Fjärillar i magen och ett surr under skinnet samtidigt som en euroforisk känsla
bubblar inom mig...
Jag sitter på en röd manchester stol inne hos Kicki(vår barnmorska) och stirrar
ned i golvet och fokuserar på att höra något mänskligt ur högtalaren på
ultraljuds bandspelaren.
Helt plötsligt mellan brusen och bumparna så hör jag det, ljudet om jag hela tiden väntat
på att höra..
små korta och hastiga hjärtslag.
Starka, rytmiska hjärtslag från det allra heligaste hos vårat ofödda barn.
Ett tecken på att hon lever och är vid god hälsa.
Ett upprepande och lugnande ljud som får mig att njuta och le och fastna i nuet.
Känslan trodde jag inte att jag skulle känna men oj oj oj..
Det e verkligen sant, det händer och just nu!!!
Ett barn håller på att utvecklas och det här barnet är vårat.
Det e det närmaste en religös känsla jag kan föreställa mig.
Är det inte slutet på juli snart !!!!!
Kram / Pappa
6 kommentarer:
Men vad lustigt! Jag går också till Kicki! Hon är bäst!
Jag njuter med dig, vet hur det känns. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge käre bror.
Så glad för er skull! Spännande! Måste ju säga att både du och jag är rätt bra på att sympatiäta med din käre fru ;-) hihihi Fler soffkvällar till folket!
Kram tant M
Finns inget häftigare än att höra de där små hjärtslagen. Vilken vecka är du i?
Rai - I know!
Tant M - FLER SOFFKVÄLLAR!!! :D Nästa gång tittar vi på "Upp" och äter glass!
Therese - Kul att du tittade in! Jag är i vecka 21.
Kram på er från Mamman!
Hahha... ja det skulle inte vara helt fel. Synd för mej att jag har en man som inte gillar djur.
Skicka en kommentar