Drottningens comeback

Min gamla chef Mats kallar mig för drottningen. Det gör han för att första gången vi träffades gjorde jag ett sånt intryck på honom att vara lång, reslig och redig. Jag var 20 år och skitnervös för det var min första "riktiga" arbetsintervju och där kom han inknallandes mitt i allt, stora chefen liksom!! På den vägen är det. Jag har i mångt och mycket honom att tacka för att jag är den jag är idag. Det kom jag faktiskt lite underfund med idag. 

Han och  Lillemor, som var min bemanningsansvarig på Olsten i Södertälje, anställde inte mig tack vare mina meriter eller min utbildning. De anställde mig för att jag var jag och antagligen för att de såg en sjujävla resurs i mig, en formbar klump play-doh som i slutänden kom ut som en guldklimp, en slipad diamant. Om ni tycker att jag höjer mig själv till skyarna är det ingenting emot vad Mats gör eller vad min föredetta kollega Amnakarin gjorde i klassrummet idag! Hon arbetde som bemanningsansvarig på kontoret i Södertälje då och såg väl hur den fula ankungen blev en svan. Idag berättade hon hur kunder ringde och bad att få ut mig till dom igen för att jag var så omtyckt. Sant eller inte (inte för att jag vet varför hon annars skulle säga så), så är det kul att höra och framför allt så var det så min något brokiga yrkeskarriär började. Så tack Mats!

Mats

I alla fall... Mats var inte bar min chef på Olsten utan även på Lernia och han har haft en dröm länge och det är att sätta ihop mig och Annakarin på något sätt. Idag gick hans dröm i uppfyllelse! Annakarin jobbar sedan en tid för Mats på Lernia och utbildar, bland annat, en grupp som går en serviceinriktad utbildning. Idag skulle de prata om telefoni och att ha rösten och telefonen som arbetsredskap. Så jag klev in och gjorde en ideell eftermiddag.

Istället för att Wilma skulle vara ensam hemma så lämnade jag henne hos mamma redan idag, eftersom hon ändå ska vara där över helgen då vi ska bort på tävling i Eskilstuna. Så ut till skogen, sen som fan, halt som fan körde fort som fan, lämna Wilma och sen turbo till Liljeholmen. Nervös som ett as. Jag! Nervös! Kommer ihåg min första letion på Lernia, jag darrade som ett asplöv och kedjerökte som en tok ute på balkongen innan det var dags! Hahaha! Anywaaaay... Åt lunch med Annakarin (fy fan va kul att träffa henne igen!!) och gav Alma mat, tog en kopp kaffe och så gick vi in i klassrummet och oj va konstigt det kändes. Fick berätta om mig och varför jag var där, min bakgrund, lite om mina jobb och telefonerfarenheter, de fick fråga lite och sen var det rast, Alma hade somnat och låg i vagnen. Efter rasten fick de köra lite case som de hade haft i uppgift att hitta på på förmiddagen. De skulle låtsas att ringa till Annakarin som skulle ge service. Och vilken fantasi! Det var häftigt men rollspel är inte min grej. Jag är ju så rädd att göra bort mig och var inte riktigt redo att bjuda så mycket på mig själv. Förrän efter andra rasten! Då sprudlade idéerna i min skalle och hej hopp så jobbade jag på ekonomiavdelningen på Comhem och var blåst och skulle ta ett samtal från en arg Annakarin. Allt med en lite pratande Alma på armen! Så roligt!


Dagen avslutades 16:00, jag gick in i lärarrummet och ammade och snackade lite. Alma var alldeles för disträ för att äta. Åkte hem, ammade och sen somnade Alma. det var 1½ timme sedan och nu ligger hon bredvid mig på alla fyra med rumpan rätt upp i vädret och sover. Mammas duktiga duktiga hjärtegull!! När hon vaknar blir det bad och banan - sedan kommer förhoppningsvis hon att sova till 2-3 inatt!

Jag fick mersmak. Jag har nu fått bevisat att Alma är en exemplarisk bebis att ha med så här. Hon garvade åt alla i klassrummet när de blev helt till sig när de såg en bebis. Så när jag kom hem så drog jag iväg ett SMS till min chef Niclas och fråagde hur han ser på att jag eventuellt kan komma och jobba lite. Inte hela dagar kanske och min arbetsuppgift är ju inget man kan göra på deltid men det finns ALLTD saker att göra på bruket! Arkivering, registrering, sortering.... Han svarade hur mycket jag hade tänkt mig så jag måste sätta mig och tänka lite mer på det här. Att komma ut i vuxenvärlden igen men ändå vara mamma och det är tillåtet är en helt otroligt positiv känsla och jag älskade den.

Va mycket det blev nu, nu har jag ju inte hunnit tävla eller hjälpa Maken med hans skrivelse. Antar att jag får ha en session till med datorn för nu vaknade Alma och dessutom är jag så kissnödig att det riktigt kluckar i öronen!

Förresten - idag hade jag högklackat på mig för första gången sedan typ mars/april (?) förra året. BAJS va ont i fötterna jag har men det funkade, jag hade ilägget i på höger fot. Note to self - rin OT center och fixa mer inlägg har ju faktiskt remiss på det i några år till!

Nu - plaskpartaj i det Karlssonska badrummet!!!