Alma sov oroligt, jag var uppe flera gånger och tittade till henne. Tack och lov att ryggen kändes bättre än tidigare på kvällen (foglossning?). Vid halvtolv tog jag upp henne och la henne mellan oss och fast hon sov så snurrade hon runt och hade sig. Så sätter hon sig upp mot mig och K R Ä K S! Jag ropar så Maken vaknar varpå han irrar som en vilsen nyvaken höna och jag får ta kommandot. Alma kräks och kräks, som tur är "fast" och inte rinnigt.
Medan jag bär ner Alma och sätter henne i badkaret börjar Maken sanera sovrummet. Alma och jag duschar, pratar om att det inte gör något och sätter på oss rena nattkläder. Maken kör igång en tvättmaskin...
Vi ligger nu i gästrummet jag och Alma, ifall det skulle vara något så är det närmare till badrum. Hon sover oroligt med öppna ögon emellanåt och jag undrar hur jag ska kunna sova alls... Wilma ville inte följa med husse upp igen utan ligger på mattan nedanför sängen och vaktar sjuklingen. Hon är makalös på sånt våran fina hund! Förra veckan när jag var hemma med elakt skov i knät (så elakt att maken fick komma hem) så var hon så kontaktsökande att hon fick ligga vid mina fötter när jag vilade, hon kände att något var tok med matte.
Magen har börjat växa, i helgen blev jag med ens gravid och jag märker först nu i vecka 24 att den tar emot i skrivbordet! Det rör sig hejvilt i magen, är en riktig vilde där inne! Längtar till i oktober... Har mått oförskämt bra men har börjat känna av ryggslut/bäcken idag. Ironiskt att det är just på 24+0 krämporna kom. Ska till BM nästa vecka på kontroll.
Ska ge mig på ett försök till vila! Sov gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar