Sidor

onsdag 3 oktober 2012

Maken hemma igen och BF+1

Igår morse kom han hem, trött men glad att vara hemma! Han höll sig igång hela dagen igår och stupade i säng kl 20. Då hade han varit uppe i över 31 timmar. Han var lite seg när klockan ringde imorse!

Så skönt att ha honom hemma, även om jag har haft det bästa av sällskap här när han har varit borta. TACK tjejer!!

Alma blev glad att se pappa när vi båda åkte och hämtade hos dagmamman. "Pappa!" utbrast hon men sprang ändå fram till mig. Nåja. De fick resten av eftermiddagen och kvällen för sig själva med mys, bok, TV, bad och nattning. Tror att Maken behövde fylla på det förrådet mest dock, ALma förstod nog inte varför pappa var så himla kramig och pussig på henne igår.

Själv satt jag och bölade i soffan igår. Antar att det är delvis en rejäl ökning av hormoner (märker det i ansiktet också) i kombo med tryggheten att Maken är tillbaka som gör att tårarna forsar. Jag är helt enkelt skiträdd! Rädd för smärtan (så dumt...), rädd för amning, nattvak, enrgibrist, tålamod, att räcka till för båda mina barn, rädd för mer prövningar för vårt redan hårt prövade förhållande (så dags att tänka på det nu, jag veeeet!), rädd för hur det blir med ekonomin (som vanligt), rädd för framtiden. När jag egentligen bara ska se fram emot en ny liten varelse, en ny liten familjemedlem.

Igår var ju BF. Hände inte mycket, fogarna var helt ok, bara framfogen som gör redigt ont emellanåt eftersom trycket nedåt har ökat. Jag sover inte alls lika bra, vaknar jag inte av en öm mage så är det mardrömmar som gör att jag inte sover ut ordentligt. Kroppen anpassar sig helt enkelt. Igår vilade jag mest hela dagen, tog det ganska lugnt. Idagg har jag som mål att göra det samma och än så länge har det gått bra. Låter tvättmaskinen göra jobbet åt mig idag; håller på att bädda rent!

Hösten är här med alla sina sprakande färger. Till och med Maken noterade att det bara på de dagar han varit borta blivit mycket gulare ute och vissst är det så, det går fort nu. Ändå håller sig temperaturen på runt 12 grader på dagarna vilket är skönt för då behöver man inte bylsa på så mycket kläder på ALma. Hon har sin tjocka fleece (typ)-jacka och regnbrallor eller överdragsbrallor. Västen tvärvägrar hon att ha, imorse GALLskrek hon när jag föreslog den. Satte den vändbara mössan med rosa sidan ut; GALLskrek. Tog fram hennes stövlar; GALLskrek varpå hon slängde stövlarna. Då ställde jag undan dom och sa lättsamt att då får ALma nog gå barfota idag och gissa vad hon gjorde då? GALLSKREK efter sina gummisstövlar. Gick ut till bilen. Började storgråta för att bilen var blöt av dagg. Grät ännu mer för att det kom krokodiltårar (ja hon säger faktiskt det själv, kommer kokodiltårar mamma!). Sen bar jag henne till A-L, och hon var helt förstummad över dimman som låg över lekparken och att duvan och hans kompis gick omkring och pickade vid gungorna. Hon pillade i mitt hår medan jag bar henne ända tills hon såg A-L då hon sken upp som en sol och fick springa fram i full fart till sin dagmamma.Så jag snackade och berättade om morgonen för dagmamman och granntanten (som hänger mycket med A-L och barnen på dagarna) och de bara skrattade. De har flera barn själva så de har en heeeeel deeeel att berätta.

Ska ta och köra igång torktumlare och ytterligare en maskin och sedan vila lite, ska hämta Alma och sedan åka och hämta paket. Har äntligen fått tummen ur och köpt ett madrasskydd till Tempurmadrassen! Kan ju vara bra nu när man kommer att läcka och det kanske kommer bebiskräks och så....

Uppdatering följer...




1 kommentar:

Unknown sa...

Man får ha såna tankar, jag hade det oxå.
När värk arbetet satte i gång då ville inte jag vara med längre för då kom jag i håg hur allt kändes men som du vet så är det värt det i slut ändan när man får det lilla livet upp till sig.

Kram