Jag säger bara - Hormoner !!!

Lilla Mini...
Vad gör du med din mamma?!
Snacka om svängningar i humör.
Samtidigt som jag vet att det är fullt normalt och att min hustru faktiskt
inte rår för hur hon mår och känner (faktiskt e det så) så försöker jag
att inte ta personligt på utbrotten eller när hon blir ledsen eller sur eller frustrerad.
Men det är svårt att värja sig i längden och jag kommer på mig själv i min  inre
frustration komma på just detta.
(Det är fullt normalt)
Men ibland känner jag mig överkörd och orättvist behandlad.
Ledsen och irriterad har jag inte så många att vända mig till för att prata av mig.
Längtar tills hela familj(erna) vet om det!!!!!!!!!
Det är tur att jag kan avreagera mig på huset när det blir för mycket..

Men det är inte så att jag bara lider.
Om sanningen ska fram så är jag mer nervös och förväntansfull än något annat.
Mycket av tankarna jag har genom dagarna är vad jag ska bidra med när "Mini" väl
är född.
Vad kommer jag att kunna erbjuda.
Vilka goda råd och tips kan jag ge.
Ät inte sten, eld är varmt och svider på fingret, tugga väl, lyssna på din mamma, lyssna på din Morfar
för han e vis, Ta inte droger, plugga, ät ordentligt.
Men framför allt, det min egna Pappa lärde mig ytterst av allt "Var alltid ärlig"
Sen ska jag ju lära Mini en massa saker också..
Så som, knyta skorna, gå på toaletten, borsta tänderna, läsa och skriva osv.
Hur kommer jag reagera om något händer med Mini?
Trillar och bryter benet tex..
Kommer jag att kunna behålla det där lugnet som jag  känd för eller
kommer jag bli som en äggsjuk curling mamma?!
Många många frågor som inte kan besvaras på här antar jag.
Men som min arbets kamrat säger till mig.
-Det löser sig när du är där.
Hoppas han har rätt..

Hur som helst Mini..
Kan du var lite mild mot din mamma både nu och i framtiden.
Hon förtjänar faktiskt det.
Jag älskar dig fast jag inte lärt känna dig än.
Kramar / Pappa