Idag har det hänt! Jag har äntligen fått det bekräftat "på riktigt".
Ser ni vår lilla groda?? Det är en lite halvdålig bild tagen med mobilen då scannern på jobbet ballat ur...
Mini är 16-18 millimeter och hjärtat pickade och hoppade, Per (gynekologen) zoomade in så jag kunde se. När jag väl kom ut och såg Maken sitta i soffan utanför undersökningsrummet brast jag i gråt. Helt underbart!! Vilken känsla!!
Annars är det illamåendet som är det värsta, humörsvängningarna har lättat men jag känner att jag är jävligt grinig och lättretlig. Och trött. Och snart är det jul och jag är själv eftersom Maken säljer julgranar. Det är lite stressande i sig...
Igår kom det 18 cm snö hemma och vi roade oss med lite snöbollskastning till hundens stora förtjusning. Tänk nästa år vid den här tiden, då är det någon som kan ligga och sova i vagnen på trappen som vi gjorde när vi var små. Härligt. Längtar. Mycket.
Puss och all kärlek till dig lilla Mini i min mage!
//Mamma
3 kommentarer:
Så häftigt!!
Grattis ännu en gång.
//Den nygipsade
Puss lilla mini! Vi längtar efter dig!
Kanske ser ut som en groda för de flesta men jag vidhåller vid att det är en ihopkrupen kalv ;-)
Därför vill jag också passa på att ge er två namnförslag som kan passa. Blir det en pojke: Calvin. Flicka: Elvira (Älgfira) :-D
Kul att få se den lilla som än så länge bara har gjort sig synlig via mammas illamående och humör :-)
Kram tant M
Skicka en kommentar