Inget går bra, inget känns bra, inget är bra. Det enda som är ljuspunkt just nu är min älskade dotter och min fina pälslurvis. Att se Almas leende när jag kommer hem är helt obetalbart, hjärtat gör ett glädjeskutt och tiden stannar för en stund. Att sniffa i hennes fjuniga änglahår är en doft som får mig berusad av lycka. När hon spontant sträcker sig fram och ska ge en stor blöt puss så finns det inga andra i världen än hon och jag. Tänk att JAG är mamma till denna underbara lilla tös!
Wilma och jag skedade på köksgolvet igår kväll. Hon låg med huvudet på min arm och snarkade och jag borrade in näsan i hennes gosiga päls bakom öronen och bara njöt.
Maken kom och la sig med mig igår, han har suttit uppe länge på kvällarna senaste veckan. När han la armen om mig somnade jag som en klubbad. Tyvärr vaknade familjen tidigt, redan strax efter 5, så det var ingen idé att försöka somna om igen för min del. Vilket antagligen var menat eftersom jag även var tvungen att åka och tanka så jag var ute i god tid för en gångs skull och var på jobbet redan 6:40! Tycks som om alla mina kollegor fortfarande har kudden i ansiktet, väldigt segt här idag!
Måste fortsätta här, kaffet börjar göra verkan på alla här så aktiviteten ökar.
Ha nu en fin dag gott folk!
1 kommentar:
Ja vissa dagar vill man bara dra täcket över huvudet.
Vet hur det känns att ha lill älsklingen hemma medan s man är på jobbet.
JKag får komma & buzza vanish för dig så du får testa.
Kram
Skicka en kommentar