Nu har vi varit pa Sebastians, en jattemysig restaurang som inte sag mycket ut for varlden men som var super inuti! Inredd som lite klosterliknande, servitorerna bar nastan munkkappor och utanfor var det munkar som sjong i hogtalarna. Jat tog en liten kottbit och fick just en liten kottbit men den var fin!
Sandra och Bob (robert) ar harliga manniskor och sarskilt Bob och jag kom overens efteersom vi har samma under-baltet-humor. T skamdes lite over sin pappa men vi forstod inte varfor, antagligen pa samma satt som jag skams over min pappa ibland.
Forresten fick vi idag fatt i pappas present. Oh my god, va fin den ar!!!
Nu ar vi hemma, Alma trilskas som 17 med Maken fast hon ar supertrott. Jag sitter i morkret och i vardagsrummet. Har tander vi inga lampor inte. Lampan som star pa hornbordet gick sonder forra veckan och da verkar det vara som att den inte langre excisterar.
Katten hade inget vatten nar vi kom hem och det verkar ha varit slut ett tag for skalen var alldeles torr. Sa jag kirrade det. Inte heller ar den borstad eftersom det borjar bli lite tovor i palsen. Borsten har ramlat ner fran balkongen sa kattstackarn kommer nog inte heller att bli borstad den narmsta tiden. Jag alskar dessa manniskor men kan pa inget satt forlika mig mede sattet de lever pa. Alls.
Kom pa en sak som jag kommer att sakna dock; lightning bugs! Sa haftiga, sa vackert.
God natt Omaha och god lordagsmorgon Sverige, snart kommer vi hem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar