Sidor

fredag 27 augusti 2010

Mammaträsket...

Börjar med att tacka er för kommentarerna, blir alldeles varm när jag ser att det finns kommentarer till inläggen! TACK TACK TACK! Och kul att det är fler "nya" som skrivit!

Maria - kul det där med Alma och Flora! Jag fick idén till Alma när det började en tjej på jobbet vars dotter heter Alma, innan det hade jag inte hört det. Flora är min älskade farmor, som för övrigt fyller på söndag och som då ska få träffa sitt sjunde barnbarnsbarn.

Vad har hänt här då? Jo vi var på BVC i tisdags och fröken (som ligger och sover i min famn medan jag skriver här)  har växt på sig! 56,5 cm och 4530 gram! Hon äter och sover och bajsar som den underbara lilla unge hon är! Granne E var uppe med sin minsta tös och fikade. Med sig hade hon en badbalja som hon inte behöver längre! TACK, den är invigd och mycket uppskattad av både mor och dotter! Alma var vaken mer eller mindre 6 timmar i sträck idag men sov ett par timmar på kvällen så att jag hann baka.

I onsdags fyllde jag år och dagen spenderades med lillmoster och tant M. Vi tog en myggig promenad med pälsklingen och pratade och hade mycket trevligt! Senare blev det fika för familjen och Alma var så fin i klänningen från faster Sussi!!Lillmoster satt länge länge och pratade med Alma..

Igår hade vi en hemmadag sånär som en tur för att hämta lillmoster. Sedan kom tant A-C med sina 3 änglar förbi och hälsade på och hade med sig en massa presenter till både mig och Alma. Var helt slut på kvälle och ont i ena bröstet. Stockning?? Alma har inte spytt på 2 dagar nu i alla fall, mycket bra! Gick och la mig och hade en jobbig natt med svettningar, frossa, amningar av en lite snorig dotter, mardrömmar och många vakna stunder. När jag kom till liv var det bara att gå ut med hunden, köra 3 maskiner tvätt, amma, vika det som var i torktumlaren, plocka ur diskmaskinen (medan jag åt "frukost" kl 13, estående av 4 mackor..) plocka undan alla presenter från igår och i onsdags, byta på nyvaken fröken, amma, gå ut med hunden..... Och så säger  folk att man ska försöka vila när barnet sover! PAHAHAHA!

Nu har liten sessa vaknat och vill ha ny blöja och tutte.

Trevlig helg på er, själv får vi främmande frå Tibro imorgon och på söndag blir det till att åka till Uppsala!

Kram från mamma och Alma

måndag 23 augusti 2010

Kaskadspyornas mästare!

Jodå, här kräks det! Men inte alltid, bara då och då men när det kommer kommer det mycket och rätt ut! Enklast är att bara hålla ut stackars dottern över golvet och låta det rinna, förutsatt att man faktiskt hinner se tecknen på att det är på väg upp. Annars har jag ett flertal gånger lyckats avvärja dessa anfall med lugnande stryckningar över ryggen och still hyssjande. Eller så är det bara jag som inbillar mig. Min älskade apelsinjuice har jag fått ge upp, när Alma kräktes var det alldeles gult så jag antar att det går ut i bröstmjölken och att hon inte klarar det... Peppar peppar så spyr hon inte på nätterna!

Häromdagen var vi på familjeutflykt till Taxinge slott, tog en promenad med vovven och sedan fikade vi. Jag ammade och när det sedan var dags att byta på Alma så kom ALLT upp över mig och golvet. Så Maken torkade golv och båda svor över den FETA J**LA kärring som gått in på handikapptoan istället för de 2 lediga toaletterna, bara för att den var närmast. (Eller för att hennes feta röv inte gick in på dom andra?! Va arga vi var på henne!!). Hade vi kommit in där hade vi sluppit kräks över hela barnet, golvet och mig. Men Alma satte sina föräldrar på prov med en rejäl bajsblöja och ett rejälv oväsen när blöjan och kläder skulle bytas och hon själv skulle rengöras... Tror vi klarade oss med bravur!

Idag har vi varit själva för första gången eftersom Maken börjat jobba idag men kom hem tidigt pga virriga chefer. Så jag stuvade in hund och dotter i bilen och åkte för en promenad i elljusspåret. Sedan åkte vi till Tumba C för att handla lite. Då passade fröken på att vakna och var naturligtvis hungrig. Jag ville inte sitta mitt i centrum och amma så jag smög undan lite till en hiss som sällan används och satt utanför den på huk och ammade men bara lagom lite så det inte skulle "kaskadas". Sedan gjorde vi apoteket (mer inlägg eftersom de blir blöta på nolltid, mer Bepanthen och handdesinfektionsmedel att ha i skötväskan), Kappahl (2 pyjamasar) och Lindex (2 bodies och trosor till mig) innan vi begav oss hem. Maken åkte och handlade medan jag och Alma tog igen oss på sängen.

Vi får sova hyfsat på nätterna i alla fall, jag och Alma. Maken sover på soffan och har gjort det sedan ett par veckor innan förlossningen. Dels för att jag tog så mycket plats för att kunna ligga bekvämt med magen (vi har bara en 140cm bred säng) och dels för att sängen är så infernaliskt dålig så att han får jätteont i ryggen. Så snart det är färdigt däruppe så ska vi investera i en Tempursäng, kosta vad det kosta vill. Man har bara en rygg. Men jag saknar min gubbe bredvid mig på nätterna....

Ska dricka en kopp kaffe nu och vänta lite på att Alma vaknar. Idag blir hon 2 veckor och vi ska göra lite fotavtryck ikväll. Växer så det knakar... Vår sessa.

Vackrast av allt!

fredag 20 augusti 2010

Taskig uppdatering?!

Tycker ni det? Kan ju bero lite på att Alma gärna gosar med mamma (läs: äter äter äter) och att då hon inte sover på mammas bröst så har mamma lite andra saker att pyssla med, typ tvätta lite, promenera med pälshjärtat, försöka vila... Datorn har helt enkelt en andra, tredje, fjärde prio just nu! Men just nu ligger Alma i vagnen och sover. Eller hon har gjort, jag kan höra hur hon är på väg att vakna nu, dags för mat och ny blöja.

Hur det är att vara mamma? Herregud. Vad var jag rädd för? Det är verkligen som alla säger; det kommer naturligt! Och det gör det! Alma äter varannan timme ungefär, även på nätterna. Och det ÄR mysigast att ligga och sova på mammas bröst så att jag hör mammas hjärta. Och mamma har inget emot det heller....

BVC var här på besök i onsdags och då vägdes Alma och vägde 4350 gram så det växer så det knakar här!

Ska försöka att uppdatera lite oftare i fortsättningen!

Kram på er!

// Världens stoltaste mamma till världens vackraste bebis!

Alma Flora Elisabeth (LÅNGT inlägg!)



Det blev ju ingen igångsättning på lördagen, bara en kontroll. De beslutades att jag skulle komma tillbaka på måndag morgon för att sätta en Bardkateter eftersom jag inte hade gått 2 fulla veckor över på lördagen. Grät som en idiot hela vägen hem från sjukhuset...

På söndagen bakade jag rabarberpaj till Maken, själv tycker jag inte att det är gott så han brukar äta en paj själv! Bra beröm må jag säga! Maken jobbade lite på övervåningen och vi åt middag hos Grannarna. Tant M kom förbi och hängde lite, tog en promenad i allén med mig och Wilma. Då och då fick jag stanna för det var förvärkar som högg in. Maken och Pappa fixade en ny antennkabel till parabolen då den pappa råkade ta med snöplogen i vintras inte gillade att va skarvad; varje gång det regnade försvann mottagningen..... Så de stod och grävde och hade sig medan jag och Tant M kollade på film. Då och då kom det som jättekraftig mensvärk så man fick pausa lite i tankeverksamheten men det gick fort över.

Vid 21:30 gick jag och la mig för att försöka ladda och vila inför måndagens pärs, jag visse ju inte riktigt vad jag hade att vänta mig med själva igångsättningen men jag visste att jag skulle bli mamma det kommande dygnet. Tog en Alvedon och hoppades på att förvärkarna skulle ge sig. Strax efter 22 gick jag upp, fanns inte en suck till sömn... Klockan 23 ringde jag till BB och frågade om det var så här förvärkar skulle kännas eller om det faktiskt var värkar. "Men gumman det låter som om du har fått igång värkarna" sa barnmorska Eva-Lena. Så vi skulle höras efter en timme eller så klart innan det om vattnet gick eller om det blev för outhärdligt. Maken gick upp med Wilma till Grannarna och sedan började natten.

Vid midnatt ringde jag till BB och stämde av; fortfarande för långt mellan värkarna för att kunna göra nåt. Ligga ner var otänkbart. Satt på soffkanten och mumsade skorpor med ost och bälgade apelsinjuice. Tittade på TV och tog lite promenader runt i vardagsrummet när värkarna kom. Eller bara tog mig igenom dom. Kissade ofta. Ofta! Vid 3-tiden gjorde jag slag i saken av Makens förslag och gick och la mig i badkaret med varmt varmt vatten på magen och det lindrade. Låg och hojtade NU! till maken som låg inne i vardagsrummet och skrev tider. Till slut kom han in med kudde och täcke och la sig på badrumsgolvet. Jag tror att jag kan ha slumrat lite mellan värkarna. Klockan var 4 när jag tog beslutet att nu var det inget roligt längre att gå omkring hemma med dom här värkarna, nu ville jag åka in. Så jag ringde till BB och Eva.Lena sa att jag självklart skulle komma in om jag kände så och sa att jag hade gjort ett jättebra jobb hemma!

Maken körde mot rött vid Birkakorset i Södertälje. Klockan var 04:38 och det var inte en bil i närheten och hans fru satt och pustade brevid så han svor och sen körde han! Släppte av mig vid Akutingången och åkte för att parkera. Shit! This is it, nu är vi här! På akuten släpptes jag in till en specialhiss som tog mig till BB/Förlossningen där jag blev omhändertagen och 04:45 fick jag CTG-apparaten påkopplad på magen. BM Eva-Lena kom och hälsade och efter en undersökning berömde hon mig för att jag kämpat själv hela natten; jag var öppen 5 cm! Fick läckra kläder (nattskjorta, nättrosor och en stor binda) och lotsades till sal G på Södertälje Sjukhus förlossningsavdelning.

Vid 8 kom dom och sa att det var frukost. Så vi masade oss heeeeela vägen bort och jag fick i mig kaffe och typ 4 mackor mellan värkarna. När vi kom tillbaka träffade vi på vår nya BM; Kira. En ung tjej (med otroligt vacker hår och flätfrisyr) som hade en vackert rund finsk brytning och när jag senare var hör på lustgas konstaterade jag att hon lät om ett Mumintroll (sa det dock aldrig till henne som tur är!). Hon frågade om vi hade varit och ätit frukost och det hade vi ju. Hon tittade på mig och såg alldeles frågande ut. Men, sa hon, du är ju 5 cm öppen! Tydligen är det inte så vanligt att man tar sig iväg från sin säng när man är så pass öppen och har regelbundna värkar.

Kira visade mig lustgasen. Sen var dagen som en dimma, vilket var väldigt skönt och välbehövligt! Jag sov och drömde och blev mäkta förvånad när jag vaknar till och det gått 2 minuter och det är dags att snutta lite lustgas igen. Så förlöpte dagen. Undersköterskor kom och gick jag var på toa emellanåt, jag drack saft och vid 11:11 sattes det in en sond på Almas huvud av BM Nahil för att lättare kolla hennes hjärtfrekvens. I och med det togs det hål på hinnorna och vattnet gick. Eller det gjorde det ju inte för Alma låg och täppte till ganska så bra. Jag var då öppen 7 cm. Sedan blev vi erbjudna lunch men ingen av oss var särskilt sugna på mat. Någon gång under dagen kom Daniella och presenterade sig, hon var våran sköterska resten av dagen och bland det mest underbara personer jag har träffat!

Inte utan min lustgasmask!
Till slut blev det värre och värre. Enligt journalen så satte det igång "på riktigt" 15:22 då första krystvärken kom. Och jag frågade om jag fick krysta men fick rådet att hålla emot så mycket jag kunde. Jävligt lätt..... BM Britt-Marie kom och första intrycket av henne var någon som jag inte gillade. Jag la mig på sidan och så började det! Jag pustade och frustade och kramade Makens hand och skrek! Och slängde syrgasmasken åt fanders för jag var alldeles för till mig för att hinna andas kontrollerat och "i tid" för att den skulle hjälpa. Sen fick jag en sackosäck mellan benen för att få stöd (innan det andra benstödet sattes dit). Det var inte alls bekvämt och det var varmt och.... Sen minns jag att BM säger att det blir för svullet och säger att om jag kan så vore det bra om jag böt sida. Har jag något val frågade jag då. Och så tog vi en värk och vände mig. Så låg jag så en stund och skrek, jävlar i min låda va jag skrek. Greps av panik när BM inte var på rummet och krystvärkarna kom. Fick jag krysta eller vad skulle hända då? Nästa panikvåg kom när smärtan tog över och jag ville ge upp. Skrek ut och frågade om det fanns NÅT man kunde göra mot smärtan men blev liksom ignorerad (eller så uppfattade jag det just då i alla fall). Till slut får jag veta att det bästa vore nog om jag la mig på rygg om jag klarade det. Frågade igen om ja hade något val och då skrattade hon och sa att det hade jag nog inte! Så Maken och Daniella hjälpte mig över på rygg. Sedan kommer jag faktiskt inte ihåg så mycket mer än att jag sa åt Maken att inte titta ner.... Och att jag skrek. Fan va jag skrek. Och innan jag kom på krysttekniken och var jag skulle lägga kraften. Och underbara Daniella vars hand jag mer eller mindre mosade. Så hör jag hur Britt-Marie säger att hon ska bara rispa kanten lite (här berättar Maken att han tittar ner och ser hur hon tar fram en skalpell och för den mot..ja.) och sedan ber hon mig att inte ta in så väldigt mycket på nästa kystvärk utan att ta det lite lugnare. Ha! Lätt..... Seda sägeer hon att hon ser huvudet och frågar om jag vill känna. What? Jag har fullt sjå att hålla mig vid liv kändes det som och dom undrar om jag vill sätta ner handen mellan benen för att känna huvudet komma ur mig?! Tackade nej och fortsatte kämpa. Krysta, ett andetag, krysta, ett andetag och så en krystning till i bästa fall och sedan andas.

Jag kände hur jag sprack. Samtidigt kände jag hur något liksom rann ur mig. Sedan såg jag henne. Och hörde henne. Alma Flora Elisabeth. Och så bajsade hon. Och så skrek hon och sen kom hon upp på mitt bröst; denna den vackraste av varelser. Jag fick en värk till och ut kom efterbörden och jag förstår inte varför det skrivs om det som något jobbigt och smärtsamt för det sa bara FLUFS så var det ute! Sedan syddes jag ihop medan Alma började amma. Denna vackraste av varelser som har legat i min mage och som nu är ute och redo att ta sig an världen.
Alma, endast någon minut gammal.
Alma i pappas famn.

Alma bajsade 3 gånger på mig och sedan en gång till när hon vägdes och mättes. Jag fick gå och ta en dusch och det var nog den skönaste duschen jag tagit i hela mitt liv! Tyvärr fick Maken åka hem på kvällen eftersom det inte fanns någon plats på familjeBB och det var presonalbrist så ingen fick vara på BB+ heller. Så Alma och jag placerades inne på BB i sal 7, jag i en något mjukare säng än den som jag spenerat hela dagen i, och Alma i en plastlåda. På natten tog jag dock upp henne för att amma och jag inte tillbaka henne, ville hellre ha henne nära mig. Jag somnade och sov lite av och till efter många vakna och jobbiga timmar.

Nu är hon här; Mini. Alma Flora Elisaeth Karlsson. Vår älskade prinsessa!

1 dygn gammal sessa. 


(Detta inlägg har jag hållt på med av och till i en vecka, det är någon annan som vill ha min uppmärksamhet så då får datorn vackert vänta...)

torsdag 5 augusti 2010

Bara nåt...

Slänger in ett inlägg som egentligen inte har något innehåll.

Har inte läst andras bloggar, har inte riktigt lusten till det. Är inte så social. Är inte så pratglad. Är ganska inåtvänd och koncentrerad. Laddar väl mentalt.

På lördag blir vi igångsatta om inget händer innan dess. Imorrn ska vi till MVC igen.

På UL i tisdags såg allt bra ut och beräknad vikt är 4200 gram.

Ska lägga mig och busa lite med morgondagens födelsedagsbarn, Wilma-grisen.

Tjing!

måndag 2 augusti 2010

+8, regn och illamående

Helgen har förflutit lugnt utan så mycket action på bebisfronten. Lite nattliga (såklart) känningar men annars lugnt. I natt mådde jag dock pyton och fick gå upp och spotta och fräsa i toan, vägrar spy!! När jag sedan masade mig tillbaka till sängen så hade jag frossaliknande symptom; vad var det liksom?

I fredags blev klorna rejält apade, har nog inte haft så här korta naglar sedan första gången jag gjorde förlängning (för ca 8 år sedan) och helt naturella, inget glitter eller nånting! Jag och tangentbord kommer inte överens just nu om man säger så, blir felstavningar heeeela tiden!

I lördags gjordes det inget särskilt, maken jobbad epå övervåningen och på kvällen åkte vi till Fituna och fikade till Wilmas stora glädje. Hon var helt slut när vi åkte hem efter att ha härjat med Mammas hundar. I söndags var tant M samt Rai och Rob här på besök. Vi åt middag hos grannarna och sedan tog jag det bara galet lugnt innan pytonanfallet kom.

Det är nåt tjall med vårt avlopp i tvättstugan också! Kom hem i lördags och det luktar SKUNK! Maken spolar vatten och det gurglar och har sig. Tomt i vattenlåset?! Hmmm.... Så jag spolade i går kväll. Så körde jag en maskin tvätt precisoch nu luktar det satan! Så det blir till att be pappa utforska vad det är. Tvättade 2 maskiner igår och då hände det inget. Är så rädd att Nora hade rätt; hon varnade för avloppsproblem och att det inte skulle vara så när man hade en liten bebis. De orden ekar nu i huvudet.... (För er som inte hänger med här.... Nora är Svärmors moster som av någon anledning har fattat tycke för mig från andra sidan och kommer med varningar och förmaningar och goda råd. Nu har jag inte "träffat" på henne på länge, inte sedan en storseans i höstas, och jag undrar vad hon har att säga nu.) Update: pappa var precis här och bekräftade att med det nya systemet som de har grävt ner så KAN det bli så att när det kommer in luft i systemet så vänder avloppslukten (och kanske även vattnet då??). Nu är det i alla fall åtgärdat för denna gång men tänk att hon hade rätt Nora!

Tog lite bilder som jag tänkte dela med mig av. Enjoy! Nu ska jag trotsa regnet och ta en promenad med hunden.

41+1
Håller man in magen så syns det inte så mycket!
Trött vovve softar... Pälsklingen!