Passade på att fixa middagen mitt på dagen när Alma sov, ny och fungerande taktik. Bara att värma på när Maken kommer hem. Bad Moster Go om hjälp att ta Wilma på en kort tur på eftermiddagen. Jag bad om hjälp. Jag ber sällan om hjälp. Särskilt inte när RA:n är boven. Men nu gjorde jag det... Själv körde jag igång maskin nummer 4 för dagen!
Jag och Alma tog en tupplur på eftermiddagen, lät kortisonet verka och kroppen vila. Alma hade korta episoder med magont då hon skrek i ren panik men som tur är varade dom bara i ca 10 minuter och förstärktes idag dessutom av trötthet.
Efter middagen slängde jag ihop lite pepparkaksmuffins och sedan tog vi det lugnt i soffan. Wilma beter sig konstigt och både jag och Maken är oroliga. Är hon avis? Känner hon sig negligerad? Nåt är det...
Ligger nu och ammar inför natten. Att kunna amma min dotter är en självklarhet för mig. Jag skulle inte kunna förklara för henne sedan att jag valde bort det för att få ta medicinen. Jag kan inte vara så egoistisk. Däremot sticker jag inte under stol med att skiten blir värre och jag vet så väl vad min läkare kommer att säga... han kommer att ifrågasätta mitt val. Jag tycker inte synd om mig själv för att jag har RA och för att jag har ont. Jag är dock förbannad på att den är hos mig och att den gör att min kropp sviker mig. Jag har lärt mig att hantera dess nycker.
Anyway, nu ska jag lägga ner min sovande dotter i sin säng och hoppas på en bättre dag imorgon. Föräldragrupp imorgon men jag är osäker på om jag tänker åka dit, beror på om jag kan gå... Dom hotar med snö imorgon. Hu!
Published with Blogger-droid v1.6.3
1 kommentar:
Du behöver inte förklara ditt val. För mig är det självklart att barnen går före allt. Jättetrist att du har sån värk hela tiden men det här stadiet är bara under en begränsad tid i era liv och ni kommer inte ångra beslutet. Annars är det underbart att se er. Ni lyser hela familjen. Kram
Skicka en kommentar