Helg i vårens tecken

I fredags var det valborg och så klart skitkallt och tidvis regn. Men det hindrade inte oss, våra grannar E&C med barn samt E's mamma och bror som kom upp till oss och åt middag ute på altanen. Premiärgrillning och ett enkelt konstaterande att infravärme är ett måste! Till kaffet kom Grannarna upp och pappa tuttade fjutt på brasan. Sedan gick vi ner och stod där en stund och njöt av värmen. Vid 23-tiden skjutsade jag hem E med ett litet troll och två sovande barn som vi lindade in i filtar och bar ut i bilen. TACK för en jättetrevlig kväll, kul att göra något ihop när vi ändå bor så nära!!

Lördag blev lagom slapp och slö; läste, fixade lite, åkte och fixade naglarna och började titta på Avatar. Alltså....

Ja den är bra gjord.. Och det kanske hade varit annorlunda att se den i 3D på bio. Men jag är inte så såld som alla andra! Däremot är Zoe Saldana vrålsnygg som Avatar, och hon är ju vacker redan som icke blå, lång och dataanimerad figur. Däremot fastnade namnet Eywa i skallen. "Eywa - nu är det mat!" Haha!

Söndagen bjöd på strålande sol så jag packade hundens klövjeväska med macka, frukt och dricka och sedan gav vi oss ut på halvlångis och satte oss på en av "öarna" i stora hästhagen. Lä, sol, fågelkvitter, surr och en äppelsmaskande hund. Så härligt!! Åt en macka och bara njöt! Sedan klippte vi klorna på lillgrisen och begav oss hemåt. När vi kom hem fortsatte jag att röja lite ute samtidigt som Wilma låg i solen och tuggade på ett knä som jag köpte sist jag var på djuraffären. Sedan brakade magen igång. Kände av lite sammandragningar redan på förmiddagen men inte alls så här! Dessutom var det stiltje i magen för övrigt vilket oroade mig, jag testade att röra på mig, att dricka kallt att buffas men inget gensvar. På eftermiddagen kom granne E upp med en hel kasse med barnkläder! TACK! Sedan blev det soffan igen. Ryggen började värka, ljumskarna stramade och det blev mensvärkskänsla herrejösses! Ett tag var jag inne på att åka in till akuten bara för att kolla att allt var bra med Mini. Men jag tänkte att jag avvaktar till måndag morgon och känner jag inget då så ringer jag BM. Tvättade, tog en prommis med hunden och bara var på kvällen. Inge sugen på mat så det blev en lite kall nyponsoppa som jag sörplade i mig på nolltid. Oro är en otäck känsla...

Somnade före Maken. Var så trött i kroppen av oron och av sammandragningar att jag tvärslocknade fast jag sa att jag inte vågade somna i rädsla för att missa en rörelse.

Imorse kände jag mig mer död än levande när maken kom in och väckte mig. Låg och lyssnade på bra musik på radion och väntade. Och så POFF så buffade det till i magen! Och POFF en gång till! Sedan dess har det varit lite puffar då och då och jag har kunnat slappna av. Jag är öm i magen och kroppen känner definitivt av att det var en jobbig eftermiddag igår.

Ingen lust alls att gå till jobbet idag, skulle hellre vilja ta en tur i Möllespåret med hunden, ta en kopp te på altanen med min bok, deklarera, sortera lite i "garderoben" och lite annat pyssel. Saknar helt enkelt den där å-va-det-är-kul-att-gå-till-jobbet-känslan idag trots att det är ganska kul här ändå... Tänker (nog) haka på Petras utmaning som du kan läsa mer om HÄR. Måste se till att få tag i en ny stegräknare bara.

Ska skicka lite inköp och sedan är det dags för lunch på Terassen, kolla in veckans matlista. DREGGEL!

Stor kram till er alla från Mamma och Mini!