En lång uppdatering

I tisdags när vi hade ätit satt Wima och tittade på när Maken plockade i diskmaskinen. Så började hon klia i ögonen och jag skojade och sa skämtsamt "har du loppor?". Vi gick in i badrummet hela familjen eftersom jag skulle kissa och Maken klä på Alma eftersom vi skulle gå till PoM. Då kommer Wilma och gnider benen mot mig och jag ser hur galet hennes ögon ser ut; alldeles insjunkna och rött. Jag slänger mig ner på golvet och tar fram Tears Natural som vi brukar skölja med när hon har krux med ögonen. Hon kniper och kniper och kniper. När jag droppar i reagerar hon knappt vilket hon brukar göra.

Jag tömmer två pipetter i varje öga och ringer till Animalen i Södertälje. de har ingen akutmottagning så de hänvisar oss till Bagarmossens djursjukhus. Ringer dit och berättar läget (samtidigt lockar jag Wilma med ett äpple och det tar ett tag innan hon börjar kisa för att se äpplet) varpå dom säger att vi ska komma in på en gång. Jag bryter där och då. Tårarna forsar och jag känner galen panik över att mitt pälshjärta är dålig och jag inte kan göra ett enda dugg. Jag kan inte fråga och få ett svar! Maken bar ut Wilma i bilen och åkte, jag tog Alma på armen och gick till PoM. Och grät lite till. Tog en cigarett och ringde mamma för att berätta och kolla om de hade adressen till Bagarmossen.

En gång var mattes gris en liten fjutta!

Knähund redan då!

Så satte jag mig och ammade en trött och hungrig Alma, lugnade mig och satt sedan med henne i knät en lång stund. När hon vaknade begav jag mig hemåt, efter att pappa skrämt bort lite vildsvin på min väg hem genom att lysa på dom med sin "ficklampa" från sovrumsfönstret. Gav Alma banan och så somnade hon på en gång igen. Jag väntade på nyheter från Maken och dumglodde på TV. När han var klar hos veterinären och på väg hem ringde han. Antagligen en allergisk reaktion. De hade sköljt ögonen, kollat hornhinnorna med kontrastvätska och gett henne kortisonspruta. Väl hemma var hon som vanligt, syntes ingenting! Vi slängde oss i säng och sov sov sov!

Onsdag morgon gick vi till PoM och åt frukost. Wilma såg bra ut i ögonen. I alla fall till en början. När vi sitter vid matbordet så ser jag hur hon börjar blunda igen och ögonen åker in igen. Hon kliar inte men ser precis lika illa ut och kniper. Ringer Bagarmossen som inte kan svara på vad som händer men att vi borde kolla det (NÄHÄ???) men vi kommer överens om att jag ska ringa Animalen iställer som ligger så mycket närmare. Dit får jag en tid 30 minuter senare. In med hund och barn och vagn och mig själv i bilen och så iväg. När vi kommer dit ser hon normal ut igen. Medan vi sitter och väntar på veterinären så börjar ögonen bråka igen. Så kom veterinären som var supergullig, satt på knä hos Wilma istället för att sätta upp henne på bordet. Hon hade i bedövning och rotade runt med en pincett och lyfte på hinnor för att se om det var skräp som irriterade. Hon hittade inget men tyckte att det var märkligt att vi inte fått med oss ett recept på kortison i alla fall. Så körde hon kontrastvätska igen och gjorde en basic-undersökning  av Wilma; kollade mage, lyssnade på hjärta och lungor, kollade öron och tänder och kollade körtlar. Sen åkte vi hem.

Maken hämtade sedan dropparna och Wilma är nu, oss veterligen, bra. Jag ringde till If Försäkringar och får tillbaka dryga 500 kronor av de 3000 som det gick på samt full ersättning för medicinen. Egentligen skiter jag i kostnaderna, Wilma är lika mycket vårt barn som Alma (ni som har hund fattar vad jag menar).

Resten av gårdagen var helt ok, härligt väder som lovar vår. En sugga med sina fyra kultingar gav sig på kvällskvisten på vår soptunna. Undrade vad det var som lät och när jag gick fram till fönstret står hon där och kämpar med sina små på rad bakom sig. När det kom en bil sprang hon upp på vår tom, bara ett par meter från fönstret (ja ni vet, där den berömda fågelautomaten sitter) men när jag öppnade fönstret drog de igen. SMS:ade med viltvårdarens jaktelev som skulle komma och kolla. Det är ju synd om djuren på något sätt. Stackars mamma Gris som bara vill ha mat till sina bebisar! Bättre att skjuta av dom så behöver dom inte lida. Pappa kom upp och tittade på Blocket med Maken som letar bil.

Mammas mascara är ju jäääättespännande!!! 

Morgonglad!

Idag var jag svinpigg när Alma vaknade vid sju! Vad är det?! Ljuset?? Så vi gick upp och skrotade. Alma har en riktigt skitdag och innan vi hann ut i bilen vid 11 hade det redan blivit 3 rejäla bajsblöjor! Hon är ju en varannandagare och dessutom var det premiär för fisk igår så det kan ju påverka. Vi åkte i alla fall till Mamma för att Wilma skulle få leka lite och vi åka till Ösmo Plantshop och luncha. Först tog vi en tur till Granngården där jag hittade en skitsnygg och mysig jacka men eftersom det var en ridjacka var den alldeles förkort. Rackarns! Annars hade jag fått den i namnsdagspresent (tack ändå!).

Men visst var den ganska snygg, i samma "nalletyg" som Almas jacka också!

Häftiga konstverk på Plantshopen. Skulle vilja ha sländorna på garageväggen!!!

Köpte godis och Dentastix till Wilma i alla fall. På plantshopen gav jag Alma gröt och tog lite mat jag också. Så fräscht och gott! Så tog jag en tugga på brödet och PANG så smällde det till i en tand och jag behövde inte känna efter så mycket; den var spräckt. FAN!!

Ringde tandläkaren på en gång och fick en tid 15:30. Så det blev ingen långis med Mamma och hundarna, istället gasade vi hem, lämnade Wilma och hämtade Moster Go. Hos tandläkaren ammade jag i väntrummet så Go hade en mätt och nysoven Alma att passa medan jag undersöktes. Jag har haft problem med en tand genom alla år och den fick jag rotfylla för ca 3 år sedan. Självklart samma tand! Och visst var den spräckt! Den nya och roliga tandläkaren Peter svor fult när han upptäckte att tanden var bra mycket värre spräckt än vad han först trodde. Så det lev bedövning och sedan borttagning av halva tanden för att sedan plutta dit en proviskorisk plastplutt som ska hindra tandköttet från att växa igen så att de kan sätta in stift coh krona sen. Sen är 13/4! Jag är inte på något sätt rädd för tandläkarbesök, jag tycker bara att det är förbannat obehagligt. Så jag sjunger! När jag ligger i stolen och tandläkaren joxar och har sig så ligger jag och "sjunger" utan att riktigt sjunga! Det tyckte han var roligt! Alma charmade sköterskorna och Moster Go var än en gång en räddande ängel. Tack för att du alltid hjälper och finns för mig och Alma!

När vi kom hem däckade Alma (och sov i två timmar i min famn) och jag var inte på topp heller. Inte på något sätt. Alls. Maken höll på att titta och provköra bilen han vill köpa så han hann inte ta Wilma på promenad och sedan åkte han till Eurosport för att kommentera. Han frågade inte ens hur det kändes i munnen eller vad dom gjort. Jag älskar min make jättemycket, men just ikväll tyckte jag inte om honom. Av alla kvällar hade jag behövt honom  hemma. Så ut i blåst och snöblandat regn med hund och vagn och bultande huvud. Det gick ju det också!

På väg hem från mamma börjar dessutom bilen att bete sig jävligt konstigt så imorgon ska jag åka in till Ford och de ska köra koll mot datorn och se om jag får någon felrapport.

Nu ska jag gå och lägga mig och hoppas att min älskade lilla tös sover lite längre på gröt, plommon och banan. Hon somnade strax innan 21 eftersom det blev senare idag på grund av vår lilla tur på en timme ikväll. Hon är världens bästa som anpassar sig efter våra utflykter.

Hoppas att vågen i alla fall visar lite ner imorgon! NÅT positivt kan jag väl få den här veckan?