Vecka 6 och rödbetssallad

Igår gick vi in i vecka 6. Då händer detta:

I den sjätte veckan är din bebis 6-9 mm stor från huvud till rumpa. Det kan hända att du gått upp något eller några kilon, men om du har mått illa och tappat matlusten kan det lika väl hända att du behållit din ursprungliga vikt eller rentav gått ner!

Du har nu varit gravid en hel månad och du har vid det här laget troligen märkt att din kropp börjat förändras och att dina kläder känns lite tightare än vanligt. Så här tidigt är symptomen vanligen inte så uttalade, men en del kvinnor får halsbränna, andfåddhet och illamående.

Om en läkare undersöker skulle han/hon kunna känna att din livmoder är förstorad och det är oftast möjligt att se embryots hjärtslag vid en ultraljudsundersökning.

Från vecka 6-10 är embryot som känsligast för skadlig inverkan från omgivningen. Det är nu alla viktiga organ och system anläggs och växer till, så som hjärna, nervsystem och ögon. Det är därför extra viktigt att under denna perioden inte utsätta sitt växande barn för några riskfaktorer, så som alkohol och rökning, samt att se till att det får alla näringsämnen som det behöver, som t.ex. folsyra.


Milstolpar: Fostrets hjärta börjar slå! Ansiktsdrag, som mun och tunga, kan urskiljas. Ögonen har näthinna och lins. Matsmältningssystemet börjar bildas med de första cellerna i magen och tarmarna. På huvudet finns små inbuktningar där ögon och öron kommer att bildas. Käkarna börjar också att utvecklas.

Saxat ur http://www.blimamma.se/

Till middag igår blev det rödbetssallad, potatis, rödbetssallad, saltgurka, rödbetssallad, köttbullar, rödbetssallad och ägg. Fattar ni? Jag ville ha rödbetssallad, fanns inget annat jag hade kunnat tänka mig att äta igår! Är inte det lite väl tidigt att ha sånna ha-begär? Maken åkte iväg och köpte rödbetssallad till sin gråtande fru som helt utan anledning börjar storgråta... Har märkt att ibland är det inte kul. Maken och jag hade en "diskussion" i lördags då han fick ur sig att han har gjort så mycket hemma den här veckan för att jag har varit trött. Den sved oerhört och jag kommer, trots den enorma matthet jag känner, försöka köra på som vanligt och försöka ignorera tröttheten. Vad annars göra?

Annars har jag fått en vansinnigt icke-excisterande kondis vilket jag först nu på morgonen efter en stunds läsning om vecka 6, kan konstaterat har med Mini att göra. Jag vill med detta på inget sätt låta er tro att jag har bra kondis annars men inte så HÄR dålig!

Känner mig just nu lätt överkörd, trött, mosig, gråtfärdig med ENORMA och ömmande bröst. Längtar tills jag ska på VUL.

//Mamma

Hur kommer det att bli sen?

Jag har kommit på mig själv att fundera mycket på "sen". Barnstol i bilen, barnkläder, ta en tupplur med bebis på magen, vakna nätter men kanske framför allt hur jag kommer att bli som mamma... Bara den tanken i sig är väldigt skrämmande! I helgen är det första advent vilket får mig att tänka mycket på att det här är vår sista ensamma jul, nästa jul har vi vår Mini!

Maken berättade för farbror S och farbror J igår. Han pratade även med farbror A som hade hört nyheten av tant Z. Sen skickade maken ett SMS under sin promenad med hunden med ett namnförslag på tjej. Bra förslag, åkte genast upp på listan! Denna lista kommer att redogöras senare, kanske i juni eller så.

Fortfarande inget illamående, peppar peppar, men däremot trött. Trött trött trött! Och irriterad. Och ledsen. Och glad. Om vartannat. Det sliter på mig men även på maken för fast jag tänker på mitt beteende så kan jag på nåt sjukt sätt inte rå för det.

// Mamma

Här är jag nu!

Befruktning skedde ca 2009-11-07 (så då vet ni vad vi gjorde då!)

Du har gått 4 fullgångna veckor och 4 dag(ar)

Men du är i 5:e veckan

Du är i 2:e lunarmånaden av 10

Du är i 2:e graviditetsmånaden av 9

Du har gått 32 dagar av 280

Och har ca 248 dagar kvar till förlossningsdagen

Förlossningsdag ca 2010-08-01 +/- 2 veckor

Hämtat från www.niomanader.se
//Mamma

Jag vill bara skrika...

...så att alla får veta att jag är gravid!! Jag har ett litet liv i mig som utvecklas i full fart! Har just gått igenom en av alla vecka-för-vecka-kalendrar som finns på nätet och kollat utvecklingen. Nästa vecka börjar minis hjärta att slå!! Helt otroligt.

Hittade denna sida, http://www.familjetorget.se/ ,där man kan köpa MASSOR med saker, bland annat den berömda "bebiströjan" där det står bebis på magen. Sån vill jag ha! Sen fanns det tröjor till alla i familjen! Tänk att ge mormor och morfar en varsin tröja! Längtar så till julafton då vi får berätta om Minis excistens.

//Mamma

Ultraljud och inskrivning på MVC bokat.

Idag ringde jag och pratade med en barnmorska på Oxbackskliniken. Jag får göra ett ultraljud hos Per, min gynekolog, den 16/12. Det som syns då kommer att bli julklapp till familjen. Längtar som en TOK till den 16:de! Sen ska vi till MVC den 8/1 för inskrivning. Då ska maken med också. Det var en jättetrevlig barnmorska och jag fick hennes direktnummer så det var bara att ringa om jag hade frågor innan.

Tant M (även kallad TT i kommentarfältet) har vissa synpunkter på bilderna på embryot. Så här vad Mini kommer att utvecklas till under vecka 5.

// Mamma

Mini vecka 5

Bebisen (eller embryot)

Du är nu i din andra graviditetsmånad, och din bebis är 3 veckor gammal. Du har förmodligen nyss fått veta att du är gravid och har massor av frågor och funderingar. Fostret, eller embryot är den här veckan c:a 1.25 mm långt, inte mycket mer än en brödsmula, men det händer redan saker!

Grodden som skall bli hjärta utveckas vid den här tiden, liksom hjärna, ryggrad, muskler och ben. Embryot har distinkta delar som kommer att bli huvud, rygg och mage etc.

Saxat från http://www.blimamma.se/

en första tanke och känsla från din Pappa

Jag ska bli tilltalad med " -Pappa "
Hjälp var min första direkta känsla.
Vad vet jag om att uppfostra och ansvara för ett barn?!
Ännu mindre mitt egna barn... "Mitt egna barn"
Hur kna jag bli så lyckligt lottad.
Så här går tankarna, fram och tillbaka.
Om jag ska vara riktigt ärlig så trodde jag ju egentligen aldrig att jag skulle
bli en pappa, en fader, en förebild och trygg axel till mitt egna kött och blod.

Vad kan vara större än det här frågar jag mig och konstaterar i samma ögonnblick att det finns inget.
-Jag ska lära dig allt jag kan...
-Hos mig ska du alltid känna dig trygg.
-När du väl kommer så ska du veta att du är välkommen i våran famn käraste lilla Mini...
För så e det just nu, du har inget namn än men vi jobbar på just det.
Samtidigt så planerar jag din lekplats här hemma med sandlåda och lekställning med gunga och allt som
självklart din enormt stolta Morfar kommer vara med att konstruerea och bygga ihop med mig.

Vi älskar dig mer än livet självt redan och då är du ändå trotts allt ca 8 månader ifrån att lära känna oss.
Längtar tills den dag då jag får hålla dig i min famn och samtidigt pussa din mamma stolt och säga att jag älskar er båda mest av allt.
/ Pappa

En glad moster och morbror

Igår kväll ficck tant A veta om Mini's excistens. Skönt att ha ytterligare en mamma att rådfråga och ha som stöd och eftersom vi har så lång historia och står varandra så nära så var det härligt att kunna berätta för henne. Så nu vet tant M, tant Z och tant A. :)

Idag skulle det bakas lussebullar hemma. Mitt i allt får jag ett break och världen rasade. Jag gick ut på en promenad med hunden och när jag kom tillaka så frågade jag maken om vi inte kunde berätta för blivande moster och hennes pojkvän. Eftersom vi umgås så mycket med dom så får ju de även ta del av mina humörsvängningar. Så vi satte dem vid vårat nya matsalsbord och berättade. Det var skönt att de fick veta och de blev glada.

Fortfarande livrädd dock. Tant A sa att jag inte behöver vara det men det är jag, det släpper väl kanske lite så småningom hoppas jag. In i det sista var jag dessutom beredd på mens idag men inget dök upp, så NU är jag säker på att "jag är med mini"! Desutom blev jag galet sugen på rostad lök idag så jag stod i skafferiet och mumsade lite en stund.

Bullarna blev förresten jättefina och jättegoda, till slut!

//Mamma

Vill ha....

Lina Kinell heter en kvinna i Stockholm är gör jättefina smycken.

Vill ha en sån!! MEN jag tror jag ska be minis faster att göra en... Hehe.

 

http://www.signerat.se/butik/halsband/aenglaklocka/index.php

Humörsvängningar - redan?

Ska det vara så här. OM jag nu är gravid vilket jag inte helt vet egentligen (förutom ett plus och galet ont i brösten) så undrar jag om det ska vara så här. Seriöst. Började böla i bilen idag bara för att det inte blir som jag tänkt. Och nu känns matlagningen som ett problem som gör mig gråtfärdig.

Ska det vara så här???

Saxat ur se.babycenter.com

Varför har jag blivit så labil nu när jag är gravid?

Känner du att allt är bra ena stunden och nästa vill du bara börja gråta? Välkommen till klubben – det är helt normalt att ha stora känslosvängningar under graviditeten.

De kvinnliga könshormonerna progesteron och östrogen, som reglerar menstruationscykeln, kan bära en del av ansvaret. Men en stor del av känslosvängningarna beror helt enkelt på de stora omställningar som en graviditet faktiskt innebär. Ena dagen är du överlycklig över att få barn, för att i nästa sekund börja fundera på vad sjutton du gett dig in på.

Även mammor som verkligen längtat efter barn och är överlyckliga över att vara gravida, kan ha funderingar kring framtiden som tillfälligt grumlar deras lyckokänsla. Du kanske oroar dig över hur ditt förhållande kommer att påverkas, om barnet som du väntar är friskt eller över hur ekonomin kommer att se ut. Även lättare graviditetsproblem som halsbränna, trötthet och ständig kissnödighet kan också påverka. Allt detta kan göra att dina känslor åker berg- och dalbana.

När är humörsvängningar vanligast?

Humörsvängningarna är oftast mest påtagliga under graviditetens 12 första veckor.
De bör gradvis klinga av när du och din kropp anpassar sig till hormonstormarna.

Hur hanterar jag mina humörsvängningar?

Humörsvängningar är en del av att vara gravid. Det är inte konstigt att du har dina toppar och dalar, och att humöret ibland växlar från ena minuten till den andra. Tänk bara att du fungerar helt normalt (och som dina hormoner säger åt dig). Det kan minska eventuella skuldkänslor.

Gör något som du tycker om och som får dig att må bra. Vila eller sov en stund, ta en promenad, se en film tillsammans med en kompis. Var inte för hård mot sig själv. Ett av de bästa botemedlen är samtalsterapi – försökt att prata. Tala om dina känslor med vänner och familj, eller med din barnmorska eller läkare om du föredrar det. En graviditet är en omvälvande erfarenhet som kan få de flesta – till och med mammor som längtat efter barn i flera år – att känna sig överväldigade, lättirriterade och oroliga då och då.


Antar att jag fick svar på tal...

// Grinmorsan

Mini vecka 4

Fostret är denna veckan mycket litet, endast c:a 1 mm stort, ungefär som en punkt i en bok, och kallas blastocyst innan det omvandlas till ett embryo. Massor av aktivitet pågår inne i din mage. Embryot bäddar ned sig djupare i livmoderns vägg och moderkakan som skall förse fostret med syre och näring börjar växa till.

Embryot består av tre distinkta lager som kommer att bilda olika typer av vävnad; det inre lagret bildar lungor, lever, matsmältningssystemet och mjälten. Mellanlagret bildar skelett, muskler, njurar, blodkärl och hjärta, medan det yttre lagret bildar hud, ögats linser, hår, tandemalj och nervsystem.

När vi två blev ett plus

Jag misstänkte det väl egentligen redan för ett par dagar sedan. Ont i brösten på ett annorlunda sätt. Och sen mådde jag väldigt illa på förmiddagen på ett sätt som jag inte kopplade med den sväng med nåt typ av magvirus (?) som jag haft.

Så när jag ändå skulle in på apoteket och köpa mer folsyra så passade jag på att köpa Clearblue. Visserligen 3 dagar innan beräknad mens men enligt anvisningarna så ska det till 74% gå att avläsa ändå.

Kissade i ett decilitermått, öppnade förpackningen, satte ner stickan i en, två, tre, fyra, fem sekunder. Satte på korken och la den på handfatet. Sen var tanken att jag inte skulle stirra. Men jag stirrade! Strecket syntes lätt och ett diffust andra streck syntes, något jag aldrig sett tidigare då jag hoppfull har testat. Ropade in A för att hans ögon skulle få bedöma om det var ett plus eller inte. När han kom in i badrummet hade det blivit ett tydligt +. Jag skakade, grät och fick en vansinnig panikkänsla på gott och ont. Det var INTE så jag hade sett mig själv reagera.
Ringde Z och M och berättade, sen satte mitt huvud igån och planerade. Vi tittade lite på nätet eftersom A är lite nyfiken vad som händer. Nästa vecka ska jag ringa till mödravårdscentralen och boka tid. Galet.

JAG ÄR GRAVID!