Dagmar

Hon skulle inte passera Stockholm utan det värsta skulle vara över mellannorrland. Men hon svängde visst lite och tog den lite mer sydliga vägen. Över Stockholm bland annat. Vid halvelva igår var det inte så farligt och tanken jag hade på att hälla upp lite vatten både på kanna och termos "i fall att" tycktes då vara larvig så vi gick och la oss. Vaknade med ett ryck klockan 3. Bäcksvart. Strömmen gått.

Eftersom jag är hysteriskt mörkrädd låg jag och stirrade ut i mörkret och hörde hur hela huset knakade i vindbyarna. Hur det tjöt i skorstenen. Och könde hur kissnödig jag var. Slumrade till en aning då och då men vaknade av vindens brutala kraft.

Vid halvfem hör jag hur Maken går upp och tassar ut genom dörren. VÄNTA viskar jag och tassar efetr med mobilen som ljuskälla. Vi går ner, kissar i turordning och gör sedan välling på vattnet som är kvar i vattenkokaren. Kall välling. Alma är inte överförtjust, dricker inte upp och vaknar. Maken kommer med henne till mig varpå hon ligger ömsom på mig och ömsom bredvid mig och halvsover. Tröttnar på bökandet och lägger över henne i sin säng där hon tvärslocknar och sover till halvåtta då Maken tar med henne ner och ger mig som utlovat en sovmorgon.

När det väcker mig vid strax innan nio är Alma märkbart trött. Maken kommer upp med min morgonrock och mina nya tofflor, i köket är det en massa ljus tända och Makens mobiltelefon ringer med inbjudan till frukost hos grannarna där pappa dukat fram med stormköket. Varmt kaffe och gröt till Alma! Tack!

När vi kom hem la jag mig i soffan med Alma, hon somnade på mig på bara ett par minuter. Efter att hon kommenterat att hon hört kakko åka förbi utanför. Offa kakko kom det dessutom innan hon somnade. Alltjämt srömlöst och när jag kom ner från övervåningen efter att ha lagt Alma i sin säng kände jag hur kyligt det var, trots att det är närmare 10 grader ute. Så medan Maken tog Wilma på en tur tände jag 20 värmeljus och 15 vanliga och hoppas på att få upp värmen en aning. I köket har de redan stigit en grad. Ska strax ta och tömma kylen och ställa ut maten på trappen. Maken har åkt för att köpa vattendunk och införskaffa vatten då vi inte har några sådana faciliteter här på vischan.

Tack Dagmar!

Förresten har jag ju glömt att skriva om ALmas nya grej; att säga Hallå! Det kom först någon gång ibland varpå vi fnissade och sa "hörde du?". På julafton när Syrrorna kom så stod hon på köksbänken os P&M och tittade ut genom fönstret så jag öppnade lite och bad henne ropa på dom. HALLÅ! ropade hon då upprepade gånger varpå Maken kiknade av skratt. SÅ söt våran lilla unge! Säger man hejdå börjar hon vinka, även när man ska gå upp och dricka välling på kvällen så vinkas det. 3 hörntänder på gång varav två kommit igenom tandköttet.

 Nä maten var det ja...

Ha en fin annandag!