Sidor

fredag 29 januari 2010

ADHD-schampo, olja i näsan och pizza!

Flipprade in på Aftonbladet en sväng och fick ett litet fniss-ögonblick! Där står det nämligen följande att läsa:
Schampo, nagellack, parfym och smink kan ge ditt barn adhd. Gravida kvinnor som exponerats för kemikaliska föreningar, så kallade ftalater, löper större risk att föda barn med beteendeproblem, visar en ny studie.
För första gången någonsin har forskare hittat ett samband mellan de omdebatterade ftalaterna och neuropsykiatriska skador på foster. Ftalat är ett mjukningsmedel som används i alltifrån mattor och plast, till schampo, smink, parfym och kosmetika. Och det är just för de lägre halterna av ämnet, så kallat låghaltigt ftalat, som finns i schampo, kosmetika, nagellack och parfym, som forskarna nu hittat ett samband med utveckling av beteendeproblem hos barn.

Detta enligt en amerikansk undersökning som gjorts på 404 kvinnor och deras barn från graviditeten och ända tills barnet är nio år. Och jag tycker att det är lite roligt. Du skulle kunna göra en undersökning om näst intill vad som helst och det skulle bevisas vara farligt ur en eller annan hälsoaspekt. Folk som bor nära kohagar har säkert ökad risk för nåt bara för att kornas avföring inehåller mycket kväve?! Folk som använder blyertspennor andas in vissa partiklar varje gång de skriver som anses vara lika farligt som nervgift?! ALLT är ju farligt! Säger som kära Di Leva; vem ska man tro på?

Naturligtvis passade även min näsa på att bråka lite med mig för tredje gången den här veckan. Medan jag i godan ro sitter och kissar så börjar det rinna i näsan igen. Och visst; dripp dropp.... Min kollega tipsade om en sak som jag faktiskt såg reklam för bara igår!

En olja som man sprayar in i näsan som håller slemhinnorna fuktiga. Kanske kan vara nåt för mig... Ska köpa en flarra när jag ändå ska till apoteket.

Till lunch idag blev det pizza från ett otestat hak här i "byn", väldigt god pizza med färska grönsaker. Gott gott gott!!!! Idag blir det paj med sallad till middag, skönt att illamåendet har gett med sig!

// Mamman

Reumatismen ska få på nöten

Igår var jag hos mitt halvakutinbokade besök hos reumatologen. Han hade redan skrivit ut både kortison och kalk ifall det skulle knipa i julhelgen men det visste ju inte jag! Fick även Alvedon och Citodon och Kalcipos (kalk) utskrivet. Är inte helt pigg på att ta Citodon men det skulle tas i nödfall till natten och om det var som härom natten så JA TACK! Förhoppningsvis kommer ju kortisonet ta bort det värsta, det har ju funkat bra på mig förut. Känns i och för sig som om jag ska ta en hästdos eftersom jag ska ta 2 tabletter (10 mg) dagligen och när jag la av med kortisonet så var jag nere på en halv tablett dagligen (2,5 mg). Hoppas det funkar i alla fall! Kortison är inte heller farligt för Mini, inte heller Alvedon och Citodon. Däremot alla antiinflammatoriska läkemedel, dom man egentligen vill ta, som Ipren, Naproxen och Brufen är aja baja! Läkaren satt och bläddrade febrilt i FASS för att kolla alla läkemedel och eventuella biverkningar.

Annars händer det inte så mycket. Även om det inte syns så börjar det kännas att vanliga jeans inte är jäteskönt på magen längre. Illamåendet har gett med sig men jag är fortfarande, om inte ännu mer, luktkänslig. Maken kom hem och luktade rök och vitlök häromdagen och jag hade RIKTIGT svårt med det. Räckte att han stod i vardagsrummet så vände det sig. Igår åt min kollega fiskbullar i currysås. Älskar fiskbullar men currylukten gick inte! Knepigt. Finnarna i nyllet är på plats, jag som aldrig har finnar tycker att jag ser ut som om jag har vattkoppor på kinderna.

Väntar med spänning på att känna nåt i magen... Kom igen nu mitt hjärta, väx väx väx!

//Mamma

måndag 25 januari 2010

Vecka 14

Igår var jag och käkade brunch med delar av tjejgänget. Väldigt gott och väldigt trevligt och ett ypperligt tillfälle att berätta om Mini. De flesta i gänget har barn så ofta blir det mycket barnsnack... För ett par månader sedan tyckte jag att det var jobbigt men nu lyssnar jag som med andra öron!

Igår gick vi in i vecka 14.

Din bebis är nu 8.1 till 11.4 cm från huvud till stjärt, och väger omkring 52-68 gram. Storleken motsvarar ungefär en grapefrukt.

Ansiktet hos fostret utvecklas alltmer; nu kan man tydligt se en näsrygg och att öron och ögon vandrar mot sina slutliga positioner på huvudet. En annan stor förändring är bildandet av lanugohåret som är ett fint hår som växer över hela kroppen i virvlande mönster efter hudens struktur (som senare bland annat kommer att utgöra bebisens fingeravtryck).

Lanugohåret kommer att falla av innan förlossningen och ersättas av grövre hår.
Bebisens sköldkörtel har mognat och börjar producera hormoner. Om bebisen är en pojke så bildas en prostata, och hos flickor vandrar äggstockarna ner från magen till ljumskarna.
De mjuka broskdelarna börjar nu också delvis att omvandlas till skelett. Bebisen har ögonbryn men inga ögonfransar.
http://www.blimamma.se/

Och jag längtar efter att det ska börja synas. Visserligen börjar jag få svårt att ha vissa jeans men det är ju för att jag har gått och blivit så fet! När ska magdallret bli en kula egentligen??

Inatt hade jag massor med skumma drömmar. Bland annat var jag på IKEA och försökte välja dyna för skötbordet och vänder mig om för att fråga Anders och blir skitförbannad för att han ligger och sover! Fattar han väl att han inte kan sova när jag har ett så viktigt beslut att ta i drömmen! Knäppt...



Här är den förbaskade IKEA-dynan. En vanlig skötbädd. Under denna var det ytterligare an "vanlig" dyna och på den låg det en vit och en blå handduk. Allt detta för det braiga priset 179 kronor. Stod mellan den och den utan den underliggande dynan. Förstå att jag blev sne när karln låg och sov! Stackars Make...

Men det satte igång lite mer tankar kring saker som kommer behövas skaffas och fixas under våren/sommaren. Har en tes om att om man delar upp det blir det inte en chockutgift sen. Man kanske ska scanna Blocket lite någon kväll...
// Mamma

fredag 22 januari 2010

Hörsel

Igår kväll när vi lagt oss klappade Maken mig på magen och sa godnatt till Mini. Sedan frågade han när han kan börja prata med magen och Mini faktiskt kan höra honom. Så jag studsade upp och tittade in den braiga lilla boken vi fick av barnmorskan. Där stod det att i ca vecka 17 så kan barnet uppfatta ljud utifrån. SÅ här står det på nätet:

GRAVID VECKA 18
Barnet är känsligt för ljus, det kan göra olika grimaser, vinka och reagerar på ljud och buffar.
http://www.vardguiden.se/

Vecka 18 alltså.. Drömmen om en bola (aka änglasmycke, gravidsmycke) som hänger på magen växer. Lika så drömmen om att tillverka egna smycken.

Ikväll har jag blivit lovad en god middag som Maken redan imorse började planera och har jag riktig tur kanske det blir ett glas vin till. Alkoholfritt så klart!

På söndag ska jag träffa tjejgänget på en fika och då få berätta att även jag ska ha en liten. Är bara 2 kvar då som inte har barn...

Puss Mini!

// Mamma

onsdag 20 januari 2010

DUSCH och skidor...

Vi kom igår ytterligare ett steg närmare färdigställandet av huset; igår fick vi vattnet till badkaret installerat och Maken kaklade nästa färdigt runt ljusinsläppsfönstret i badrummet. Jädrans va fint det blir! Och va underbart skönt det var att kunna duscha i morse! WOW!! Att så lite kan göra så mycket!

I natt var jag uppe 3 gånger. Detta nattliga rännande är jättejobbigt eftersom jag hinner vakna tillräckligt mycket för att ligga vaken en liten stund när jag lägger mig igen. Första gången jag var uppe kändes det som jag inte hade hunnit somna innan jag var tvungen att gå upp igen. En tjej här på jobbet berättade att det kommer en mellanperiod då det släpper men sista veckorna kommer det tillbaka igen. När börjar mellanperioden undrar jag stillsamt.

Förra veckan kom den så; inbjudan till konferensresa till Kittelfjäll med jobbet. Förra året åkte de till Åre och det var tydligen jättekul och jättebra. Jag frågade igår hur upplägget var, vad för aktiviteter de har planerat. Tydligen är det skidåkning som gäller. Utförs och inte plattförs. Inte skoter. Utförs. Skidor. 18-21 mars. Femte månaden. Kittelfjäll. Inser med ens att jag kommer (förhoppningsvis) ha fått mage då och eftersom jag redan nu inte äger skidkläder måste inhandla dessa och då eventuellt köpa större och DESSUTOM känner jag redan nu att jag kommer att vara jättejätterädd att ramla på magen. Men jag vill ju följa med, dels för att ta del av den info som ges, dels för att umgås med mina härliga kollegor och dels för att jag aldrig varit i Kittelfjäll! Vet även att det finns personal ute på Produktion som inte gärna åker utförs (majoriteten är 50+). Får se vad hur det utvecklas...


Så här snygg vurpa gjorde min kollega
Anders vid förra årets resa till Åre. Bilden har namnet
"Ravinen"....


Minis faster ringde igår och hade kommit på ett killnamn; André. Tack för förslaget men njaeeeee, inte André. Om man får suga lite på det kanske det växer men just nu känns det väldigt "obra". Sen om det kommer en pojk så kanske han ÄR en André när han tittar ut, inte som att vi har så väldigt många andra förslag på killnamn än så länge.

Nu lilla Mini måste mamma jobba lite, har massor att göra här och planeringen för våren och hur det blir när jag försvinner har redan börjat..  Längtar efter dig hjärtegrynet mitt!

// Mamma


måndag 18 januari 2010

12+1 och hjärtklappning

Din bebis väger nu 43-52 gram och mäter nu hela 6.6-7.9 cm mellan huvud och rumpa, vilket ungefär motsvarar storleken av en persika! Mer skall dock komma; fram till vecka 24 kommer din bebis att gå igenom en riktig växtspurt.


Moderkakan förser nu fostret med det mesta av de näringsämnen och syre som fostret behöver genom navelsträngen. Moderkakan är också utvecklad och redo att ta över hormonproduktionen från dina äggstockar. Moderkakan kommer att producera progestoron och estirol, två hormoner som är nödvändiga för graviditeten


Vävnaden som ska bli bebisens skelett gundläggs nu, särskilt i skallen, armar och ben. Ögonlocken möts nu och kommer inte att öppnas på nästan fyra månader. Ögonen som började på sidan av huvudet vandrar nu mot framsidan av ansiktet och sina slutliga placeringar. Vid en visuell undersökning skulle man vid den här tiden kunna skilja en pojke från en flicka då de externa könsdelarna börjat bildas. Tandanlag för alla 20 tänder är redan bildade och i halsen har stämbanden börjat att utvecklas.
http://www.blimamma.se/

I helgen har dock illamåendet gjort sig påmint igen och igår var det endast kebabtallrik som gällde! Idag är jag sugen på ris, typ korv stroganoff vore dödligt gott! Eller chili con carne...

Duschade på jobbet idag men fick sätta mig ner vid flera tillfällen då hjärtat fick tokfnurp och började slå som sjutton! Jordens hjärtklappning!

Du får lätt hjärtklappning och klarar kanske inte trapporna i samma takt som du brukar. Du kan ibland bli yr om du exempelvis behöver stå i kö länge. Längre fram orsakas yrseln ofta av att livmodern trycker mot stora blodkärl om man till exempel ligger på rygg.


Under en graviditet är blodvolymen större och cirkulationen ökad. Hjärtat måste pumpa ut mer blod per minut (öka minutvolymen) och kravet är stort, som mest är minutvolymen nära 50 procent större än vanligt. Hjärtat ökar minutvolymen huvudsakligen genom att pumpa ut mer blod för varje slag (slagvolymen) men också i viss mån genom att öka antalet slag per minut (höja pulsen).


Du kanske upplever att hjärtat ibland slår extraslag? Detta är inte något onormalt och inte något tecken på hjärtsjukdom. Om du inte har några andra symtom behöver du inte oroa dig.
http://www.growingpeople.se/

Annars har det varit en bra och lugn helg. Lillmoster och jag var på gardinjagkt, en lyckad sådan, i lördags och passade även på att spana in en massa fina kläder på Lindex.



//Mamma

fredag 15 januari 2010

Skrämselhicka och headbanging

Igår morse masade jag mig upp och satte mig sömndrucken på toastolen för att kissa. Tittade ner och det isade till i hela kroppen. Blod i trosorna?? Inte rött blod utan lite brunaktigt, inte mycket men tillräckligt mycket för att hjärtat skulle stanna i en sekund. Smärtan jag haft i magen under helgen, nypandet, var detta resultatet? Var det något fel på Mini? Hade jag gjort något fel?

Ringde Maken som blev ganska uppskrämd även han. Ringde BM och lämnade meddelande men dum i roten som jag är sprang jag sedan iväg från kontoret utan min mobil och då hade hon naturligtvis ringt tillbaka. På mobilsvaret meddelar hon att hon har bokat in en tid hos gynekolog samma eftermiddag. Då blev jag iskall. Varför har hon gjort det? Misstänker hon något? Nypandet och slitandet i magen fortsätter, framförallt på vänster sida av magen och oron växer. När vi sedan får tag i varandra säger hon att hon inte riktigt kan förklara nypandet men hon tycker att jag ska göra en undersökning för att stilla oron i alla fall. Så jag åker från jobbet och möter upp Maken utanför Oxbackskliniken och det är nog två spöken som glider in i väntrummet.

Denna gång följde Maken med in i udersökningsrummet och efter en kort avstämmning med gynekologen blev det undersökning. Han såg att det var spår efter en blödning men sa att det såg bra ut. Sedan gjorde han ett ultraljud och jag pekade på skärmen till Maken men det tog ett par sekunder innan han förstod vad som skulle ske. På skärmen dök Mini upp och det var full fart där inne. Sprattlade och vände och vred och headbangade! Hjärtat pickade på bra och allt så mycket bra ut. Han mätte att Mini nu är 6 cm från huvud till rumpa så på 4 veckor har tillväxten varit enorm! (16 mm i vecka 7+3) Efter undersökningen försökte gynekologen förklara vad det var som kändes i magen och varför det stretar och nyper och drar och visst är det så att jag förstod det han sa bara det att tidigare har man kännt som mensvärk när det växer, var väl därför jag blev lite orolig för denna nya känsla som pågått i ett par dagar.

VI åkte hem och jag åt lunch. Maken tog en långis med hunden och hittade en sovande fru i soffan innan han själv la sig på golvet och mös med hunden innan bägge somnade. Sedan sov hela familjen ett par timmar, Maken och jag var ganska utmattade efter all intensiv oro som man känt sedan morgonen. Wilma sov bara för att hon är hund och älskar att skeda! :o)

För Maken blev detta en stor händelse, jag uppfattade det som om han först nu verkligen förstod att det som sprattlade och hade sig i min mage var hans barn och han gick som på små moln resten av dagen och var stolt med och berättade om dagens upplevelse för Morfar och Monica.

Idag känns det bättre och trots att jag är väldigt trött så är jag lättad på något sätt jag också, jag vet att det växer och att allt är bra. Fick för övrigt tid till "riktigt" UL igår, 24 februari ska vi till Södertälje sjukhus och titta lite närmare på Mini!

På jobbet har jag en manlig kollega som fick sin tös i juni -09 och som gärna delar med sig av tips om barnstolar och barnvagnar. Alla på jobbet grattar och frågar och det känns även det väldigt bra. Att dessutom ha en sådan chef som vi har som själv är småbarnsförälder och som älskar barn och vill ha många fler, gör att det känns bra med förståelsen.

Älskar dig lilla Mini och längtar tills du är här!

//Mamma

onsdag 13 januari 2010

Mvc, London, RA och offentlighet

Oj vad tiden springer på! Om den fortsätter i det här tempot så kommer ju Mini hinna vara här innan man kan säga köttbullsmacka! Det har ju hänt MASSOR sedan senaste inlägget så här kommer in lång uppdatering.

Vi har äntligen fått berätta för faster med familj om Mini och reaktionen blev som väntat; tårar av glädje! Nu när alla i familjen vet känns det mycket, mycket bra. Dessutom har det börjat spridas så smått i min närmaste släkt efter att jag berättade för min farbror när de var och hälsade på.

I fredags, dvs 10+4, var vi på Oxbackskliniken och skrev in oss på MVC och fick träffa vår barnmorska Kicki. Vi pratade och jag fick svara på en massa frågor om sjukdomar och alkoholvanor. Nu väntar jag på kallelse till ultraljudet som görs vecka 18. Känns som en evighet tills dess. Som vanligt blir man så trevligt bemött på Oxbackskliniken och det är ett ställe som jag VARMT rekomenderar om man bor i krokarna kring Södertälje.



Oxbackskliniken med MVC på övervåningen

Efter MVC-besöket åkte vi till Skavsta för att åka till London över helgen på tävlingar i Arm Wars för Eurosport. En mycket trevlig helg men mycket kall och slitsam helg vilket resulterade i att mina leder tackade för sig och la ner. I lördags skovade vänster handled för att sedan flytta över till höger och på tisdagen hade jag så ont lite överallt att jag inte kom ur sängen och verkligen inte kunde köra bil! Sov till lunch, gick upp en sväng, la mig och somnade om. Vaknade 14:30 och masade mig upp så sakteliga. För en som inte vet är det svårt att förklara hur det känns för det syns ju inte och även om jag igår kunde faktiskt hjälpligt röra på mig till slut så är kroppen slutkörd. Försökte förklara det för Maken igår på följande sätt:

Det bränner och kliar i alla leder, det känns verkligen att det är någon som händer i kroppen, något "obra". I de leder där skoven sätter sig så är det värk och stelhet och minsta lilla rörelse ilar. När jag får det i ljumsken som igår får jag svårt att lyfta på benet till exempel. Framförallt känns det som om man har feber fast man inte har det. Man är så trött och sliten att man bara vill sova eller vara helt still. Det är asjobbigt helt enkelt.

Idag är jag i alla fall på jobbet, lätt haltande och vansinnigt trött även om jag var vaken när Maken skulle väcka mig i morse. Stod och berättade att det är jobbigt med smärtan och till saken hör att jag är gravid så jag får inte ta min medicin som jag brukar och inte heller några värktabletter. Blev idel glada ansikten! Skönt. Nu är det ute. Nu är Mini officiell.

Smackade in i vecka 12 i söndags och då sägs följande:
Fostrets längd är denna veckan ungefär 4-5cm och väger mellan c:a 40 gram, mer än en fördubbling på bara 3 veckor!
Vid den här tiden börjar fostrets skelett att bildas och förkalkas så sakteliga, även om ändarna förblir mjuka och flexibla ända upp i tonåren för att kroppen ska kunna växa. Matsmältningssystemet förmår nu göra sammandragningar som för maten genom tarmarna, och det kan också tillgodogöra sig socker.
Hypofysen har börjat producera hormoner och det är vanligen möjligt att höra hjärtslagen med en doppler hjärtmonitor. Bebisen har också börjat utveckla reflexer och dess hud är väldigt känslig. Hjärnan är fullt utvecklad och detta gör att den nu kan uppleva smärta. Ögonlocken har bildats och täcker ögonen men kommer att förbli stängda fram till den sjunde månaden för att skydde de ännu inte färdiga ögonen.
Även om du inte kan känna bebisen röra sig ännu så kan man stimulera honom så att han öppnar munnen och rör fingrar och tår.
http://www.blimamma.se/


Illamåendet har avtagit vilket är fabulöst skönt! Kläderna har börjat strama men jag vet inte om det är min härliga diet på allt annat än "bra" mat som har satt spår. Enligt vågen så var det inte så farligt, trodde att jag skulle väga bra mycket mer än vad jag gjorde och med skor och kläder vägde jag till och med mindre än vad jag chansade på!

Längtar tills det börjar synas.

//Mamma