Mamma å jag

Alma sover redan och jag ska strax lägga huvudet på kudden och göra samma sak. Tittade på lilla ängeln en lång stund idag och konstaterar att det här är meningen med livet; att vara mamma till något så vackert och underbart! Min kusin och hennes fästman blev i eftermiddag föräldrar till em pojke (GRATTIS!) och jag känner, fast Alma bara är 2 månader (idag faktiskt), att jag vill göra om det imorgon! Graviditeten var tung pga att jag band så mycket vatten och att det var så vansinnigt varmt i somras men förlossningen var en så enorm upplevelse! Avis på de som har det framför sig (tänker på mina blogg-vänner Maria och Keeya)!

Tyvärr så blev det så som min läkare varnade mig för, min förbannade sjukdom gör sig rejält påmind nu efter graviditeten. Jag vill inte (läs:vägrar) börja ta mina sprutor som då innebär att jag inte kan amma. Vägrar att vara så ego! Och när tårarna rinner, som de gjorde nu ikväll, så är det inte av självömkan utan av ilska och rädsla. Blir vansinnig på hur sjukdomen kopplar sitt grepp om mig. Blir rädd för att den ska hindra mig att ta hand om mitt barn, om min familj! Denna trötthet som följer.... suck! Men peppar peppar, det kunde ha varit värre och Alma heter inte Flora för inget; kunde farmor ska jag också klara det! Ser upp till henne som dessutom hade mycket värre RA än vad jag har.

Nog ordat om det. Nu ska här sovas och kureras kropp för att imorgon åter igen ta an en ny dag tillsammans med min - MIN - älskade familj!

Kärlek till er alla!

Published with Blogger-droid v1.6.1