Jag hymlar inte. Idag är et jobbigt. VI har det jobbigt. Tårarna bränner hela tiden, huvudet sprängvärker av alla tankar, hjärtat skälver av ovisshet och rädsla. Idag känner jag mig oerhört liten och ensam. Väldigt liten.
Alma vaknade när hon fick välling imorse och somnade om strax innan klockan 6 efter att hon dragit hela repertoaren med Blinka lilla stjärna, Rockspindeln, "Vanliga" Imse Vimse... När jag då väckte henne halvsju var hon trött och la sig ner igen flera gånger. När vi kom ner i badrummet började gallskriket. ALLT var fel! Försökte med tut, den åkte all världes väg. Olika kläder, dög inte. Skulle INTE ha strumpor, inte byxor... Jackan kom på och stövlar men under gråt och krokodiltårar. Blev lite gladare när hon såg bilarna och kunde säga vems bilar det var (Ojsa, Ajli, Monka) och fick vinka till bilarna men så snart vi kom in till pappa och han tog henne så började det igen. Inte så kul då.
Sitter på jobbet men har svårt att koncentrera mig på att göra nåt idag, ska nog sortera lite papper och arkivera. Känns som det är lagom för idag...
Varför ska allt vara så svårt? Varför kan det bara inte flyta på och vara bra?
1 kommentar:
Gumman! Skickar värmande styrkekramar! Om du vill prata vet du var jag finns! Pusss hjärtat!
Skicka en kommentar