Börjar bygga för vårt barns hemkomst.

Idag ska vi börja fixa på övervåningen så att när väl vårat barn
kommer hem i sommar så är det välkomnande klart och fint där med.
Ska bli roligt och smått anorlunda att bygga för banets framtid.
Helt plötsligt har jag omedvetet börjat tänka praktiskt och barnsäkert
i  husbygget.
Så som att trappan upp till verandan måste vara utformad så Minis Mamma
lätt tar sig upp och även kan vila på vägen om det nu skulle bli en tung graviditet för henne
rent fysiskt.
Vart ställer vi smartast barnvagnen så att den står lättillängligt men ändå skyddad för väder.
Jag funderar ockå på att bygga en egen vagga/spjälsäng med detaljer som gör den användbar
under en längre tid.
Vacker som inga andra vaggor och framför allt mysig och säker.
Farbror och tant Cebula fick häromdagen veta och deras reaktion att dömma så
blev dom väldigt glada för vår skull.
Det värmde och konstigt nog gjorde mig mer medveten om att det faktiskt är verkligt
och äkta.
På något sätt har det känts som en dröm hittills men nu är det mer påtagligt och verkligt.
"Shit asså, jag ska bli Pappa!!"
Utan  jämförelse det största i mitt liv.
Kan inte längta mer efter att få se den vackraste av varelser på jorden att börja få
en kula på magen..
Det e så oerhört kvinnligt vackert att jag nästan blir tårögd..
Och på min hustru kommer det bli ännu mer vackert.
-Jag ska måla hela världen lilla mamma..
Puss på dig min älskade hustru.
Du e det vackraste.
Aj lav jo.

9+0

Idag går vi in i vecka 10.

Denna veckan är något av en milstolpe i fostrets utveckling. I den tionde veckan är alla delar och organ i kroppen anlagda och nu återstår ‘bara’ för dem att utvecklas och mogna under resten av graviditeten. Fingrar och tår har vuxit isär och svansen har försvunnit. Fostret har redan utvecklas smaklökar och tandanlag. Hjärnan växer med otroliga 250 000 nya neuroner per minut! Hjärtat är fullt utvecklat, men de externa könsorganen syns inte förrän under nästa vecka, även om testiklarna hos pojkar redan producerar testosteron.
www.blimamma.se

Hade fjärilar i magen hela julafton och värst var då alla klapparna var öppnade och jag gav paketen till mamma och pappa. Pappa sa inte så mycket och mamma tittade roligt och skulle hem och sticka barnkläder. Idag fick även farmor veta. Skönt att det "är ute". Tant M var här på juldagen och hade med sig julklappar till mig Maken; en fylla-i-bok för både mamman och pappan samt en bok om tips till föräldrar av föräldrar. TACK! Av Lillmoster fick vi 3 bodies; en svart/vit-randig, en vit med texten I *hjärta* DAD ch en likadan med I *hjärta* MUM. När jag vek upp dom små små kläderna blev det lite lattjo i huvudet; snart ska mitt barn ha dom på sig! Shit!


Illamåendet har lättat något, kan dock konstatera att julmat inte var en höjdare för illamåendet. Blev jättetjyvis efter maten ett par dagar. Det som (tyvärr) funkar på illamåendet är pizza... Så idag blev det pizza, jag och morbror R åkte och hämtade och pratade om Mini och allt möjligt. 


Fortsatt ledig i över en vecka, ska bli skönt att vila upp sig! Efter ledigheten ska vi på inskrivning hos MVC.


Längtar...


//Mamma



 

Vill berätta för min syster och mamma.

Nu har morfar och mormor sett den första bilden på sitt barnbarn.
Vi har en likadan bild till min syster och mamma men dom har inte varit här än
och fått den så dom vet ännu inte.
Jag är klar med julgranarna nu så jag kan börja tänka på allt mer praktiskt runt Mini.
Var på övervåningen igår och röjde lite.
Konstaterade då att det e en hel del jag måste hinna innan Augusti..
Jag vill att vårt barns hemkomst ska vara bäst och det mesta klart så inte
något kommer ivägen för Mini.
Vi kanske hittade ett eventuellt pojknamn igår också som kan vara fint.
Vi satt och pratade med Tant Monika och Minis Mamma tittade i släktträds boken,
där hon hittade ett fint namn.
Jag längtar till att få hålla Mini i mina armar nu.
Det e så overkligt att jag ska bli Pappa.
För bara 3 år sen så var det helt uteslutet.
Jag är så lyckligt lottad som får den här största av gåvor.
Du e så himla välkommen hem när du vill käraste av alla barn.
Pappa

8+3, ett jävla humör och julstress

Så här ser mini ut nu.

Fy fan va jag inte tycker om mig själv just nu. Jag är en bitch. En deprimerad bitch! Spottar, fräser, gråter, tystnar, fryser ute.... Men det är ju inte jag! Jag har visserligen mått dåligt förr men inte så här upp och ner! Igår ville jag lägga mig under en sten och bara låta julhelgen springa förbi och sedan komma fram lagom till påsk någon gång. Idag är det en härlig dag som startades mysigt med kramstund (VÄLBEHÖVLIG!!!) och planering inför dagens julstök. Sen blev det en härlig dusch på jobbet vilket var underbart efter att inte ha duschat ordentligt sedan i lördags morse!! Missuppfatta mig inte som en skitgris, jag tvättar med tvättlapp hemma så jag är inte sååå lortig men skönt var det i alla fall.

Illamåendet är avskyvärt. Pizza och Donken funkar och det är det salta jag vill åt. Var hos tant A-C igår och hon berättade att hon hade dille på salta chips ett tag. Appropå tant A-C så gosade jag en stund med hennes lillängel, så go! Tant A ringer och frågar hur jag mår och vi pratar om hur båda mår. Underbart stöd! Tant M hjälpte tillsammans med Lillmoster till med julgran och julshopping hela söndagen. Dessutom raggade hon upp ett par snygga gardiner på Citygross igår! TACK!!!

Julstressen gör mig bananas. Och ont i Mini-magen hade jag när jag gick och la mig inatt. Gillar't inte! Idag får jag massa hjälp av maken så förhoppningsvis kan vi faktiskt i lugn och ro (?) fira jul imorgon. Och det är med spänning som jag väntar på reaktionerna när blivande morfar och mormor öppnar lådorna! Faktiskt lite fjärilar i magen-känsla!

När vi var i Farsta hade dom AIK-nappar i skyltfönstret till Intersport. Seglade in i AIK-shop och hittade detta:

Så jävla coolt! Men med tant M och Morbror R i krokarna lär det inte vara några problem.

På sätt och vis är det lite halvmuppigt att inte veta vad det är som ligger i magen när man hittar saker på nätet. Finns ju skitsöta klänningar men även skitsöta jeans och skjortor i miniformat!

Just det - tant E här på jobbet fick en liten Vincent natten till söndag! En riktig liten sötkorv!

//Mamma

7+3 och ett pickande hjärta

Idag har det hänt! Jag har äntligen fått det bekräftat "på riktigt".

Ser ni vår lilla groda?? Det är en lite halvdålig bild tagen med mobilen då scannern på jobbet ballat ur...

Mini är 16-18 millimeter och hjärtat pickade och hoppade, Per (gynekologen) zoomade in så jag kunde se. När jag väl kom ut och såg Maken sitta i soffan utanför undersökningsrummet brast jag i gråt. Helt underbart!! Vilken känsla!!

Annars är det illamåendet som är det värsta, humörsvängningarna har lättat men jag känner att jag är jävligt grinig och lättretlig. Och trött. Och snart är det jul och jag är själv eftersom Maken säljer julgranar. Det är lite stressande i sig...

Igår kom det 18 cm snö hemma och vi roade oss med lite snöbollskastning till hundens stora förtjusning. Tänk nästa år vid den här tiden, då är det någon som kan ligga och sova i vagnen på trappen som vi gjorde när vi var små. Härligt. Längtar. Mycket.

Puss och all kärlek till dig lilla Mini i min mage!

//Mamma

Jag spyr åtminstonde inte - vecka 7+1

Men fy fan va jag mår illa. Och just detta att inte vara sugen på något. Sallad och frukt funkar nu. Ostsmörgås kanske. Apelsin. Fajitas skulle kunna funka. Mycket sallad har det blivit i helgen. Fortfarande har jag inte förmått mig att äta en enda pepparkaka. Jag som älskar pepparkakor! Misstänker att det igår kom misstankar om mitt tillstånd när jag avböjde hemgjord glögg som en vän till familjen stått och gjort hemma vid pappas spis. Alla sörplade och berömde och jag skyllde på att jag inte var riktigt kry... Om jag inte fortfarande ammar vid den här tiden nästa år ska jag smaka hemgjord glögg, så det så!

I fredags försvann tant E från jobbet och med henne lilla magen, hon gick på föräldraledighet och har enligt uppgift haft förvärkar men inget har hänt än...

I övermorgon smäller det, då blir det på riktigt på något sätt. Då får jag SE Mini! Jag längtar så galet mycket efter det och efter julafton så att det riktig värker i kroppen. Pappas fru frågade mig i lördags förmiddags om jag var gravid. Och jag blånekade. Fast jag egentligen bara ville skrika JAAAAAAAAAAA det är jag!

Är nu i vecka 7+1.

Du är på dag 51 av 280. (18,2%).


Du är i vecka 8.


Du har gått 7 fulla veckor och 1 full dag (v7+1).


Du är i 2:a kalendermånaden.


Du är i 2:a graviditetsmånaden (lunarmånaden). [Läs mer här]


Du är i trimester ett.


Beräknat förlossningsdatum Lör 31 jul 2010


Du har 229 dagar kvar till beräknad förlossning.
 
I vecka 8 är barnet stort som en plommonkärna, 2 cm långt, och väger 15 gram. Det börjar bildas pigment i näthinnan (som ger den färg), ögonlocksvecken kan börja synas. Ett par vallformade utbuktningar antyder att ytterörat börjar utvecklas. Näsanlaget syns. På handplattorna kan man ana uppdelningen i fingrar, och fotplattorna börjar ta form. Lungorna delas upp i två lunglober på vänster sida och tre lober på den högra. Med ultraljud kan man se de första små ryckiga rörelserna.
http://www.growingpeople.se/
 
//Mamma
 
 

Sjuk och illamående

Har varit hemma i två dagar på grund av förkylningen. Är fortfarande trött och hängig men är på jobbet. Däremot har nästa bebis-symptom gjort sig påminnt; illamåendet. SHIT BACON! Jag har ingen matlust. Jo om det är något jag kan tänka mig att äta. Som hemmagjorda hamburgare. Ligger högt på listan just nu. Eller hamburgare generellt. Hamburgertallrik. Big Mac. Nop, ingen kräkkänsla. Däremot om jag tänker på andra maträtter så vänder det sig i magen. Matlådan jag har med idag kommer jag ha ENORMA problem med.

Illamående på vägen till jobbet och kom och tänka på tips man har läst. "Be din partner servera dig en skorpa eller några kex när du vaknar så lättar illamåendet." Kex!? Skorpa!? Bara tanken på att stoppa in det i munnen på morgonen gör mig ännu mer illamående.

Har lyckats dra i mig en halv kopp te hemma och en banan här på jobbet. Har blivit lovad hemmabakta bullar om en stund, det slinker nog ner det också!

Mini växer och nu vet även tant C, tant A-C och tant Kines om excistensen. Om mindre än en vecka har vi dessutom bildbevis på att Mini finns!

//Mamma

Vecka 7

Nu tror jag att jag har fått häng på det här med veckorna! Jag är idag i 6+1, dvs i sjunde veckan.

Kroppen: Man kan känna sig illamående på grund av hormonerna och ha lite molande värk
i underlivet, vilket är helt normalt. Sömnen kan rubbas, ofta beroende på att man måste man gå upp för att kissa. Magen kan kännas uppblåst på grund av att tarmarna arbetar långsammare. Vissa har redan ökat i vikt, men har du problem med illamående och kräkningar är det inte ovanligt att du istället har minskat i vikt. Det kan hjälpa att äta något litet innan du kliver upp ur sängen och att äta många små måltider.


Embryot: Embryot är nu en centimeter långt. Handled och fingrar skapas och händer och fötter kan urskiljas som små paddlar. Ansiktet börjar ta form och ögonen kan ses som små fördjupningar. Inne i huvudet finns det något som liknar blåsor, det ska senare bli hjärnan. Här kan man med ultraljud se embryots hjärtaktivitet.
http://www.familjeliv.se/

Annars inget nytt. Förutom hormoner så är det som vanligt. Har dock gått och dragit på mig makens förkylning så idag har jag feber.. Hoppas på snabbt övergående. Mår urk. Känner mig urk.

Nästa onsdag smäller det, då ska jag till Oxbackskliniken och göra VUL!!! Som jag längtar att få se Mini! Igår satt vi och tittade på en dokumentär om en kvinna som fick sexlingar och vi konstaterade att det räcker bra om det "bara" är en Mini där inne. Två funkar också!

Tröttheten är dock bedövande! Är väl den som är jobbigast just nu, särskilt i samband med hormoner. Växtvärken kommer då och då, känns som rejäl mensvärk och jag blir jätteorolig att något är fel...

//Mamma

Jag säger bara - Hormoner !!!

Lilla Mini...
Vad gör du med din mamma?!
Snacka om svängningar i humör.
Samtidigt som jag vet att det är fullt normalt och att min hustru faktiskt
inte rår för hur hon mår och känner (faktiskt e det så) så försöker jag
att inte ta personligt på utbrotten eller när hon blir ledsen eller sur eller frustrerad.
Men det är svårt att värja sig i längden och jag kommer på mig själv i min  inre
frustration komma på just detta.
(Det är fullt normalt)
Men ibland känner jag mig överkörd och orättvist behandlad.
Ledsen och irriterad har jag inte så många att vända mig till för att prata av mig.
Längtar tills hela familj(erna) vet om det!!!!!!!!!
Det är tur att jag kan avreagera mig på huset när det blir för mycket..

Men det är inte så att jag bara lider.
Om sanningen ska fram så är jag mer nervös och förväntansfull än något annat.
Mycket av tankarna jag har genom dagarna är vad jag ska bidra med när "Mini" väl
är född.
Vad kommer jag att kunna erbjuda.
Vilka goda råd och tips kan jag ge.
Ät inte sten, eld är varmt och svider på fingret, tugga väl, lyssna på din mamma, lyssna på din Morfar
för han e vis, Ta inte droger, plugga, ät ordentligt.
Men framför allt, det min egna Pappa lärde mig ytterst av allt "Var alltid ärlig"
Sen ska jag ju lära Mini en massa saker också..
Så som, knyta skorna, gå på toaletten, borsta tänderna, läsa och skriva osv.
Hur kommer jag reagera om något händer med Mini?
Trillar och bryter benet tex..
Kommer jag att kunna behålla det där lugnet som jag  känd för eller
kommer jag bli som en äggsjuk curling mamma?!
Många många frågor som inte kan besvaras på här antar jag.
Men som min arbets kamrat säger till mig.
-Det löser sig när du är där.
Hoppas han har rätt..

Hur som helst Mini..
Kan du var lite mild mot din mamma både nu och i framtiden.
Hon förtjänar faktiskt det.
Jag älskar dig fast jag inte lärt känna dig än.
Kramar / Pappa

Hormonkossa

Älskade lilla Mini, vad gör du med mig??? Igår var en bra dag, tills på kvällen. Solen gjorde sitt, promenaden med kollegorna likaså. Sen brakade världen. Tröttheten slog till och jag ville bara gråta. Idag är en fortsättning på gårdagkvällens humör. Ville inte gå upp imorse. Ville inte åka och jobba (fast jag trivs så bra på min arbetsplats). Ville bara sätta mig och fixa med pappas födelsedagspresesnt, åka och köpa julkort och få färdigt det, kolla badkar så vi kan få badrummet färdigt innan jul. Tanken slog mig om man kan bli sjukskriven och bara jobba 80% för att man mår så här och för att man är så trött. Men hur förklarar jag det för folk?

Just nu önskar jag att Minis mormödrar visste så att jag hade någon att bolla med. Jag har tant A som är underbar och ringde imorse men jag orkade inte prata av rädsla att bryta ihop. Längtar så till julafton då vi ska berätta för familjerna.

Detta går naturligtvis ut över maken. Jag gråter, är sur, fräser, gråter, är trött, gråter, fräser... Förutom häromkvällen då vi hade mys och tittade på film nära nära i soffan. Han har det inte lätt. Igår kväll somnade jag i hans famn innan vi ens hade hunnit säga godnatt. Eller; jag har ett minne av att han sa godnatt och jag försökte verkligen få munnen att öppna sig och säga godnatt tillbaka men det blev nog bara ett läte. Trött.

Humörsvängningar är snabba, okarakteristiska skiftningar i humöret. Ofta kan varken du eller andra förklara orsaken. Kanske gråter du eller blir lätt arg. Det är vanligt att känna sig labil redan från början av graviditeten och i tredje trimestern upplever de flesta att dem är extra sårbara.


En orsak till detta kan vara ändringar i hormonbalansen. Detta kan medföra en depressionsliknande värkning på nervsystemet och kännas som premenstruella symtom. Din kropp håller på att förändra sig, och detta kan också ha inverkningar på humöret.

Försök att se på dessa känslor som en naturlig del i processen. Nedstämdhet, ångest och förvirring förekommer i de lättaste av graviditeter. Det gäller att inte hänga upp sig på det för mycket. Se det som en slags förberedelse inför föräldraskapet och allt vad det innebär?


Prata med din partner om hur du känner, be honom/henne att försöka förstå orsaken till dem och ta hänsyn till att du inte kan kontrollera dina känslor just nu. Detta brukar även vara ett tema som tas upp på förlossningsförberedande kurser.
http://www.mammasidan.se/

Övriga graviditetshändelser: det växer och det känns!! Det känns som mensvärk och stickningar i underlivet så jag slängde mig naturligtvis in på nätet och forskade och det är växtvärk! Mini växer ju och med den livmodern!

Du kanske börjar märka att byxorna börjar strama något, även om magen inte är särskilt tydlig ännu. Hormonerna progesteron och östrogen rasar nu i din kropp. Du märker kanske att du är mycket trött och behöver extra sömn. Kanske har du också lite förstoppning? En del kan också känna svaga mensliknande smärtor från livmodern. Detta är växtvärk.
http://www.blimamma.se/

Förövrigt har jag inte dragit i mig en enda cigg sedan i söndags. Hejja mig! Katrinplommon tycks även behöva bli en naturlig del av min kost numer, trög trögare trögast. Och om jag var så innan och redan märker av det så är ju risken överhängande att det blir värre vad månaderna lider! Om jag får bilen såld ska jag köpa på mig Aloe Vera så jag kan börja dricka det igen! Gellyn är även KANON att ha på magen för att slippa bristningar! Har jag bevis på....

Smakar bläk men gör underverk!

//Mamma

Ingen ordning på veckorna?!

Vilken vecka är jag i egentligen??  Så här säger dom på http://www.blimamma.se/:

Gravid i vecka 5 (graviditetsvecka 6)

Du är nu i din andra graviditetsmånad, och din bebis är 3 veckor gammal. Du har förmodligen nyss fått veta att du är gravid och har massor av frågor och funderingar. Fostret, eller embryot är den här veckan c:a 1.25 mm långt, inte mycket mer än en brödsmula, men det händer redan saker! Grodden som skall bli hjärta utveckas ...
 
Fattar ingenting.
 
//Mamma

Vecka 6 och rödbetssallad

Igår gick vi in i vecka 6. Då händer detta:

I den sjätte veckan är din bebis 6-9 mm stor från huvud till rumpa. Det kan hända att du gått upp något eller några kilon, men om du har mått illa och tappat matlusten kan det lika väl hända att du behållit din ursprungliga vikt eller rentav gått ner!

Du har nu varit gravid en hel månad och du har vid det här laget troligen märkt att din kropp börjat förändras och att dina kläder känns lite tightare än vanligt. Så här tidigt är symptomen vanligen inte så uttalade, men en del kvinnor får halsbränna, andfåddhet och illamående.

Om en läkare undersöker skulle han/hon kunna känna att din livmoder är förstorad och det är oftast möjligt att se embryots hjärtslag vid en ultraljudsundersökning.

Från vecka 6-10 är embryot som känsligast för skadlig inverkan från omgivningen. Det är nu alla viktiga organ och system anläggs och växer till, så som hjärna, nervsystem och ögon. Det är därför extra viktigt att under denna perioden inte utsätta sitt växande barn för några riskfaktorer, så som alkohol och rökning, samt att se till att det får alla näringsämnen som det behöver, som t.ex. folsyra.


Milstolpar: Fostrets hjärta börjar slå! Ansiktsdrag, som mun och tunga, kan urskiljas. Ögonen har näthinna och lins. Matsmältningssystemet börjar bildas med de första cellerna i magen och tarmarna. På huvudet finns små inbuktningar där ögon och öron kommer att bildas. Käkarna börjar också att utvecklas.

Saxat ur http://www.blimamma.se/

Till middag igår blev det rödbetssallad, potatis, rödbetssallad, saltgurka, rödbetssallad, köttbullar, rödbetssallad och ägg. Fattar ni? Jag ville ha rödbetssallad, fanns inget annat jag hade kunnat tänka mig att äta igår! Är inte det lite väl tidigt att ha sånna ha-begär? Maken åkte iväg och köpte rödbetssallad till sin gråtande fru som helt utan anledning börjar storgråta... Har märkt att ibland är det inte kul. Maken och jag hade en "diskussion" i lördags då han fick ur sig att han har gjort så mycket hemma den här veckan för att jag har varit trött. Den sved oerhört och jag kommer, trots den enorma matthet jag känner, försöka köra på som vanligt och försöka ignorera tröttheten. Vad annars göra?

Annars har jag fått en vansinnigt icke-excisterande kondis vilket jag först nu på morgonen efter en stunds läsning om vecka 6, kan konstaterat har med Mini att göra. Jag vill med detta på inget sätt låta er tro att jag har bra kondis annars men inte så HÄR dålig!

Känner mig just nu lätt överkörd, trött, mosig, gråtfärdig med ENORMA och ömmande bröst. Längtar tills jag ska på VUL.

//Mamma

Hur kommer det att bli sen?

Jag har kommit på mig själv att fundera mycket på "sen". Barnstol i bilen, barnkläder, ta en tupplur med bebis på magen, vakna nätter men kanske framför allt hur jag kommer att bli som mamma... Bara den tanken i sig är väldigt skrämmande! I helgen är det första advent vilket får mig att tänka mycket på att det här är vår sista ensamma jul, nästa jul har vi vår Mini!

Maken berättade för farbror S och farbror J igår. Han pratade även med farbror A som hade hört nyheten av tant Z. Sen skickade maken ett SMS under sin promenad med hunden med ett namnförslag på tjej. Bra förslag, åkte genast upp på listan! Denna lista kommer att redogöras senare, kanske i juni eller så.

Fortfarande inget illamående, peppar peppar, men däremot trött. Trött trött trött! Och irriterad. Och ledsen. Och glad. Om vartannat. Det sliter på mig men även på maken för fast jag tänker på mitt beteende så kan jag på nåt sjukt sätt inte rå för det.

// Mamma

Här är jag nu!

Befruktning skedde ca 2009-11-07 (så då vet ni vad vi gjorde då!)

Du har gått 4 fullgångna veckor och 4 dag(ar)

Men du är i 5:e veckan

Du är i 2:e lunarmånaden av 10

Du är i 2:e graviditetsmånaden av 9

Du har gått 32 dagar av 280

Och har ca 248 dagar kvar till förlossningsdagen

Förlossningsdag ca 2010-08-01 +/- 2 veckor

Hämtat från www.niomanader.se
//Mamma

Jag vill bara skrika...

...så att alla får veta att jag är gravid!! Jag har ett litet liv i mig som utvecklas i full fart! Har just gått igenom en av alla vecka-för-vecka-kalendrar som finns på nätet och kollat utvecklingen. Nästa vecka börjar minis hjärta att slå!! Helt otroligt.

Hittade denna sida, http://www.familjetorget.se/ ,där man kan köpa MASSOR med saker, bland annat den berömda "bebiströjan" där det står bebis på magen. Sån vill jag ha! Sen fanns det tröjor till alla i familjen! Tänk att ge mormor och morfar en varsin tröja! Längtar så till julafton då vi får berätta om Minis excistens.

//Mamma

Ultraljud och inskrivning på MVC bokat.

Idag ringde jag och pratade med en barnmorska på Oxbackskliniken. Jag får göra ett ultraljud hos Per, min gynekolog, den 16/12. Det som syns då kommer att bli julklapp till familjen. Längtar som en TOK till den 16:de! Sen ska vi till MVC den 8/1 för inskrivning. Då ska maken med också. Det var en jättetrevlig barnmorska och jag fick hennes direktnummer så det var bara att ringa om jag hade frågor innan.

Tant M (även kallad TT i kommentarfältet) har vissa synpunkter på bilderna på embryot. Så här vad Mini kommer att utvecklas till under vecka 5.

// Mamma

Mini vecka 5

Bebisen (eller embryot)

Du är nu i din andra graviditetsmånad, och din bebis är 3 veckor gammal. Du har förmodligen nyss fått veta att du är gravid och har massor av frågor och funderingar. Fostret, eller embryot är den här veckan c:a 1.25 mm långt, inte mycket mer än en brödsmula, men det händer redan saker!

Grodden som skall bli hjärta utveckas vid den här tiden, liksom hjärna, ryggrad, muskler och ben. Embryot har distinkta delar som kommer att bli huvud, rygg och mage etc.

Saxat från http://www.blimamma.se/

en första tanke och känsla från din Pappa

Jag ska bli tilltalad med " -Pappa "
Hjälp var min första direkta känsla.
Vad vet jag om att uppfostra och ansvara för ett barn?!
Ännu mindre mitt egna barn... "Mitt egna barn"
Hur kna jag bli så lyckligt lottad.
Så här går tankarna, fram och tillbaka.
Om jag ska vara riktigt ärlig så trodde jag ju egentligen aldrig att jag skulle
bli en pappa, en fader, en förebild och trygg axel till mitt egna kött och blod.

Vad kan vara större än det här frågar jag mig och konstaterar i samma ögonnblick att det finns inget.
-Jag ska lära dig allt jag kan...
-Hos mig ska du alltid känna dig trygg.
-När du väl kommer så ska du veta att du är välkommen i våran famn käraste lilla Mini...
För så e det just nu, du har inget namn än men vi jobbar på just det.
Samtidigt så planerar jag din lekplats här hemma med sandlåda och lekställning med gunga och allt som
självklart din enormt stolta Morfar kommer vara med att konstruerea och bygga ihop med mig.

Vi älskar dig mer än livet självt redan och då är du ändå trotts allt ca 8 månader ifrån att lära känna oss.
Längtar tills den dag då jag får hålla dig i min famn och samtidigt pussa din mamma stolt och säga att jag älskar er båda mest av allt.
/ Pappa

En glad moster och morbror

Igår kväll ficck tant A veta om Mini's excistens. Skönt att ha ytterligare en mamma att rådfråga och ha som stöd och eftersom vi har så lång historia och står varandra så nära så var det härligt att kunna berätta för henne. Så nu vet tant M, tant Z och tant A. :)

Idag skulle det bakas lussebullar hemma. Mitt i allt får jag ett break och världen rasade. Jag gick ut på en promenad med hunden och när jag kom tillaka så frågade jag maken om vi inte kunde berätta för blivande moster och hennes pojkvän. Eftersom vi umgås så mycket med dom så får ju de även ta del av mina humörsvängningar. Så vi satte dem vid vårat nya matsalsbord och berättade. Det var skönt att de fick veta och de blev glada.

Fortfarande livrädd dock. Tant A sa att jag inte behöver vara det men det är jag, det släpper väl kanske lite så småningom hoppas jag. In i det sista var jag dessutom beredd på mens idag men inget dök upp, så NU är jag säker på att "jag är med mini"! Desutom blev jag galet sugen på rostad lök idag så jag stod i skafferiet och mumsade lite en stund.

Bullarna blev förresten jättefina och jättegoda, till slut!

//Mamma

Vill ha....

Lina Kinell heter en kvinna i Stockholm är gör jättefina smycken.

Vill ha en sån!! MEN jag tror jag ska be minis faster att göra en... Hehe.

 

http://www.signerat.se/butik/halsband/aenglaklocka/index.php

Humörsvängningar - redan?

Ska det vara så här. OM jag nu är gravid vilket jag inte helt vet egentligen (förutom ett plus och galet ont i brösten) så undrar jag om det ska vara så här. Seriöst. Började böla i bilen idag bara för att det inte blir som jag tänkt. Och nu känns matlagningen som ett problem som gör mig gråtfärdig.

Ska det vara så här???

Saxat ur se.babycenter.com

Varför har jag blivit så labil nu när jag är gravid?

Känner du att allt är bra ena stunden och nästa vill du bara börja gråta? Välkommen till klubben – det är helt normalt att ha stora känslosvängningar under graviditeten.

De kvinnliga könshormonerna progesteron och östrogen, som reglerar menstruationscykeln, kan bära en del av ansvaret. Men en stor del av känslosvängningarna beror helt enkelt på de stora omställningar som en graviditet faktiskt innebär. Ena dagen är du överlycklig över att få barn, för att i nästa sekund börja fundera på vad sjutton du gett dig in på.

Även mammor som verkligen längtat efter barn och är överlyckliga över att vara gravida, kan ha funderingar kring framtiden som tillfälligt grumlar deras lyckokänsla. Du kanske oroar dig över hur ditt förhållande kommer att påverkas, om barnet som du väntar är friskt eller över hur ekonomin kommer att se ut. Även lättare graviditetsproblem som halsbränna, trötthet och ständig kissnödighet kan också påverka. Allt detta kan göra att dina känslor åker berg- och dalbana.

När är humörsvängningar vanligast?

Humörsvängningarna är oftast mest påtagliga under graviditetens 12 första veckor.
De bör gradvis klinga av när du och din kropp anpassar sig till hormonstormarna.

Hur hanterar jag mina humörsvängningar?

Humörsvängningar är en del av att vara gravid. Det är inte konstigt att du har dina toppar och dalar, och att humöret ibland växlar från ena minuten till den andra. Tänk bara att du fungerar helt normalt (och som dina hormoner säger åt dig). Det kan minska eventuella skuldkänslor.

Gör något som du tycker om och som får dig att må bra. Vila eller sov en stund, ta en promenad, se en film tillsammans med en kompis. Var inte för hård mot sig själv. Ett av de bästa botemedlen är samtalsterapi – försökt att prata. Tala om dina känslor med vänner och familj, eller med din barnmorska eller läkare om du föredrar det. En graviditet är en omvälvande erfarenhet som kan få de flesta – till och med mammor som längtat efter barn i flera år – att känna sig överväldigade, lättirriterade och oroliga då och då.


Antar att jag fick svar på tal...

// Grinmorsan

Mini vecka 4

Fostret är denna veckan mycket litet, endast c:a 1 mm stort, ungefär som en punkt i en bok, och kallas blastocyst innan det omvandlas till ett embryo. Massor av aktivitet pågår inne i din mage. Embryot bäddar ned sig djupare i livmoderns vägg och moderkakan som skall förse fostret med syre och näring börjar växa till.

Embryot består av tre distinkta lager som kommer att bilda olika typer av vävnad; det inre lagret bildar lungor, lever, matsmältningssystemet och mjälten. Mellanlagret bildar skelett, muskler, njurar, blodkärl och hjärta, medan det yttre lagret bildar hud, ögats linser, hår, tandemalj och nervsystem.

När vi två blev ett plus

Jag misstänkte det väl egentligen redan för ett par dagar sedan. Ont i brösten på ett annorlunda sätt. Och sen mådde jag väldigt illa på förmiddagen på ett sätt som jag inte kopplade med den sväng med nåt typ av magvirus (?) som jag haft.

Så när jag ändå skulle in på apoteket och köpa mer folsyra så passade jag på att köpa Clearblue. Visserligen 3 dagar innan beräknad mens men enligt anvisningarna så ska det till 74% gå att avläsa ändå.

Kissade i ett decilitermått, öppnade förpackningen, satte ner stickan i en, två, tre, fyra, fem sekunder. Satte på korken och la den på handfatet. Sen var tanken att jag inte skulle stirra. Men jag stirrade! Strecket syntes lätt och ett diffust andra streck syntes, något jag aldrig sett tidigare då jag hoppfull har testat. Ropade in A för att hans ögon skulle få bedöma om det var ett plus eller inte. När han kom in i badrummet hade det blivit ett tydligt +. Jag skakade, grät och fick en vansinnig panikkänsla på gott och ont. Det var INTE så jag hade sett mig själv reagera.
Ringde Z och M och berättade, sen satte mitt huvud igån och planerade. Vi tittade lite på nätet eftersom A är lite nyfiken vad som händer. Nästa vecka ska jag ringa till mödravårdscentralen och boka tid. Galet.

JAG ÄR GRAVID!