Alma vaknade och var hungrig och bajsig. På väg till badrummet var jag tvungen att inse att det inte var som det skulle, väckte Maken och tog plats framför toastolen... Och så var det igång.... Ammade men återvände snart till badrummet och gjorde både och, samtidigt. Kände mig väldigt ynklig och orolig för Alma! Somnade i frossa på badrumsgolvet mellan anfallen med ett par ihopvikta jeans som kudde.
När Maken kom med hungrig Alma vid 3-4 nånting var jag ett vrak. Tog mig in i sovrummet, Maken fixade med Minifom och la Alma till mitt bröst. Törsten var ENORM men jag fick inte behålla vätska heller, hade redan testat... Fuktade munnen i alla fall. Alma sov hos Maken medan jag ömsom som ömsom försökte kräkas. Har någon mental spärr som gör att samtidigt som kroppen jobbar för att få UPP skiten så jobbar jag hårt med att inte alls kräkas. Resultatet blir att det inte kommer nåt men att hela kroppen krampar. På allt fick jag ett vansinnigt sendrag på utsidan av vaden som Maken masserade bort. Hurra för vätskebrist.
Meddelade Maken att jag inte skulle orka vara själv med Alma dagen efter så han ringde sin chef och fixade så han kunde vara hemma hos oss. Han stack iväg en sväng på morgonen bara. Jag fick sova och fick i mig lite sockervatten som jag bad Maken blanda ihop. Sippade försiktigt på vattenflaskan och blev till slut så modig att jag tog en klunk. Magen mullrade till men behöll vattnet. Och så sov jag lite till.
Hela familjen tog en tupplur vid lunch och sedan släpade jag mig in i en dusch som var nästan lika skön som den första på sjukhuset när Alma fötts. Sedan kraschade jag i soffan, helt slut. Fick i mig blåbärssoppa och avslagen Coca-Cola.
Igår var jag bra piggare, dammsög och härjade tills kroppen sa ifrån eftersom jag inte ätit någonting. Så det blev lite soft fortsättning på dagen. Grönsaksbuljong med spaghettibitar i till lunch, en halv köpesallad till middag.
Idag är jag ok och glad ätt Maken har en järnmage. Alma var hängig igår och bajsade massor (oftare än vanligt) och var röd runt ögonen. Märker att mjölkproduktionen gått ner något, hon äter oftare och brösten är klart mindre. Hoppas att det kommer igång lite, vill inte sina än. Hon åt banan glupskt igår, riktigt sträckte sig efter skeden!
Wilma är hemma nu också. Blev dock ingen långis idag eftersom det var full snöstorm när vi gick ut. Det har slutat snöa men blåser som fan och man ser knappt vägen här utanför. Och jag som skulle storhandla idag......
Published with Blogger-droid v1.6.5
1 kommentar:
Så glad att Du mår bättre men försök att tá det lilla lugna. Glöm alla "måsten" kör den snällare varianten i stället;"bör" Det enda som vi verkligen "måste" kan gott vänta 80-90 år.
Kram
Skicka en kommentar