Alma Flora Elisabeth (LÅNGT inlägg!)

Det blev ju ingen igångsättning på lördagen, bara en kontroll. De beslutades att jag skulle komma tillbaka på måndag morgon för att sätta en Bardkateter eftersom jag inte hade gått 2 fulla veckor över på lördagen. Grät som en idiot hela vägen hem från sjukhuset...

På söndagen bakade jag rabarberpaj till Maken, själv tycker jag inte att det är gott så han brukar äta en paj själv! Bra beröm må jag säga! Maken jobbade lite på övervåningen och vi åt middag hos Grannarna. Tant M kom förbi och hängde lite, tog en promenad i allén med mig och Wilma. Då och då fick jag stanna för det var förvärkar som högg in. Maken och Pappa fixade en ny antennkabel till parabolen då den pappa råkade ta med snöplogen i vintras inte gillade att va skarvad; varje gång det regnade försvann mottagningen..... Så de stod och grävde och hade sig medan jag och Tant M kollade på film. Då och då kom det som jättekraftig mensvärk så man fick pausa lite i tankeverksamheten men det gick fort över.

Vid 21:30 gick jag och la mig för att försöka ladda och vila inför måndagens pärs, jag visse ju inte riktigt vad jag hade att vänta mig med själva igångsättningen men jag visste att jag skulle bli mamma det kommande dygnet. Tog en Alvedon och hoppades på att förvärkarna skulle ge sig. Strax efter 22 gick jag upp, fanns inte en suck till sömn... Klockan 23 ringde jag till BB och frågade om det var så här förvärkar skulle kännas eller om det faktiskt var värkar. "Men gumman det låter som om du har fått igång värkarna" sa barnmorska Eva-Lena. Så vi skulle höras efter en timme eller så klart innan det om vattnet gick eller om det blev för outhärdligt. Maken gick upp med Wilma till Grannarna och sedan började natten.

Vid midnatt ringde jag till BB och stämde av; fortfarande för långt mellan värkarna för att kunna göra nåt. Ligga ner var otänkbart. Satt på soffkanten och mumsade skorpor med ost och bälgade apelsinjuice. Tittade på TV och tog lite promenader runt i vardagsrummet när värkarna kom. Eller bara tog mig igenom dom. Kissade ofta. Ofta! Vid 3-tiden gjorde jag slag i saken av Makens förslag och gick och la mig i badkaret med varmt varmt vatten på magen och det lindrade. Låg och hojtade NU! till maken som låg inne i vardagsrummet och skrev tider. Till slut kom han in med kudde och täcke och la sig på badrumsgolvet. Jag tror att jag kan ha slumrat lite mellan värkarna. Klockan var 4 när jag tog beslutet att nu var det inget roligt längre att gå omkring hemma med dom här värkarna, nu ville jag åka in. Så jag ringde till BB och Eva.Lena sa att jag självklart skulle komma in om jag kände så och sa att jag hade gjort ett jättebra jobb hemma!

Maken körde mot rött vid Birkakorset i Södertälje. Klockan var 04:38 och det var inte en bil i närheten och hans fru satt och pustade brevid så han svor och sen körde han! Släppte av mig vid Akutingången och åkte för att parkera. Shit! This is it, nu är vi här! På akuten släpptes jag in till en specialhiss som tog mig till BB/Förlossningen där jag blev omhändertagen och 04:45 fick jag CTG-apparaten påkopplad på magen. BM Eva-Lena kom och hälsade och efter en undersökning berömde hon mig för att jag kämpat själv hela natten; jag var öppen 5 cm! Fick läckra kläder (nattskjorta, nättrosor och en stor binda) och lotsades till sal G på Södertälje Sjukhus förlossningsavdelning.

Vid 8 kom dom och sa att det var frukost. Så vi masade oss heeeeela vägen bort och jag fick i mig kaffe och typ 4 mackor mellan värkarna. När vi kom tillbaka träffade vi på vår nya BM; Kira. En ung tjej (med otroligt vacker hår och flätfrisyr) som hade en vackert rund finsk brytning och när jag senare var hör på lustgas konstaterade jag att hon lät om ett Mumintroll (sa det dock aldrig till henne som tur är!). Hon frågade om vi hade varit och ätit frukost och det hade vi ju. Hon tittade på mig och såg alldeles frågande ut. Men, sa hon, du är ju 5 cm öppen! Tydligen är det inte så vanligt att man tar sig iväg från sin säng när man är så pass öppen och har regelbundna värkar.

Kira visade mig lustgasen. Sen var dagen som en dimma, vilket var väldigt skönt och välbehövligt! Jag sov och drömde och blev mäkta förvånad när jag vaknar till och det gått 2 minuter och det är dags att snutta lite lustgas igen. Så förlöpte dagen. Undersköterskor kom och gick jag var på toa emellanåt, jag drack saft och vid 11:11 sattes det in en sond på Almas huvud av BM Nahil för att lättare kolla hennes hjärtfrekvens. I och med det togs det hål på hinnorna och vattnet gick. Eller det gjorde det ju inte för Alma låg och täppte till ganska så bra. Jag var då öppen 7 cm. Sedan blev vi erbjudna lunch men ingen av oss var särskilt sugna på mat. Någon gång under dagen kom Daniella och presenterade sig, hon var våran sköterska resten av dagen och bland det mest underbara personer jag har träffat!

Inte utan min lustgasmask!

Till slut blev det värre och värre. Enligt journalen så satte det igång "på riktigt" 15:22 då första krystvärken kom. Och jag frågade om jag fick krysta men fick rådet att hålla emot så mycket jag kunde. Jävligt lätt..... BM Britt-Marie kom och första intrycket av henne var någon som jag inte gillade. Jag la mig på sidan och så började det! Jag pustade och frustade och kramade Makens hand och skrek! Och slängde syrgasmasken åt fanders för jag var alldeles för till mig för att hinna andas kontrollerat och "i tid" för att den skulle hjälpa. Sen fick jag en sackosäck mellan benen för att få stöd (innan det andra benstödet sattes dit). Det var inte alls bekvämt och det var varmt och.... Sen minns jag att BM säger att det blir för svullet och säger att om jag kan så vore det bra om jag böt sida. Har jag något val frågade jag då. Och så tog vi en värk och vände mig. Så låg jag så en stund och skrek, jävlar i min låda va jag skrek. Greps av panik när BM inte var på rummet och krystvärkarna kom. Fick jag krysta eller vad skulle hända då? Nästa panikvåg kom när smärtan tog över och jag ville ge upp. Skrek ut och frågade om det fanns NÅT man kunde göra mot smärtan men blev liksom ignorerad (eller så uppfattade jag det just då i alla fall). Till slut får jag veta att det bästa vore nog om jag la mig på rygg om jag klarade det. Frågade igen om ja hade något val och då skrattade hon och sa att det hade jag nog inte! Så Maken och Daniella hjälpte mig över på rygg. Sedan kommer jag faktiskt inte ihåg så mycket mer än att jag sa åt Maken att inte titta ner.... Och att jag skrek. Fan va jag skrek. Och innan jag kom på krysttekniken och var jag skulle lägga kraften. Och underbara Daniella vars hand jag mer eller mindre mosade. Så hör jag hur Britt-Marie säger att hon ska bara rispa kanten lite (här berättar Maken att han tittar ner och ser hur hon tar fram en skalpell och för den mot..ja.) och sedan ber hon mig att inte ta in så väldigt mycket på nästa kystvärk utan att ta det lite lugnare. Ha! Lätt..... Seda sägeer hon att hon ser huvudet och frågar om jag vill känna. What? Jag har fullt sjå att hålla mig vid liv kändes det som och dom undrar om jag vill sätta ner handen mellan benen för att känna huvudet komma ur mig?! Tackade nej och fortsatte kämpa. Krysta, ett andetag, krysta, ett andetag och så en krystning till i bästa fall och sedan andas.

Jag kände hur jag sprack. Samtidigt kände jag hur något liksom rann ur mig. Sedan såg jag henne. Och hörde henne. Alma Flora Elisabeth. Och så bajsade hon. Och så skrek hon och sen kom hon upp på mitt bröst; denna den vackraste av varelser. Jag fick en värk till och ut kom efterbörden och jag förstår inte varför det skrivs om det som något jobbigt och smärtsamt för det sa bara FLUFS så var det ute! Sedan syddes jag ihop medan Alma började amma. Denna vackraste av varelser som har legat i min mage och som nu är ute och redo att ta sig an världen.

Alma, endast någon minut gammal.

Alma i pappas famn.

Alma bajsade 3 gånger på mig och sedan en gång till när hon vägdes och mättes. Jag fick gå och ta en dusch och det var nog den skönaste duschen jag tagit i hela mitt liv! Tyvärr fick Maken åka hem på kvällen eftersom det inte fanns någon plats på familjeBB och det var presonalbrist så ingen fick vara på BB+ heller. Så Alma och jag placerades inne på BB i sal 7, jag i en något mjukare säng än den som jag spenerat hela dagen i, och Alma i en plastlåda. På natten tog jag dock upp henne för att amma och jag inte tillbaka henne, ville hellre ha henne nära mig. Jag somnade och sov lite av och till efter många vakna och jobbiga timmar.

Nu är hon här; Mini. Alma Flora Elisaeth Karlsson. Vår älskade prinsessa!

1 dygn gammal sessa. 

(Detta inlägg har jag hållt på med av och till i en vecka, det är någon annan som vill ha min uppmärksamhet så då får datorn vackert vänta...)