Tyvärr så blev det så som min läkare varnade mig för, min förbannade sjukdom gör sig rejält påmind nu efter graviditeten. Jag vill inte (läs:vägrar) börja ta mina sprutor som då innebär att jag inte kan amma. Vägrar att vara så ego! Och när tårarna rinner, som de gjorde nu ikväll, så är det inte av självömkan utan av ilska och rädsla. Blir vansinnig på hur sjukdomen kopplar sitt grepp om mig. Blir rädd för att den ska hindra mig att ta hand om mitt barn, om min familj! Denna trötthet som följer.... suck! Men peppar peppar, det kunde ha varit värre och Alma heter inte Flora för inget; kunde farmor ska jag också klara det! Ser upp till henne som dessutom hade mycket värre RA än vad jag har.
Nog ordat om det. Nu ska här sovas och kureras kropp för att imorgon åter igen ta an en ny dag tillsammans med min - MIN - älskade familj!
Kärlek till er alla!
Published with Blogger-droid v1.6.1
1 kommentar:
Vad jobbigt att sjukdomen plågar dig så nu när du bara ska njuta av din lilla prinsessa... Hon är verkligen söt som socker!
Och vad skönt att höra att du gärna gjort om förlossningsbiten, här närmar det ju sig med stormsteg och visst är man lite nervös!
Skicka en kommentar