(Ja jag har varit på kryssningen, ja det var jättekul, ja det gungar fortfarande, ja jag ska skriva om det men inte nu!)
Maken åkte idag med Alma till dagmamman (som numer här kommer att kalla A-L) för inskolning. Hon skulle vara där 10 och bara hälsa på i ett par timmar. Med sig hade hon dagispåsen med ombyterskläder, påsen som jag hämtade på Åhlens i Farsta i lördags.
Maken ringde mig när han åkte vid halvelva. Han lät helt förstörd. Han tyckte att det var superjobbigt att lämna Alma hos en "okänd", det vill säga någon som inte är släkt. Men även Maken tycker A-L verkar jättebra, eller som han sa det; hon inger ett lugn! Alma sökte sig direkt till A-L och började leka på en gång med sakerna. Hon brydde sig tydligen inte så mycket om Melker som bara är 3 veckor yngre än henne. Maken kunde gå utan att hon brydde sig och när han sedan hämtade så hade den enda situationen varit att en pappa (till en femåring som även han är på inskolning) hade rört Almas hand så hade hon börjat gråta men A-L greppade snabbt tag i den situationen. När han kom stod hon i köket och dansade och log när hon såg honom men kom inte gående mot honom och det känns ju bra!
När mina systrar var små och pappa skulle hämta hos dagmamman hände det ofta att han fick stå och vänta på att de skulle leka färdigt, ibland fick han till och med höra att han inte fick hämta dom redan! Hoppas att det blir så med Alma också.
Imorgon ska hon vara där lite tidigare för att på onsdag köra lite längre för att på torsdag börja på riktigt. Stora tjejen!
Det snurrar och gungar i huvudet, skallen sprängs av tankar och funderingar och sjögångens efterdyningar håller sig krampaktigt kvar. Men det reder sig. Saker har en förmåga att göra det!
Tjing!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar