Förra söndagen fick ALma feber som steg upp till 38,4 innan hon gick och la sig. Hade ont i halsen/munnen och var allmänt vissen. Så på måndagen var Maken hemma, eftersom jag redan hade vabbat torsdag och fredag. När han ringer vid 15-tiden på eftermiddagen och säger att hon har 39,4 ville jag bara åka hem. Då hade Maken ett henne en supp och jag möttes av en relativt pigg fröken!
Tisdagen var jag hemma och Alma vägrade napp. Totalt. Ända sedan natten innan ilket gjorde den natten oerhört spännande... Eftersom hon vägrade tuten så kom inte heller John Blund några längre stunder, 30 minuter på förmiddagen och lika länge på eftermiddagen (sittande på mammas mage och lutandes mot mina lår). Man kan väl säga att hon inte var på topp... Hon drack lite då och då och på kvällen tog hon tuten och stoppade in den! TJOHO! Hennes tunga var blåsig, antagligen föörkylningsblåsor, så inte så skönt med napp då.
Onsdag var Maken hemma och febern lättade. Torsdagen var Pappa och Moster Go barnvakt på morgonen så jag kunde köra halvdag (det är inte optimalt när både jag och Maken har maxat på jobbet) och får då ett sms av A-L att ett av barnen har vattkoppor. Mhm... Det kan ju förklara pluppen på halsen jag såg kvällen innan som jag trodde var just en plupp. Och visst, en på handen, några i hårbotten en på ryggen och en på magen och ett flertal i rumpan. Vid 14:00 hade hon 14 koppor och när hon gick och la sig var de närmare 30.
Fredag var Maken och kopploppan hemma och antalet blev fler och fler men inget kli än så länge. Vi åt middag hos P&M, Maken gick och la sig halvnio för han mådde inte så bra och jag somnade i soffan en kvart senare. Vaknade halvelva, gjorde mig iordning, pinkade Wilma och gick upp och la mig. Men ALma ökade. Så hon var uppe i vår säng och satt, bara satt, ett tag. Till slut somnade hon om och vaknade okristligt tidigt. Lördagen gjorde vi inte så mycket alls, jag var iväg en sväng med Monica till Rusta och Tygaffären och köpte gardiner och sedan fixade hon och jag till det i vardagsrummet och matsalsdelen. Försöker fortfarande vänja mig vid de nya gardinerna. Det smarriga i lördags var att jag fick ett ryck mitt i illamåendet, det enda jag kunde tänka mig att äta var varma mackor eller apelsiner. SÅ Maken gjorde två varma mackor till mig och GUUUD så gott det var! Magen mullrade på bra efteråt men det struntade jag i!
Somnade åter igen i soffan på lördag kväll, vaknade av att Maken rusar iväg och upp till en gallskrikande dotter. Jag gör mig iordning för natten och går upp och där sitter Maken på sängkanten med en livrädd liten tös som inte ens vill gå till mamma. Något riktigt ruskigt har hänt i hennes mardröm. Jag tar henne och vyssjar, Maken går ner och gör färdigt för natten. Alma vill INTE ner i sin säng men ska INTE ligga ner i vår säng. Hon ska helt enkelt ingenting. Till slut drar vi fram hennes säng till min sida och jag fäller ner sidan på den. Resulterar bara i att hon klättrar upp i min säng och sätter sig. Suck. Med bultande huvud och ett vansinnigt illamående går jag ner och kissar med Alma på armen. Klockan är midnatt, en och en halv timme har jag hållt på. Jag tar täcket och så sätter vi oss i fåtöljerna och myser framför en film, då brukar hon somna. Brukar. Går in i sovrummet, lägger Alma i sängen och har för avsikt att sparka upp Maken för jag pallar inte mer inatt. Då blir det tyst. Hon somnar!!! Strax innan sju går Maken upp med henne för då är hon vaken och pigg. Själv var jag ett kolli när de väckte mig åtta.
Klar fördel av att Maken är morgonmänniska och jag kvällsmänniska! Vi kan liksom dela lite då, men jag tar morgnar jag också. (Dock inte efter liknande nätter I tell ya!)
Vi var som två grå blobbar båda två på morgonen, Maken mår inte 100 och jag hade en huvudvärk som inte var nådig. Jag åt två rostade mackor till frukost. Helt plötsligt tycks min kropp skrika efter kolhydrater och jag ger efter. Till viss gräns dock. Maken åkte iväg och gick med Wilma och handlade fikabröd medan vi gjorde iordning lite hemma. Alma somnade 10 (konstigt...) bredvid mig på sängen. Vid 11 kom Edvard med familj. Så trevligt! Alma vaknade och det tog inte lång stund innan hon var med och lekte och pratade med de gästande barnen. Vi fikade och snackade och skrattade och gick husesyn och pratade och vips så hade det gått tre timmar och barnen började ge upp. Så de åkte hemåt och vi tog det bara väldigt lugnt. Så lugnt att jag och Alma gick upp och la oss på sängen och somnade!
Maken lagade middag och åkte sedan och lämnade Wilma till M&Y. Jag ska vabba och efteersom jag helst inte vill dra på ALma overall och en massa kläder när hon har en massa jobbigt koppor så får Wilma vara där istället så hon får leka och gå på promenader. Han lämnade även min bil på Ford för service. När han kom hem satt jag och ALma i soffan. Förlåt, den sömnvägrande Alma, satt i soffan och tittade på naturprogram från Madagaskar med mamma. Ska nog ta och skippa eftermiddagslurar hädanefter... Maken gick upp och la henne och vi hörde hur hon pratade och sparkade men så blev det tyst och vi njöt av ett toppenbra Så ska det låta innan vi gick och la oss.
Natten innehöll på inget sätt sammanhängade sömn så jag är inte dödspigg men jag sitter i alla fall här medan ALma sover. Ska gå och förbereda lite lunch till oss. Om jag får i mig något. Mår så förbaskat illa hela hela tiden! Ägg blir svårare och svårare. Fisk kan jag inte ens tänka mig. Imorse blev det en UNDERBAR knäckemacka med ost och skinka och lite kesella. Middag pallar jag inte ens tänka på! Blurk! Längtar till nästa torsdag då vi ska på första UL, se lillplutt i magen!
 |
| Prickfia 12/2. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar