Lyssna på kroppen!

I natt var det jobbigt. Vaknade gråtande ur en dröm där jag blev misshandlad. Det skumma är att den som misshandlade mig är en dansk armbrytare, var kom det ifrån? Särskilt eftersom varken jag eller Maken gillar denna person (han är harmlöst korkad...). Snurrade runt och drömde mer bara för att vakna och upptäcka att Maken inte låg bredvid! Panik i ett par sekunder innan jag vaknade till så pass mycket att jag drog mig till minnes att han sa innan vi somnade att han eventuellt skulle flytta ut till soffan på natten pga hans onda rygg. Men han brukar väcka mig!

När jag gick upp imorse skrek kroppen. Trots att jag vill gå till jobbet för att jag har saker som måste göras så ville inte kroppen alls. Och när jag stod där framför spegeln och geggade dit lite make up på mitt morgontrötta nylle så började jag fundera; när ska man lyssna på kroppen? Hur hård ska man vara? Igår eftermiddag fortsatte sammandragningarna i olika mängd och styrka och jag har ju fattat att det itne är farligt utan att det är kroppen som ställer in sig. Men likförbaskat så är det jobbigt för kroppen. Och jag har träningsvärk i kroppen efter att ha gjort nästan ingenting och den träningsvärken håller på att förvandlas till skov i båda axlarna. Det är ömt/trött i ryggslutet, jag mår illa, och har ont i ljumskarna. Detta UTAN att känna efter! Så när ska man lyssna på kroppen utan att anses vara sjåpig? Jag vill bara åka hem och ta det lugnt! Vet att onsdag/torsdag den här veckan kommer att bli ett litet helvete på jobbet och som det är nu är jag inte redo för det! Får se hur det blir till lunch, om jag fortsätter eller om jag åker hem.

  Så här känner jag mig idag... 

 Deklarerade i alla fall igår och tack vare att jag sålde min lägenhet förra året och gjorde en förlustaffär på det och för att jag har 8 mil till jobbet och kan göra avdrag för dom och för att jag betalat en jädra massa i ränta på mitt bostadslån så blev det tårar i ögonen när jag gjorde min skatteuträkning! Jag får tillbaka en massa härliga slantar! Satt även en stund på altanen i kvällssolen och gick igenom post (reklam) och hittade ett erbjudande på Elgiganten om en videokamera (JVC GZ-MS110) för endast 1990:-! Tyckte inte att det var så farligt... 

Den jag egentligen VILL ha kostar 4649:-, en Sony HDR-CX115. En röd! Visst är den fin.... Jag är ju inte så mycket för det här med videokamera egentligen eftersom det filmades stup i ett när mina systrar var små. Ibland gjorde vi spex av det hela (jag och min kompis spökade ut syrrorna och sedan hade vi show/cirkus inför kameran). Men Maken tycker att det är klart att vi ska ha en kamera för att föreviga Minis liv. 

Ett stort grattis till Monica (pappas fru) som fyller år idag och har namnsdag! Hurra hurra!!

// Mamma och Kicking Mini