Köpte bakelse och åkte till Monicas jobb för att ge henne. Vi blev kvar en stund, Alma åt lunch och kröp omkring som en tok på de öppna ytorna på skolan. När jag sedan satte henne i bilen tog det inte lång stund innan hon somnade. Hon somnade om när jag tog in henne.
Maken hade kommit hem när jag kom hem. Situationen har förvärrats. Nu vet jag inte alls hur det blir, vad vi gör. Jag gick upp till PoM och fortsatte firandet med italiensk mat. Alla åt och njöt men jag är inte alls en fantast av det italienska köket. Pesto, fyllda paprikor, inlagda vitlöksklyftor...
Alma har sovit dryga timmen idag så nu har hon däckat på mig och jag njuter. Fylls av hennes värme och kärlek. Fick ett underbart fint MMS av min vän Kristiina som gjorde mig tårögd. Tårarna ligger nära hela tiden, förbannat irriterande.
Galan närmar sig med stormsteg och jag både vill och inte vill. Jag behöver det. Likaså min vän jag ska gå med. Men det känns inte helt hundra just nu. Men det är ju bara onsdag.
Kanske ska blunda lite jag också.
Published with Blogger-droid v1.6.8
4 kommentarer:
Gråt ut och rid ut den elaka stormen. Jag tror och hoppas att det kommer att gå bra; viljan är trots allt en av fundamenten. Kram kära syssling!
Jag önskar att jag kunde hjälpa till på något sätt. Vet inte vad jag kan säga eller göra för att underlätta din situation. Älskar dig ändlöst!
Många kramar till dig...
Raili har skrivit det som även finns i mina tankar. Om vi kan hjälpa så låt oss göra det men jag förstår Dig om Du vill "rida ut stormen" på egen hand. Säger som R3; Älskar Dig ändlöst!
Skicka en kommentar