Men det är ju fredag!!

Då ska det ju vara bra! Varför är det inte bra då?

Ruttnar när jag ser att appen har gjort halva bilden som jag laddade upp igår kväll grå. Vi som hade så mysigt och nu syns knappt Grisan på bild. Hrmpf....

Sedan börjar det krypa sig på, det onda. Det är på samma stäle som förra gången, övre delen av ryggraden. Mellan skulderbladen, i bröstryggen. Och det gör ont. Det är en molande (satans) värk som påverkar mig något fruktansvärt! Jag vill bara sätta mig ner och gråta just nu men inte för att jag har ont eller för att jag tycker synd om mig själv, utan det är något som värken/sjukdomen gör med mig. Jag gråter fast jag kan skratta samtidigt. Helt sjukt jag vet!

Som grädde på moset missar jag det jag sett fram emot hela arbetsveckan; fredagslunchen med grabbarna. Då cyklar vi ju ner till "Slasket" och tuggar i oss en fettdrypande bukfylla i form av kebab, pizza eller dagens. Men idag sket det sig eftersom det var tvunget att hämtas mat åt besökare och vår chaufför är ute på körning. Så jag fick göra det. Ska hämta nu klockan 12 också men så ringde just chaffisen och sa att hon var på ingång så då kan jag faktiskt sitta här i lugn och ro och fippla lite. Mat får jag ändå, bad Bengan att köpa med till mig så nu står det en påse här och luktar härligt av pommes frites!

Måtte det inte bryta ut, måtte det gå över till ikväll!!! SNÄLLA!

// gnällfia....