Kan inte vara mer redo...

I hallen står min fina Willvin-väska packad för avfärd mot Södertälje sjukhus. Sängen och korgen är bäddade. Bilstolen står redo. Jag är redo. Tror att ALLA är redo för din ankomst nu Mini. Alla utom du.

Inatt låg jag vaken länge och lyssnade på regnet och blåsten och kved emellanåt till när Mini tog sats med sina små händer och armar och buffar neråt/utåt. Jag är förundrad över att ett litet liv bökar runt i mig och än mer förundrad över att den stackars hinnan, som borde vara rejält utsliten på sina stället efter alla attacker, faktiskt håller! Fast jag vill att den ska gå sönder. Nu vill jag det. Nu är vi på det datumet som alla har sagt att "vänta du bara, förstföderskor går över tiden". Har blivit varnad för hur det kommer att kännas när denna dag passerat och man har passerat det datum som på något sätt varit heligt så länge.

Inatt har det kommit upp mot 5 cm vatten från himmelen över oss. Sprickorna på åkern har försvunnit. Dett ligger fortfarande som ett härligt fuktlager i luften. Vi gnäller ofta vi svenskar. Antingen är det för varmt eller så är det för kallt eller för torrt eller för blött... Just nu tror jag inte att det är en svensk grej, jag tror att hela världen har fått fnatt eftersom det snöade i Sydamerika häromdagen. Jag har inte gnällt på värmen, det är inte allt för länge sedan det var -26 och MASSOR med snö. Jag har dock tyckt att det varit lite jobbigt med fötterna i värmen. Jag gnällde inte igår när jag efter en kort promenad med hunden var DYNGSUR, snarare tvärtom, det var skönt att kunna gå ut och tycka att det var behagligt och man hörde nästan hur naturen sörplade i sig varenda droppe vatten!

Jag är redo och bara väntar........