Lite svidande sanning gott folk

Eftersom det inte bara är mina vänner som läser bloggen utan även min och Makens familjer har jag undanhållit viss information. Det är även för att jag egentligen inte tycker att följande inlägg gör sig hemma i en offentlig blogg (i betydelsen att alla kan läsa den) som är tänkt att handla om älskade Alma och vår vardag.

Men lugn, bara lugn, det värsta fräsandet och all spott och spe sparar jag till min hemliga blogg där jag skriver av mig emellanåt.

Läget är följande: USELT.

Det har kämpats länge med förhållandepusslandet sedan Alma föddes och naturligtvis ser jag min del i det hela. Jag vet att jag inte alltid är lätt att leva med. Det är fakta. Fakta är även att jag är väldigt verbal, kanske för verbal. Men jag vill lösa problem, diskutera lösningar, ändringar, förbättringar när ett groll uppstår. Sån är jag.

Just nu är det infekterat här hemma, minsta felaktiga tonläge eller "fel" kommentar kan vara utlösande för att bomben ska brisera. Idag briserade den. Jag tog till flykt för att slippa vara hemma och tog med Alma. Så klart.

Pratade med mina återfunna vänner AK och KA och fick tips om familjerådgivning. Vi har diskuterat det förut. Sedan i somras faktiskt. Men jag har inte vetat var man ska vända sig så det har inte blivit av. Nu fick jag tips om ett ställe och ska ringa dit imorgon.

Jag gav mig fan på att inte gråta. Sket sig när jag skulle bada Alma. Skrattade dock bort det fort, svårt att gråta när man har underbara Alma i famnen! Så nu sitter jag i soffan med Alma i famnen och Wilma vid fötterna (i soffan, den lyxhunden) och Maken sover vilket han gjort sedan länge(han är sjuk).

Så kära läsare, allt är inte en dans på rosor, rosa moln och idealiskt i det här huset. Inte alls.

Vill dock i detta tillägga att jag älskar min Make. Jag VILL leva med honom och ha det liv vi håller på att bygga upp som en familj. Annars skulle jag ju inte vilja reparera om och om igen. Dessutom vill jag att vi försöker allt eftersom vi nu är föräldrar och allt annat vore inte rättvist mot Alma. Och för henne gör jag allt, vad som helst!!

Nära att jag hoppade av Mammabloggalan ikväll men KA påminde mig om hur mycket både hon och jag behöver det dygnet. Ja jädrar.

Börjar suga i magen, någon middag blev det inte. Var inte så sugen liksom...

Mamma, jag är ok! (vet att du blir så orolig!)

Nu vet ni...

Published with Blogger-droid v1.6.8