt, så trött att hon nästan somnar stående.

Vi går ner, byter nattlinne och tar med handdukar och går in i gästrummet. Och kräks lite till. Så somnar hon sittande i mitt knä. Jag flyttar mig lite, lägger ner henne. Då kommer det mer. Fast det är bara gult slem som kommer nu. Hon somnar återigen sittande i mitt knä.

Då börjar Busan i magen att köra kissblåsemassage. Ropar in Maken som får byta plats. Då kräks hon. När jag kommer in i rummet håller Maken henne över hinken och hon skriker panikslaget BILL INTE HINKEN! Torkar av henne och det lilla som råkat komma på lakanet, flyttar tillbaka mig till sängen och hon somnar i mitt knä. Jag försöker blunda men att sitta spikrak i ryggen med väggen som kudde är inte så bekvämt. Hasade ner och arrangerade kuddar så vi halvsatt båda två. Jag blundade men kan inte påstå att jag sov. Vid halvett var jag uppe och kissade och eftersom Alma legat ner och snurrat ett tag så antog jag att hon inte skulle kräkas mer så jag flyttade henne till andra sidan av mig med handdukar under henne. I fall att. Sen somnade hon. Och jag försökte somna trots Makens snarkningar och min oro. Gick så där.

6 imorse vaknar hon TOKPIGG! Hur? Vi tittade på Mamma Mu en stund och sen lite Emil. Då märkte jag hur hon gärna la sig ner. Så vi gick in i sängen igen och vid 8 sov hon. Jag passade på att vila en timme jag oxå. Sen kunde jag inte ligga längre så vid halvtio gick jag upp. Alma sov vidare. Väckte henne 10 och så åt vi lite bröd och drack nyponsoppa. Hon fick i dig en Ella-påse. Sen skuttade vi iväg på promenad men det blev för mycket så vid 12 la vi oss igen och hon slocknade på en gång. Jag låg en stund och råkade somna jag också.

Alma vaknade 14:45. Vi gick till P&M och tittade på kräftorna som låg och sprattlade i badkaret. Sen åt pannkakor men det märktes att hon var redigt trött. 19 gick vi och la oss. Hon somnade snabbt efter jag lagt bort sagoboken.

Nu är jag livrädd att få kräksjuka själv. Hade ju det i våras, vedervärdigt att ja det i normala fall men som gravid var det 100 gånger värre.

Är så otroligt påfrestande att sitta maktlös med sin dotter i famnen och märka hur dåligt hon mår och inte kunna göra nåt. Försöker i alla fall få henne att förstå att det inte gör något att kräkas, att det inte är farligt.

Nu ska jag ta mig en kvällsmacka och titta färdigt på Hawaii Five-0.

Det har kommit förfrågningar...

...om uppdatering! Jag vet att det har varit dåligt med det, faktiskt uselt! Faktum är att jag nästan dagligen tänker "det där skulle jag skriva om" men så blir det inte av. Inte ens via mobilen. 

Våren gick och sommaren kom. Ur graviditetssynpunkt en helt ok sommar som inte har varit så varm och svettig. Jag blev sjukskriven och var hemma i en måndag tillsammans med familjen. Maken har jobbat på att få badrummet på övervåningen klart, utöver det har vi bara åkt på små kortare turer. Vi har åkt ångtåg i Mariefred, varit på Parken Zoo i Eskilstuna, gjort Kolmården med övernattning på hotell, firat Olof-dagen på Taxinge men mest har vi njutit av hemmatid, att bara rå om varandra. Alma har varit mycket blöjlös i sommar, det har tvättats mååånga små trosor men det tar sig, nu säger hon till ibland när hon behöver kissa. 

Hon har fyllt två och jag ska lägga ut ett eget inlägg om det med bilder och försöka få in filmer också. Hon pratar och sjunger och är ömsom sjövild ömsom världens goaste unge. Hon har börjat göra ett "mysljud" (låter typ naaaaaw) som hon gör när något är fint, sött, mjukt, något hon tycker om... Ofta kommer hon och kramas och gör det här ljudet och säger "min mamma". Eller så kramar hon ett mjukdjur och säger "tycker om". Eller som häromdagen när hon hjälpte mig att baka till sitt kalas när hon fick tag i paketet med vaniljsocker och säger att "mamma den rolig, tycker om den", lägger paketet mot kinden och gör Naaaaaw-ljudet.

Ibland kommer det saker man inte är beredd på. Wilma har en förmåga att andas väldigt högt, det låter liksom som om hon snarkar när hon ligger och tittar upp på Alma där hon sitter i sin stol vid matbordet. Igår tittar hon på Wilma och utbrister" tyst Mima!". Ibland kommer det "spelar ingen roll" och så skakar hon på huvudet... Helt underbart! 

Jag mår nu bättre än när jag blev sjukskriven, jag har fortfarande vansinnigt låg stresströskel och ett väldiga problem med prestationsångest och känslan av att inte räcka till, att inte vara bra nog. Hänger nog ihop. Nu jobbar jag 50% under augusti och det känns bra! 

Maken fick åka in på akutoperation eftersom hans tarm fastnade i hans magbråck (även kallat Benke) så läkaren sa att han hade haft änglavakt och ett par timmar senare så hade tarmen kunnat spruckit! Det blev två ytterligare hemmaveckor för Maken med lyftförbud och omplåstring. Dessvärre har rötmånaden gjort sitt så såret har blivit inflammerat och gått upp efter att stygnen togs. Så nu väntar återbesök på kirurgen för att följa upp hur det läker. 

Vår nya lilla Mini då? Jo hon sparkar och buffar och knölar och har sig för jämnan, det är full rulle i magen! Magen är fortfarande relativt liten, i alla fall i jämförelse med Alma. På förra besöket hos BM så kom jag upp liiite på kurvan så nu är jag nästan uppe på medel, med Alma låg jag bra över medel hela tiden! Kom underfund med igår att det faktiskt bara är 6 veckor kvar till BF! Jisses... Var tog den tiden vägen? Känner mig dock väldigt färdig med att vara gravid nu, nu längtar som som sjutton efter förlossningen och den lilla busunge som ska ut! 

Som sagt, det kommer mer uppdatering.. Bjuder på lite bilder från de senaste veckorna så länge!

Så här skitig kan man bli efter en kvällspromenad efter vattenpölshoppning med mamma och grushögsklättring.

 O

Maken och seriösa jag på väg ut i skogen för lite svampplockning.

Masterbaristan och hennes elev.

Skulle vi åka nån båt eller?? Jag är klar nu!

Puss på dig pappa!

Vad har du där Alma? SAMP!

Pusskalas!

Vecka 33

Pennor mamma!!

"Samma som mossa, bollar i öronen. Mina bollar rosa!" (Och sen försvann hon på åkgräsklipparen...)

Årets första och hittills enda bad blev i Sorunda hos M&Y. Alma gillade inte att gå på sjöbotten men att komma ut och bada hos mamma var helt ok!

Häng med mostrarna på Taxinge 29/7

Bakar kladdkada!

Mage!

Siiiin anka, tycker om ankan! (Present från Moster Go)

På lekslottet på födelsedagen, tog med sig pappa hööögt upp i stora klätterställningen och klättrade ut i drakhuvudet!

Fått tidig födelsedagspresent från BFF, hon har självklart (?) lika dan!

EMIL!!!! (Present från farmor och Eric)

Vi skickar godnattbild till pappa som sitter på akuten med sitt inflamerade operationssår.

Ny säng

Vi har sedan en tid tillbaka letat efter fina begagnade sängar på Blocket men de har försvunnit fortare än kvickt oftast. Planen var att under sommaren fasa i Alma i att sova i eget rum.

Så härom kvällen kom jag upp i sovrummet och hittar fröken ena foten över sidan på spjälsängen och på väg ur! Då blev det lite brådis! Så hennes envisa mamma gav med sig och igår åkte så familjen till IKEA för en shoppingrunda till Alma. Blev en vit Kritter, sängkläder efter eget val (med hjärtan på...), kudde, täcke, nytt ritpapper och gardiner och sängkläder till mamma och pappas sovrum också.

Så idag när Maken är i Skänninge har jag och Alma tillbringat förmiddagen med att tvätta sängkläder och skruvat säng. Så duktig och gav mig skruvar, satte i dem i hålen, burit grejjor... Stor tjej! Klockan 1111-skydden var hon helt slut trots att vi fick sova till halvåtta idag och ville promt sova i sin nya säng. Så jag satte mig i fotänden och läste Emil (upplevdes väldigt konstigt att Emils mamma heter Alma förresten.) tills fröken somnade. I sin stora säng. I sitt rum. Själv typ. Det går så fort!  Ska passa på att byta gardiner i sovrummet medan hon sover nu.

Aquaria

Tog en semesterutflykt till Djurgården idag!

Vad hände här?

Måste bara dela med mig... Skrev på nytt anställningsavtal idag med min nya lön och då såg jag att jag är benämnd chef. Jag hatar ordet chef. Framför allt vill JAG inte vara chef. Ansvarig, fine. Men inte chef.

Så nu vet jag inte riktigt hur det blir, önskar bara att det fanns en smula glädje i att gå till jobbet. Den är tyvärr borta och mentalt har jag redan ställt in mig på att inte komma tillbaka efter mammaledigheten. Men vi får se....

Sova var det ja.....

25+0

Inte jättebra bilder men... Först nu jag känner att jag har gravidmage. Och ja, jag sträcker på mig och släpper inte ut magen, då är jag ju stor men så går jag ju inte omkring!

Full rulle är det i magen i alla fall och på torsdag ska vi till BM Kicki på koll. Då får även Alma följa med eftersom vi är lediga på torsdag hon och jag.

Nu sussa efter ännu en idiotdag på jobbet.

Magsjuk?

Alma sov oroligt, jag var uppe flera gånger och tittade till henne. Tack och lov att ryggen kändes bättre än tidigare på kvällen (foglossning?). Vid halvtolv tog jag upp henne och la henne mellan oss och fast hon sov så snurrade hon runt och hade sig. Så sätter hon sig upp mot mig och K R Ä K S! Jag ropar så Maken vaknar varpå han irrar som en vilsen nyvaken höna och jag får ta kommandot. Alma kräks och kräks, som tur är "fast" och inte rinnigt.

Medan jag bär ner Alma och sätter henne i badkaret börjar Maken sanera sovrummet. Alma och jag duschar, pratar om att det inte gör något och sätter på oss rena nattkläder. Maken kör igång en tvättmaskin...

Vi ligger nu i gästrummet jag och Alma, ifall det skulle vara något så är det närmare till badrum. Hon sover oroligt med öppna ögon emellanåt och jag undrar hur jag ska kunna sova alls... Wilma ville inte följa med husse upp igen utan ligger på mattan nedanför sängen och vaktar sjuklingen. Hon är makalös på sånt våran fina hund! Förra veckan när jag var hemma med elakt skov i knät (så elakt att maken fick komma hem) så var hon så kontaktsökande att hon fick ligga vid mina fötter när jag vilade, hon kände att något var tok med matte.

Magen har börjat växa, i helgen blev jag med ens gravid och jag märker först nu i vecka 24 att den tar emot i skrivbordet! Det rör sig hejvilt i magen, är en riktig vilde där inne! Längtar till i oktober... Har mått oförskämt bra men har börjat känna av ryggslut/bäcken idag. Ironiskt att det är just på 24+0 krämporna kom. Ska till BM nästa vecka på kontroll.

Ska ge mig på ett försök till vila! Sov gott!

Ögonakutentidsfördriv

Lovade ju uppdatering, har gått så där som ni märker... Nu sitter jag på ögonakuten med ont öga med vit fläck i medan pappa har hand om Alma och maken är i Polen på EM och ska strax bryta höger. Igår blev han EM-trea i vänster master -80.

En av anledningarna till brist på uppdatering är att det är så mycket på jobbet att jag inte orkar sparka igång datorn och producera något på kvällarna. Många dagar slutar i gråt, antingen på vägen hem eller när Alma lagt sig, i makens famn.

I magen sprattlar liten bebis som fortfarande beräknas 2/10. Ultraljudet såg bra ut, moderkakan ligger i bakkant så allt var så mycket tydligare än med Alma. Hos MVC häromdagen tickade hjärtat på som det skulle och allt var bra med mina värden också.

Det sparkas och har sig i magen ofta, redan för två veckor sedan (i v 18+4) kände jag rörelser med handen! Liten kicker i magen tror jag! Har gått halva tiden men magen syns knappt, kan fortfarande ligga på mage och få massage, kan ha vanliga jeans med gummisnodd istället. Mammabrallorna åker ner, även om jag har dom för att det är mer bekvämt!

Längtar till sommaren och utflykterna vi ska göra när vi har våra 2 gemensamma veckor semester, längtar till hösten då vi får tillökningen.

Maken och jag går hos familjerådgivning hos en suverän Monica som inte kör med psykologsnack utan är som en vis medmänniska i skinnbrallor och DrMarten-kängor. Vi får med oss verktyg och saker att tänka på och jobba med och även om det är en lång väg kvar så tar vi små små steg hela tiden. Vi kämpar på varsitt håll med att arbeta på våra egenheter men kämpar även tillsammans med att funka som par. Visst finns det dagar då irritation finns och man håller på att bli galen på småsaker men då gäller det att ta ett djupt andetag, tänka till och analysera situationen och om det är värt att vara irriterad och grinig. Oftast gör det ju inte det egentligen!

Nu har ni en liten uppdatering i alla fall! Och här fortsätter väntan.....

Uppdatering Alma

Bild tagen idag 120509, hon gör grimaser....

Jag vet att det har varit torka här och jag ska förklara det i ett annat inlägg... Här är ett inlägg om Alma!

Alma Flora Elisabeth är helt klart världens underbaraste unge! Idag blir hon 21 månader vår stora tjej. Hon babblar på som sjutton och pratar riktigt bra med sina flerordsmeningar. Ibland när hon blir stressad och verkligen vill berätta något och inte hittar ord lägger hon till ett litet roligt ljud, liknande det stammare gör. För henne är det dock utfyllnad då hennes ordförråd inte är helt uppbyggt än.

Det funkar suveränt hos dagmamman, de är ute mest hela tiden känns det som så nya gummistövlar har köpts för att kunna hoppa i vattenpölar. Hon har även sina "snabba skor", dvs gympadojjorna.

Hon sjunger och sjunger och sjunger. Blev lite paff när hon trallade igång Bä bä vita lamm härom dagen, utan problem. Till repertoaren hör nu bland annat:
Bä bä vita lamm, Litet hus i skogens slut, Bom bom bom, En sockerebagare, Nyckelpigan, Blinka lilla (favoriten all time), Imse Vimse (ja eller Pisse Pisse Pinne...), Rockspindeln, Lilla snigel, Björnen sover, Hjulen på bussen, Lille katt/Lille gris och Tipp Tapp.

Hon har börjat kissa på pottan när man tar av blöjan och idag premiärade vi med bajs i pottan! Sakta sakta tar vi stegen...

Hon äter gärna och oftast bra. Till Wilmas stora förtjusning så ramlar en del ner på golvet, ibland mer och ibland mindre. Hon dricker ur glas och inte alls så ofta ur pipmugg. När hon var sjuk slutade hon med vällingen och har inte velat ta upp det igen, så nu är det havregrynsgröt som gäller innan sänggående.

Sjuk ja... Hon blev sjuk för en månad sedan, började med feber på påskafton, lite ögoninflammation och sedan fortsatte det. Kämpig vecka fortsatte. När vi var glada för at hon var feberfri på morgonen grusades det av att tempen återkom vid lunch. Hon slutade äta. Åt glass och drack mormordricka och sov sov sov. Eftersom hon slutade med välling försvann en del av hullet rätt snabbt också. Till slut ringde jag sjukvårdsupplysningen och de rådde att åka till VC. Så dagen efter åkte vi hela vägen till Tyresö där vi har världens bästa husläkare. Han lyssnade på lungorna eftersom han ville utesluta lunginflammation på en gång. Alma GALLSKREK med den lilla lilla röst hon hade. Sedan skulle vi titta i öronen... Så jag höll henne hårt fast och hon kämpade som en tok för att komma loss. Sedan var det klart, han ville inte ens pina henne med att koll ahalsen. Han konstaterade att hon hade en infektion bakom trumhinnan på ena örat, och det gjorde att febern inte gav sig och att det gjorde ont att svälja. Så Kåvepenin blev domen. Alma TOKDÄCKADE i bilen på väg hem.

Kåvepenin var ett äventyr. Första gången gick det kanon, då satt hon och smackade i sig det utan knussel. Nästa gång gick det också jättebra. Sedan fick vi krångla. Ni som har småbarn vet ju hur oerhört förbaskat kladdigt skiten är. Herrejösses! Till slut fick jag suga upp lite i taget i en spruta (valde ju att inte ta spruta när de frågade på apoteket så vi hade bara en liten liten som Alma fått på BVC), hålla i ALma i ett skruvstädsgrepp och sakta sakta spruta in långt bak på sidan i munnen. Jag kände mig som en suverän mamma vid de tillfällena och tårarna brände bakom ögonlocken varje gång. Kåvepeninen gjorde dock susen och sedan dess har hon varit frisk.

Nu är hon snorig men igår såg jag att det är två kindtänder på g i underkäken och det är alldeles rött och jobbigt så kan ju vara därför. Kan ju vara därför hon inte vill äta heller, fast gröt funkar allt som oftast konstigt nog. Och clemetin eller frukt i över huvud taget.

Hon vet att det ligger en bebis i mammas mage och att man inte får sparka på mammas mage. Mammas nya tatuering än konstig. Hon vet att det är "Kalle" som "ritat" på mamma (och på mostrarna) och hon tittar på sin arm och säger Kalle ritat Alma nä. På pappa har Kalle ritat en pippifågel, det vet hon. Hon bryr sig inte om Makens andra tattueringar men nu när hon sett "Kalle" rita på mamma och pappa så blir det annorlunda. Kalle heter alltså Pascal egentligen...

Har klippt henne för andra gången nu, lite i luggen och runt öronen. Tog faktiskt lite på topparna, ja alltså så gott det går på en unge som sitter still i 3 sekunder i taget, och lite lite på lockarna i bak. Klippa naglarna funkar kanon, när man har gjort ena handen ska man göra "anna åsså lippa".

Hon hjälper till att plocka av matbordet och sätter på Wilma halsbandet varje morgon när vi ska gå. Hon gillar att hjälpa till! Hon vet att bara pappa får elda i spisen i köket och hon älskar att läsa böcker! Hon kan säta sig i en bokhög och bara mata igenom bok efter bok. Helst ska man läsa för henne och då gärna Mamma Mu.

Hon plockar blommor. "Min bomma" och så rycker hon av själva blomman, skaftet är inte så viktigt. Det gör inte så mycket när man har en hel skog runt knuten som är full med vitsippor. "Gå kogen mamma".

Sömnen då. Jo alltså... Min kollegas dotter sover till 9:30 och är lika gammal som ALma. Våra amerikanska vänner s dotter sover till 10. Hur länge sover vår söta dotter då? Jo på helgen är vi glada om hon sover till 6. Oftast vaknar hon tidigare. Och det är så dumt för hon skulle kunna sova längre för hon kan somna redan vid 9 igen om man sätter sig i soffan igen! Sedan hon slutade med vällingen har nattningen blivit lite av rysk roulette. Vissa dagar, som idag, är det en barnlek. Då lägger man ner henne och hon sover. Ibland få man hålla på i en timme och ligga bredvid henne i vår säng. Ibland gör man först det och sedan tar ner henne i soffan så får hon somna på mig. Då går det fort. Att somna på mamma i soffan är inte ultimat men jag njuter av varenda sekund för dels så ger det mig så mycket energi att känna henne och höra hennes andetag (bara titta på henne vid de tillfällena kan göra mig tårögd), och för det andra känner jag att det inte är allt för länge till hon kan ligga på mig utan att det blir obehagligt för magen.

Gunga med morfar är grejjer det! "Ojsa gunga!"

Nybadat troll gör grimas 120507

När man har feber och vaknar i panik på kvällen är det enda som funkar mammas famn.

Läser bok för Wilma "Mima" "Gisan"

Har fler bilder men den sega uppladdningen och den sena timmen är ingen bra kombo. Ska ge mig på nästa uppdatering imorgon tänkte jag. I'm back! (Så skönt!!)

Tidiga fosterrörelser och lite annat

Jag är bara i vecka 13 och har Googlat på detta om tidig fosterrörelser för jag har senaste veckan känt lite fladder i nedre delen av magen. Har bara känt det på kvällen när man har satt sig ner och verkligen yst in sig i soffhörnet. Då fladdrar det lite ibland och jag har försökt känt om det är gaser eller något andra magrörelser. Men varje gång har jag kommit fram till att det antagligen inte är det, det lilla lilla fladdret som känns är nog Mini som fladdrar (känner det faktiskt i skrivande stund!!!) och därav min fråga till andra mammor:

Finns det fler som har känt fosterrörelser så tidigt eller är jag knäpp?

I övrigt har jag idag varit och äntligen lämnat prover på sjukhuset för att kolla köldkörteln. Är rädd att den lamslående tröttheten beror på den och att det behövs Levaxin. Igår satte jag mig på soffkanten och storgrät. Av trötthet. Av tröttheten på tröttheten. Somnade åter igen i soffan, vaknade och gick och la mig strax efter 21.

Illamåendet har gett med sig och jag kan till och med dricka kaffe igen! Tar en kopp om dagen, antingen till frukost eller till lumch. Senare vågar jag inte dricka eftersom jag är rädd att mer koffein ska påverka sömnen, ironiskt nog. Dessutom är kaffe urindrivande och det tycks allt jag stoppar i mig vara. Även om jag skulle trycka i mig ett pket corn flakes så skulle jag nog behöva gå upp och kissa 2-3 gånger per natt. Nattsömnen är störd och jag skulle så gärna vilja sova ut men när jag faktiskt får sovmorgon så kan jag inte sova!

Skulle så gärna vilja gå på mammabloggalan, ha ett eget rum och bara kunna ligga i sängen och SOVA. Utan en rumskompis, utan någon att dela med, bara rå om MIG. Men snart är det sista dagen att beställa biljetter. Och ett singelrum går på 2000... Vet inte om jag ska unna mig det. Vill ju så görna åka till Grekland med familjen i maj och de pengarna skulle behövas till det i så fall.

Appropå familjen kom lillalillasyster, Moster Go, hem igår och dök upp på Fogelsta nu på morgonen! SÅ härligt att se henne igen! Min egna lilla familj kämpar på, Maken och jag ska till familjerådgivningen på måndag och det har varit lugnt hemma sedan sista besöket. Vi har till och med kul ihop ibland, det har fattats. Men vi har en lång bit kvar men vi ger inte upp. Inte förän vi försökt allt. Våra barn och våra hjärtan är värda det.

Nu ska jag försöka slänga ihop kvällens craving; tonfiskröra!

Ha det gott!

Kram

God morgon fredag!

En sån där natt...

Somnade som vanligt i soffan, helt utslagen igår kväll efter att ha sett Fredrik Lindströms intressanta program om dialekter. Masade mig upp i säng och somnade om på en gång. Typ kvart över tio. Vaknade av att Alma grät och gick upp och gav henne nappen och stoppade om. En stund senare var det dags igen, då tog Maken upp henne. Kändes som om jag sovit i en evighet och gissade på att klockan var 3:30. Icke. 23:21. Yay! Jag gick ner på toa (gång 1/3) och när jag kom tillbaka låg hon bredvid maken men hon sov INTE. Sedan fortsatte natten så. Eftersom hon vägrade vara i sin säng och bara gallskrek och slängde snutt och tut all världens väg så tog jag upp henne och gick ut och satte mig i fåtöljen med henne och tittade på en av mina favoritfilmer; The Wedding Date. Alma myste ner sig i täcket men blev lite rastlös emellanåt. När det var 15 minuter kvar av filmen märkte jag att andningen blev tyngre. Och tyngre. När filmen var slut sov hon och jag lyfte in henne i sängen och sprang ner på toa igen (3/3...) innan jag gick och la mig. Då var klockan 3.

Då sätter min Make igång att ha SM i snarkning. Så jag buffar på honom otaliga gånger, drar täcket över huvudet, försöker andas tungt och lite ljudligt själv för att inte höra honom. Tittar på klockan 3:42 och vet att snart vaknar Maken och ska upp. Mycket riktigt hörde jag Makens klocka men inte när han gav Alma välling och när han pussade mig hejdå var jag medvetslös.

Vaknar med en olustig känsla. Tittar på klockan. 6:34. Bra där, då har vi försovit oss också! Alma vaknar samtidigt (HUR kan hon vara vaken redan???) så vi går ner, ringer pappa och säger att vi är sena men på g. Tacksam att jag duschade tillsammans med Alma igår så jag sparade 5 minuter på det på morgonen. På med kläder och ansikte medan Alma "minge" (springer) i vardagsrummet och leker lite i kojan. På med vit body, ljusgröna strumpor och klargula tights på loppan, riktigt vårfin. Precis när vi ska börja klä oss kommer pappa och hjälper till att klä Alma. Idag har hon sina nya, fina gympaskor på sig som hon fått av sin morfar.

Jag gasade iväg till jobbet via McD och en stor te och frukostmacka. Skickade SMS om att jag var på g men att jag inte tänker stressa idag. Tog en liten "pinktur" med Wilma vid dagis innan hon gick in till Iris, hennes rumskompis som är en blandning av Ridgeback / labrador och som ser ut som en Ridge men ÄR labbe till lynnet. Helt ljuvlig fröken!

Kom till jobbet och har avklarat lite småsaker. Är så trött att ögonen går i kors. Har fönstret öppet och försöker få lite energi av vårluften och fågelkvittret. går sådär. Vill faktiskt bara hem idag, ta en tupplur, städa och sätta mig i solen med en bok (en av de 3 jag håller på med...). Egentligen skulle jag helst av allt vilja följa med pappa och farbror till Estland och hälsa på farfars grav och flanera lite i Tallin. Får ta det nästa gång helt enkelt...

Nähä, planera lite frakter till Finland...

Gäsp!

Ha en fin dag! 

Precis som sin mor

Så här hittade jag Alma nu. Hon ligger precis som jag gör; upp med ena benet. Samma.sak igår men då trodde jag att det kanske var slumpen. Eller så är det inte det!

Imorgon dags för FR. Nervös...

Natti!

Total fokus

Trots att Alma gick och la sig halvnio igår kväll så vaknade hon sju och ropade på mig. Så upp och hoppa! Sen har vi duschat och klätt på oss, ätit jordgubbar och lekt lite. Nu är det full fokus på Totte som just nu bakar. Snart dags att väcka maken. Igår putsade han upp där vedspisen ska sitta, blev så fint! Snart snart klart.

Ha en fin söndag!