Har sovit dåligt, Alma har vaknat flera gånger och vägrade somna om vare sig hon låg hos mig eller inte. Hade svårt att somna igår när vi gick och la oss vid nio, kallt som fan så vi kröp ihop tätt tätt under två täcken. Alma låg med filt och täcke och hade det gosigt. När jag faktiskt har sovit i natt har jag drömt och dessutom vaknat till flera gånger av vinden. Den förbannade vinden vad trött jag är på den nu! Fortfarande strömlöst...
Imorse kom jag ner till ett kök som stod i ljus, Maken hade tänt massor med ljus. Tvättade mig i ljummet vatten och med Almas tvättlappar. Sminkade mig i skenet av två värmeljus(kanske ska gå och kolla hur man egentligen ser ut). Lämnar bägge mina tjejer hos P&M och åker till jobbet. Inte roligt alls att lämna Alma när hon var så ledsen, ville egentligen bara vara hemma med henne idag och leka med de fina leksakena hon fick av familjen Eriksson igår. Ofokuserad på vägen, känner hur kobran i mig växer; beredd att hugga.
Börjar konstatera att det kommit en massa gods i fredags, att en del har försvunnit som inte ska ha försvunnit, att mitt bord är belamrat med nya papper. Skriver ut listor och förbereder inför möte och kollar 15 mail som dykt upp i inkorgen. Har möte, slänger i mig en kopp kaffe på min försenade kafferast och ilar iväg till nästa möte med VD:n och ett par projektledare. Redan här hugger jag som en kobra på en av projektledarna som återigen har hanterat vissa saker helt fel fast vi pratade om det tidigare. Verkar ändå inte gå in vilket gör mig om möjligt än mer frustrerad. Varför ska jag och mina kollegor slita häcken av oss för att försöka få rutiner att funka när vissa kör sitt eget race och bara förstör för andra utan att ens ta in hur viktigt ett dokument som följesedel kan vara.
Rusar igenom kontoret och klarar av en del ärenden på vägen varav två på telefon samtidigt som jag tar emot ett paket i receptionen. Spindel i nätet? Japp! Eftersom jag nu när vi inte har någon produktionschef är tillsatt att fördela arbetsstyrkan här på produktion hade min VD frågat mig om vem vi kunde sätta på en specifik akutgrej denna vecka. Så jag beger mig ut till den person jag tänkt be om hjälp och väntade mig inte en skitförbannad kollega som står och skakar och ger mig ovett varpå jag försvarar mig och upprepade gånger ber honom att ta det med ledningen, inte med mig. Jag gör som jag blivit ombedd och även jag vet om problemet, ALLA hos oss vet om problemet, men för en saken skull försvinner inte problemet över en natt! Så tills vi får bukt med hur vi ska göra i framtiden behöver vi göra så här varpå han återigen förklarar vad han tycker. Jag står och biter mig i tungan. Bokstavligt talat! Hårt också! När jag för andra gången har frågat om han kan hjälpa till eller inte och fortfarande får en förklaring på hur dåligt det tycks vara att arbeta här kan jag inte längre hålla käft. Så jag vräker ur mig något i stil med att på det här stället ÄR det som det är just nu men ALLA ANDRA hjälps åt för att få det att funka för det är så man gör som kollegor. Säger således inte alls det jag egentligen känner för att säga vilket kanske var tur. Vänder på klacken, går därifrån med ett åskmoln över huvudet, smäller igen dörren efter mig när jag kommer in på kontoret och tar tag i nästa problem!
Tror ni inte jag har fått ta tag i det här efter lunchen också! Att man ska behöva vara som en morsa till kollegorna emellanåt! Nu har vi tappat flera timmar i det som var akut bara för att det ska frågasättas och hånflinas! TOKIG!
Blev i alla fall bjuden på thaimat (utan ris naturligtvis) till lunch idag. Tack och bock!
Fortfarande ingen el hemma... Och 10 minuter kvar till nästa möte. Och fortfarande BUNTVIS med papper på bordet! Och på trappen hemma står maten och blir förstörd i 13 grader. Ja jösses, vilken dag.
Kobran har lugnat ner sig och är bara en skallerorm som låter skallran låta lite i varning.
(Ska kanske tillägga att jag har en väldigt öppenhjärtlig kommunikation med mina "pojkar" och även "tjejer" här, vi kan ha meningsskiljaktligheter och jag kan kalla dom för sura gubbar och de säger surkärring till mig men vi vet var vi har varandra i slutänden så det är inga problem, det är raka puckar rakt igenom och det är bland annat det som gör att jag ÄLSKAR min arbetsplats. Men ibland funkar tydligen inte det....)
Dags att rusa på ästa möte, ha nu en fin tisdag alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar