Dagen efter...

Reumatologen frågade hur det var med lederna och jag svarade "åt helvete". Han klämde och kände som vanligt, och jag VET att redan inflammerade leder blir ännu mer ömma efter att han känt på dom. Han frågade om jag ville att han skulle sätta kortisonsprutor och jag tackade ja. Han varnade till och med för att det skulle göra ont att sätta i tårna eftersom det är så små leder. Så upp på britsen med en varm, trött, hungrig och gnällig dotter på bröstet och så satte det igång.

Jag undrar varför jag envisas med att titta på sprutan. För jag blir fan inte lugnare av det... Och ont gjorde det. Fick spruta i tre tåleder (pek-, lång- och ringtån) och i Quasimodotummen. Betalade och haltade barfota ut i väntrummet för att amma. Tårarna rann av smärta och illamåendet sköljde över mig flera gånger. Foten var inga problem, det var tummen som gjorde VANSINNIGT ont. Hur skulle jag kunna klä på Alma, sätta henne i bilstolen, fälla ihop och få in barnvagnen med den här tummen???

Med en rejäl dos jävlar anamma och en massa fula ord, som endast skreks tyst eftersom jag hade en massa folk runt mig, fick jag på Alma kläder. Gick bra med inpackning i bilen också. Sedan kom foten igång. Så jag hamnade i rusningstrafik med trasig gasfot och växelhand! Satt och bet mig i läppen större delen av resan hem.

Väl hemma förpassades jag till soffan. Maken lagade mat som åts med sker ur djup tallrik. Behöver jag nämna att Maken redan skurit upp det? Kände mig som tre år... När Maken åkte iväg med Wilma somnade visst både jag och Alma i soffan, vaknade inte ens när de kom hem! Mådde pyton, kändes som om jag hade influensa. Ont i kroppen, kliade i huvudet och gråtfärdig. Alma sov hos mig hela natten för jag var rädd att kroppen inte skulle acceptera att gå upp mitt i natten.

Idag är jag mör. Trött. Haft vansinniga drömmar. Fick tyvärr avboka Crille idag, när man själv funderar på hur man ska klara av dagens sysslor så är det inte så bra att vara barnvakt tyckte Maken och fick mig att ringa. Tog värktablett och dubbel kortison imorse så efter duschen kändes det som om kroppen kom igång. Gick bra att gå med foten också, känns att inflammationen är om inte borta så försvagad. Tummen känns men inte så man inte klarar det.

Idag ska jag åka till Tyresö och ta en promenad innan det bjuds på middag hos Svärmor och Eric. Alma har somnat här bredvid mig med sitt örngott (som man kan täcka ögonen med, pilla på, tugga på och ha lite som täcke!) och jag ska ta ett varv med dammtrasan, dammsugaren får vänta lite.

Måste klippa mig och färga håret. Hur, var och när?? Skulle vilja ha tillbaka naglarna också, biter så det blöder. Hur, var och när??

Alma har förresten firat sin första advent och varit på sin första julmarknad!

Published with Blogger-droid v1.6.5