Som min syster skrev i ett SMS igår; man får nog inte vara för envis i ett äktenskap, två viljor liksom. Jodu, det blev vi varse i fredags kväll och lördags morgon då vi var fruktansvärt osams Maken och jag. VÄLDIGT osams. Utöver det skulle jag åka och plocka i min döde morfars lägenhet tillsammans med familjen vilket inte heller kändes helt uppmuntrande. I lägenheten som faktiskt var, av honom själv, tämligen urplockad redan så fanns mycket av saker som jag kom ihåg som barn då jag hade en bättre relation med min biologiska morfar. Gong-gongen, vissa prydnadssaker, jackor, böcker, tavlor och till och med gem. Det första jag packade ner var en bild på mamma som liten, en Upsala/Ekeby-elefant samt tre böcker av Per-Anders Fogelström (Barn-serien). Redan så var det jobbigt. Sedan gick vi igenom rum för rum. Mitt i allt brakade vi stundom ihop i fnitter-attacker jag och ena syrran. Skyddsbarriär? Kanske. På lördag kväll bröt jag ihop på mattan i vardagsrummet där jag legat och myst med hunden en stund. Ser den döende farbrorn som är mitt kött och blod framför mig samtidigt som jag ser hur det rivs och slits i hans ägodelar - det splittrade mitt inre till gränsen. Att sedan även ha grunnat på min och Makens framtid under hela dagen för att sedan komma hem och vi konstaterar att vi båda är idioter som håller på så här när vi har övervunnit så mycket hittils; gjorde att tårarna kom om möjligt ännu lättare.
Söndagen startade med brutal ångest över att behöva åka till lägenheten igen. Men när väl den resan var gjord blev det en trevlig eftermiddag och kväll med mysigt eftermiddagsfika med Maken, namnsdagsfika för mig och tant M, besök av grannarna(Morfar och Monica), skidåkning och som grädde på moset avslutades helgen med ett varmt bad, en god bok och ett stort glas härlig Pommac.
Träningsvärk i kroppen efter allt spring i trappor och bärande av lådor och prylar. Har dessutom kunnat konstatera att jag inte kan bära som förr, det är en liten mage som tar emot! När jag igår eftermiddag låg på golvet med hunden så kände jag att magen var alldeles hård! Och när jag låg ner kändes det som om det rörde sig i magen. Ropade på Maken som kom och kände men det är bara min puls som känns utåt eftersom moderkakan ligger mellan Mini och Makens hand. Tyvärr. Men jag kände definitivt en kullerbytta!
Idag går vi in i vecka 19. Dagarna blev ju lite flyttade nu efter UL. När vi då frågade längden så sa BM att längden är ungefär lika lång som de antal veckor man är i. Alltså ska Mini nu vara ca 19 cm. Men om man läser på att sidor så står det 13-15 cm!? Dessutom så frångår jag denna vecka att klippa in info om vecka 19 eftersom jag faktiskt inte tyckte att jag hittade så mycket info som var värd att publicera, det händer inte så mycket den här veckan. Mini kan nu höra min röst. Bör jag sluta svära nu då? Hihihi!
Har precis hittat en skötbord/byrå på Blocket för 600! En sån som tant A-C haft till alla änglar och som numer inte finns i samma utförande på IKEA längre! YAY! Ska ringa Maken på en gång!
Långt inlägg idag. Mini, mamma har tänkt på dig MASSOR i helgen. Hoppas i alla fall att du har hört att lillmoster och mormor har pratat med dig (Nej, min navel är ingen direktmikrofon till livmodern). Du är efterlängtad!
//Mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar