Helt galet, när jag gick från jobbet igår var jag stel i fotlederna och det stack i fötterna. När jag kom hem ser jag att fötterna och vaderna är alldeles svullna. En dag på kontorsstol räckte alltså för att mina fötter och ben skulle tycka att det här inte var rätt! Kommer förhoppningsvis bli bättre när jag kommer ut på min nya tjänst på produktion och får röra mer på mig.
Maken lagade goda hamburgare till middag igår, jag och Alma lekte. Som jag saknat henne under dagen! Snusade länge länge på henne igår, insöp hennes härliga doft som jag inte kan få nog av.
Det var ganska skönt att komma hem till ett städat hus, att Maken faktiskt gjort det jag brukade göra på dagarna. Även han är helt annorlunda, bara på en dag märks skillnaden. Han ser lugnare ut, han ler mer, han skäntar och skrattar och igår såg jag glimtar av den underbara man jag blev så fruktansvärt förälskad i för snart fyra år sedan. Att se det är så härligt efter att vi har haft det lite tufft emellanåt.
Det enda som grusade gårdagen var att jag undersökte såret på Wilma närmare och blir alldeles ledsen när jag tänker på hur ont det gjort och hur dålig matte jag är som inte har sett det tidigare! Det var i torsdags som jag trodde att hon hade lera på sig efter vår cykeltur då hon svalakde fötterna i ett dike men sedan tänkte jag inte mer på det förrän i söndags då jag såg att det var kvar och kollade närmare och ser att det är en sårskorpa hon har!
Hon har alltså en sårskorpa på baksidan av vänster framben, nära armhålan. Sedan har hon ett sår som går som ett rakt streck tvärs över hela bringan. Runt ena bröstvårtan är det en tjock skorpa och när jag lättade lite på den så kom bröstvårtan fram, alldeles röd. Inget var någon stans vilket är skönt. Och precis i skrivande stund kom jag på vad det är som orsakat såret och skäms något fruktansvärt! Det är ju ett skavsår från klövjeväskan! Måste vara det!!!! Gud vilken hemsk matte jag är!!! Hon har i alla fall inte lidit av det vad det verkar, igår när vi klippte klorna låg hon och snarkade på rygg i mitt knä och jag fick undersöka sårskorporna utan protester. Hon är bäst vår vovve.
Nä nu tappade jag lite skrivlust, ska grotta ner mig i artikelnumren och vänta på morgonsamtalet från Maken och Alma.
Tjing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar