Eftertänksamhet, omtänksamhet och betänksamhet

Som sagt, jag är nere i någon djup filosofisvacka just nu då jag förutom att överreagera på ALLT även totalt överanalyserar allt.

I fredags  var jag på jobbet på minnesstund för kollegan Pär. Vi var aldrig nära kollegor, vi snackade, han beställde saker av mig men som jag minns honom så var han en glad skit. Hade samma typ av humor, den underfundiga och gärna ordvitsar. Ändå var det tungt att vara på minnesstunden och tyngre blev det då min närmsta kollega haft ett förhållande med honom och är så hemskt ledsen att det gör mig ont i själen. Många grät. Även vår suveräna VD hade svårt att hålla tårarna tillbaka när han pratade och läste upp mail och brev till Pär.

Självklart så bjuder sådana här stunder till att tänka på vad man har. Jag gjorde det där och då men så trillar man tillbaka fort fort i sina gamla banor och glömmer allt för lätt hur man ska uppskatta sina nära och kära och livet i sig. Blir arg och besviken på mig själv när jag missar att göra det eller faktiskt rentutav helt enkelt bara skiter i det. Att ta den där pausen. Jag försöker vara bra på att ge beröm och visa känslor. Ibland går det bättre, ibland blir jag supersvensk och tycker att jantelagen är suverän och att alla ska sköta sitt. Då skäms jag i efterhand.

Det berörde mig extra mycket när min kollega sitter och bryter lite lätt ihop när VD:n hukar bredvid henne och pratar. I rummet sitter de människor som spenderar stora delar av sin dag med henne, även om de inte sitter i samma rum eller träffas ALLA 8 timmar, så är hon ändå en del av deras, VÅRAT, liv. Jag ska inte sticka under stol med att hon och jag alltid har klickat. Jag har ett flertal gånger gråtit på grund av henne, ja ghar varit arg, ledsen, förbannad och många gånger pratat av mig hos kollegor. Men likväl så är hon en människa med ett stort hjärta, nu med ett brustet sådant. Medan hennes tårar rinner och hon skakande försöker lugna sig är det ingen som gör något. Jag klandrar ingen. Det är så vi är, vi lagoma svenskar.

Jag satte Alma i Mattias knä och tog en bunt servetter i näven och gick fram till henne och höll om höll om höll om. Jag ville så gärna ta en del av hennes smärta. När hon äntligen hittat någon att förgylla sitt liv med, någon som kunde hålla om henne och tycka om henne, någon som delar hennes passion för djur och natur, någon som har samma tekniska intresse. Då tar en orättvis högre (?) makt bort honom, rycker bort honom från henne och hon står återigen ensam. Blir så öm inombords.

Hon sa att inget papper i världen kan stoppa alla tårar. Då började Alma skrika och tyckte inte alls om att vara 1,5 meter från mamma och i någon annans knä dessutom. Efter fikat gjorde hon och jag sällskap upp till kontoret och hon puttade Alma i barnvagnen. Helt plötsligt kommer jag på mig själv att på något sätt vara jämlike med henne. Kvinna till kvinna på något sätt. Det glädjer mig. Jag hoppas så innerligt att hon åter kan hitta någon att dela sitt liv med. Hon självpåstår att loppet är kört för att hon närmar sig 50 med stormsteg, vi andra hävdar motsatsen!

Det får en att tänka. Liksom det min vän går igenom. Det får en också att tänka.

Vi borde egentligen ta och krama om varandra oftare, ge en klapp på axeln och säga: bra gjort! Pussas oftare. Skratta oftare. Det ironiska i det hela är att samtidigt somjag skriver detta har jag svårt att leva upp till det själv. Väntar på min vagn som ska ta mig upp i bergochdalbanan.

Helgen har annars varit bra. Karin och jag hade några timmar i Skärholmen igår,letandes efter kläder till henne att ha på Mammablogg galan (NI RÖSTAR VÄL????). Sedan blev det mat hos PoM och kvällen avslutades med två avsnitt av SOA och jag mumsade lite godis; det var ju trots allt lördag.

Idag har Maken arbetat ännu mer ute på tomten, blir så fint! Alma och jag har städat  inne och på eftermiddagen började jag gräva i gräsmattan och flyttade lite sten från den rabatt som snart ska hamna under pappas grävskopa för att bli en ny, fin plantering.

God fläskfilégryta till oss och fläskfilé, potatis och haricot verts till Alma. Bytt gardiner i köket och börjat påskpiffa. Ska ta med mig sekatören i morgon och klippa lite påskris på vår promenad.

Nu lite sofftid. Imorgn börjar en ny vecka. Förhoppningsvis med lite bättre humör.