Filmrecension

Igår var jag så vansinnigt depp när Maken kom hem. Känns som om inget går bra just nu och som att allt allt allt är tungt. Så Maken föreslog att vi skulle gå på bio! Sist vi var på bio var på vår bröllopsdag i juni då vi såg en totalt värdelös film. Så vi valde mellan The Adjustment Bureau eller Hur många lingon finns det i världen men valde det första. Efter middagen lämnade vi en trött Alma hos PoM och det hade inte tagit lång tild innan hon somnat i famnen på Moster Go.

Vi använde företagsbiljetterna vi fick av Makens jobb i julklapp så besöket var gratis. Så stod jag där i valet och kvalet; godis eller popcorn. Popcorn eller godis. Har inte ätit socker på närmare fyra veckor men banne mig om inte detta var ett tillfälle värt att göra en utsvävning. Dessutom hade dom mina favoritgodisar så det blev en liiiten påse med 10 kritor, lite brio, två balkar, sex colaferrari och några körsbär. Var som ett barn när jag stod och plockade godis till biobesöket! Ska då tilläggas att jag inte ens åt upp allt utan gav lite till Maken...

Filmen med fina Matt Damon och söta Emily Blunt (som jag kände igen från en annan film utan att kunna placera henne tlls jag nyss googlade fram att hon var med i Djävulen bär Prada. Så klart!!) handlar om politikern David Norris som efter ett stort nederlag i valet till New Yorks senator träffar på dansösen Elise. Det sker av en slump och de byter aldrig nummer, han får inte ens veta hennes namn. Så slår ödet till igen och de träffas ånyo på bussen en morgon. Men är det verkligen ödet som styr vårt liv eller är det de hattbeklädda män som dyker upp som egentligen avgör hur vårt liv ska bli? David får erfara att han faktisk inte alltid kan avgöra själv hur han ska leva sitt liv, att det redan finns en plan för honom, för Elise och för alla andra här i världen. Skillnaden är att han vet om vad hattbärarna gör och han tar upp kampen att få styra själv över sitt liv!

Handlingen som i grunden är en fin kärlekshistoria blandas med en näve humor och en rejäl dos fiction och action. Man bör nog vara öppen för just fiction-delen av filmen för det var inte Maken och han tyckte att det blev larvigt, å andra sidan hade han väntat sig en "typisk" Matt Damon-film. Filmens manus är bra och det flyger snabba och roliga repliker mellan David och Elise, hattbärarna förklarar tydligt vilka dom är vilket gör att det inte blir "luddigt" så som jag tyckte att "Inception" kunde bli. Själva actionbiten när David ska skapa sitt eget öde är välgjort och faktiskt ganska spännande.

Så med risk för att bli larvig i sin fiction så lyfts filmen upp av bra skådisar, bra manus och en helt ok handling.

Förövrigt börjar det synas att Matt Damon inte är ung längre och ändå är han lika jädra snygg!!

När vi kom hem satt Alma i zinken och badade, hon hade sovit mer eller mindre hela tiden! Så hon fick gröt och sedan bar pappa hem henne inlindad i filt. Tur det är nära! Så somnade hon i min famn framför tv:n. Jag somnade visst också, att gå på bio var visst tröttsamt för mamma!

Tack älskade Make för att du tog iväg mig på en liten dejt, bara du och jag!