Sov uselt i natt. Låg och kramade kudden och det kändes som om jag inte riktigt sov på hela natten för jag låg likadant som jag sist kom ihåg att jag la mig. Dessutom kändes huvudet 5 storlekar för litet för innehållet för det sprängvärkte. Så när Maken gick till jobbet gick jag upp och tog en Alvedon och försökte göra mig i ordning för jobbet men konstaterade snabbt att det inte bara var mitt huvud som inte var på topp, kroppen stretar och värker den också. Min närmate kollega har en dunderförkylning och fler andra på kontoret går och snörvlar. JAG VILL INTE BLI SJUK! Gick och la mig igen och vaknade halvelva!! Min duktiga lilla pälskling låg och sov hon oxå! Så efter lite mat i magen tog vi en promenad och kastade lite boll. Nu ligger hon på rygg (!) på en solfläck på golvet.
Tänkte åka till Södertälje sjukhus och lämna ett blodprov som BM Kicki vill ha. Är en lagom utflykt idag känns det som. Läste dessutom ut min bok igår kväll (Marian Keyes - Sushi for beginners) och har bara 2 olästa Keyes-bäcker kvar nu (varav den ena har jag läst på svenska). Så jag drog igång Nattfåk av Johan Theorin nu på morgnen. Känns konstigt att läsa på svenska igen.
Tack för era fina kommentarer om min nätta byst! Hahaha, jag säger ju att den är enorm! Senaste dagarna har den dessutom blivit hårdare och bredare. Så ja, risken finns att jag kan ta Arla som mellannamn sen! Är mör i ryggen också, känns när man har promenerat med Wilma. Att sitta i soffan kräver många små små ställningsbyten eftersom rygg, bäcken och ljumskar inte gillar att sitta för länge på samma sätt.
Har börjat fundera mer och mer på den dagen värkarna kommer igång och det är helt klart med skräckblandad förtjusning som jag vill ha ut lillbuff ur magen nu! Tänk om det går fort! Så fort att Anders inte hinner komma hem!! Hur ska Wilma reagera när vi kommer hem med en bebis? Kommer amningen att funka? Var ställer vi vagnen? HUR ont kommer det att göra? Ni förstår ju, det rör sig lite där uppe!
Händig som jag är har jag idag i alla fall fixat toadörren, eller rättare sagt låset. Den visar upptaget på utsidan fast dörren är olåst. Så ner på knä och skrva och meka tills det var fixat. Nu ska jag beställa fönsterfilm till badrumsfönstrena. Men först; Mariekex och saft!
Kramar till er!
2 kommentarer:
"HUR ont.."? Jag har varit rädd för själva "utgången", då allt ska öppnas omänskligt mycket för att bebben ska ut. Men jag har läst om att jättemånga inte har krystvärkar mer än 10-20 min! Att det är förvärkarna som är det jobbigaste. Och det kan jag nog leva med. :) Jag börjar mjukna till och känna mig vuxen och inte alls lika skräckslagen för en riktig förlossning längre. Och jag tror att du kommer klara dig alldeles galant! :)
Det tror jag med och det är nog för att jag inte är nervös eller rädd för förlossningen. Det jag känner är snarare en nervös förväntan över hela förlossningen. Men just nu längtar jag så mycket att det får göra nästan hur ont som helst! :)
Skicka en kommentar