Jahaaaaaaaa!!

Det har varit ett par konstiga dagar den här veckan. Jag har och känner mig inte alls lyckad som mamma, matte och fru och jag känner att det "perfekta" livet inte alls är det jag lever (vilket jag mer eller mindre faktiskt gör!). Jag har snäst åt mannen, rytit åt hunden, gråtit med/åt dottern. Dessutom späs allt på när Alma inte vill ammas. Igår till exempel kämpade vi i 45 tårfyllda och skrikande minuter tills hon tog bröstet och åt lite. Så för att få rätsida på ammningen så ringde jag idag till BVC och frågade varför min 3-månaders tös inte är intresserad längre. Men förstår du, ska barnmorskan i telefon, att när man är 3 månader så är inte längre mat prio ett! Det finns så mycket annat att göra än att äta! Dessutom så kan det vara så att det är den tiden på månaden då du skulle ha mens och fast du inte får det så är det ändå fler hormoner i omloppi din kropp och det gör att mjölken inte smakar lika dant som förut. Så ha is i magen och vänta ut det! Hon äter när hon blir hungrig!

Då föll det liksom på plats. Det är ju antagligen därför som jag känner som jag gör och det är väl därför, bland annat, som inte Alma är helt mottagbar för bröstet alltid. Nya tekniken är alltså att vänta tills hon blir hungrig och till och med då är det under vissa protester men de går relativt snabbt över. Nu bestämmer inte längre mamma ättiderna helt enkelt.

Därför blev promenaden idag mycket skönare och med lättare steg. När vi kom hem testade vi och efter bara några minuters protest (som avhjälptes med "rumpgung") så åt hon, dock med vissa pauser men ändå! Lättad mamma dammsög sedan medan Alma låg och pratade med Skalman i babygymmet!

Lättnad!!!!!!