Sätter henne i badkaret och duschar av henne. Vi går upp och lägger oss i bår säng. Hon knölar och knölar, jag är beredd men när hulkningen kommer hinner jag ändå inte så det kommer på täcket innan jag får henne över hinken. Maken kommer och sanerar. Hon är så matt, så trött att hon nästan somnar stående.
Vi går ner, byter nattlinne och tar med handdukar och går in i gästrummet. Och kräks lite till. Så somnar hon sittande i mitt knä. Jag flyttar mig lite, lägger ner henne. Då kommer det mer. Fast det är bara gult slem som kommer nu. Hon somnar återigen sittande i mitt knä.
Då börjar Busan i magen att köra kissblåsemassage. Ropar in Maken som får byta plats. Då kräks hon. När jag kommer in i rummet håller Maken henne över hinken och hon skriker panikslaget BILL INTE HINKEN! Torkar av henne och det lilla som råkat komma på lakanet, flyttar tillbaka mig till sängen och hon somnar i mitt knä. Jag försöker blunda men att sitta spikrak i ryggen med väggen som kudde är inte så bekvämt. Hasade ner och arrangerade kuddar så vi halvsatt båda två. Jag blundade men kan inte påstå att jag sov. Vid halvett var jag uppe och kissade och eftersom Alma legat ner och snurrat ett tag så antog jag att hon inte skulle kräkas mer så jag flyttade henne till andra sidan av mig med handdukar under henne. I fall att. Sen somnade hon. Och jag försökte somna trots Makens snarkningar och min oro. Gick så där.
6 imorse vaknar hon TOKPIGG! Hur? Vi tittade på Mamma Mu en stund och sen lite Emil. Då märkte jag hur hon gärna la sig ner. Så vi gick in i sängen igen och vid 8 sov hon. Jag passade på att vila en timme jag oxå. Sen kunde jag inte ligga längre så vid halvtio gick jag upp. Alma sov vidare. Väckte henne 10 och så åt vi lite bröd och drack nyponsoppa. Hon fick i dig en Ella-påse. Sen skuttade vi iväg på promenad men det blev för mycket så vid 12 la vi oss igen och hon slocknade på en gång. Jag låg en stund och råkade somna jag också.
Alma vaknade 14:45. Vi gick till P&M och tittade på kräftorna som låg och sprattlade i badkaret. Sen åt pannkakor men det märktes att hon var redigt trött. 19 gick vi och la oss. Hon somnade snabbt efter jag lagt bort sagoboken.
Nu är jag livrädd att få kräksjuka själv. Hade ju det i våras, vedervärdigt att ja det i normala fall men som gravid var det 100 gånger värre.
Är så otroligt påfrestande att sitta maktlös med sin dotter i famnen och märka hur dåligt hon mår och inte kunna göra nåt. Försöker i alla fall få henne att förstå att det inte gör något att kräkas, att det inte är farligt.
Nu ska jag ta mig en kvällsmacka och titta färdigt på Hawaii Five-0.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar