Torsdagshelvete

Började ju bra med en helt ok natt, en fin promenad i sol med Alma och Wilma. Sedan rök tanden... Fick tid klockan 16.

Åkte till Liljeholmen och träffade fina härliga människor, var på intervju för ett litet extraarbete, Alma sov inget men var exemplarisk. Som alltid. Fyndade en blus att ha på minnesstunden på jobbet imorgon. Bra där.

Kom hem, Maken kom, jag hämtade posten och BADANG så fick jag en snyting. Mina föräldrapenningdagar är snart slut! 25 maj! Självklart blev jag ledsen och paniken spred sig i kroppen och vem får ta den smällen? Jo min stackars Make... Han stannade hemma med Alma medan jag åkte till tandläkaren, limmade dit tanden med något dom kallar för betong (känns jävligt tryggt) och fick åtsägelse att INTE tugga på den sidan, inte borsta den tanden så mycket och absolut inte flossa. Ja ja, jag fattar... 

Hem, åt god mat och försökte i huvudet planera fortsättningen. Måste  fixa dagisplats alternativt dagmamma åt Alma. Maken ska eventuellt skriva över dagar till mig. Vi löser det. Vi MÅSTE lösa det. 

Gick till pappa för att Alma skulle få gunga lite, träffade Syrran som var i Stockholm över dagen på möten och kom och käkade pannkakor. Pratade lite och gick hem och bara mös. 

Helt ok att gråa tråkiga måndagar kan strula men inte soliga fina torsdagar! Tanden sitter konstigt. De 48 dagar jag har kvar är ett jobbigt moln. Som pricken över  i:et så verkar det som om det skiter sig med födelsedagspresenten som jag skulle fixa till Maken.

Så vad gör man för att trösta? man plockar fram några clementiner, lite 70% choklad och en kopp kaffe. Sätter igång streamning på SOA, kryper upp nära Maken och låter livet bara vara här och nu en stund.

Så det så!